Det är alltid tufft att vara den som anstränger sig medan den andra sidan inte gör någonting alls.
Du gör ditt yttersta för någon, du gör det omöjliga för att få det att fungera mellan er fastän du innerst inne vet att det är meningslöst.
Du bryr dig om dom så mycket att du bara fortsätter kämpa i hopp om att dom kommer möta dig halvvägs. Tyvärr så gör dom nästan aldrig det.
Dina känslor borde inte tömma dig på energi.
Visst, förhållanden kräver engagemang, men det bör komma från båda hållen. Det handlar om att ge och ta, och du kan inte bara fortsätta ge utan att få någonting tillbaka.
Du kommer inte ha någon styrka kvar. Du kommer sakna värmen. Du kommer sakna någon att luta dig mot. Du kommer att sakna allt som du så osjälviskt ger.
Du kommer sakna dig själv, för innan du vet ordet av kommer du vara emotionellt utmattad utan någonting kvar att ge, varken till dig själv eller andra.
Ta inte rollen som martyren i förhållandet. Äkta kärlek behöver inte uppoffringar i den utsträckningen.
Du har givit honom så mycket att du inte har någonting kvar att ge dig själv.
Han borde inte bete sig som att han äger ditt hjärta. Han borde inte förvänta sig samtal och meddelanden från dig när han själv inte har hört av sig på timmar eller till och med dagar.
Han borde inte förlita sig på att du alltid ska planera och se till så att ni kan ses.
Han borde inte ta för givet att du alltid finns där för honom när han behöver dig. Han borde inte komma och gå som han vill och tro att du kan stänga av dina känslor med hjälp av en knapp.
Du kanske är van vid det, men det är inte hur det ska se ut.
Du kommer förmodligen nå en punkt då allt känns normalt, fastän det är långt ifrån. Du är bara så van vid att det är dåligt att du har accepterat det.
Detta är din väckarklocka. Det är dags att sluta kämpa för någon som inte är rätt för dig. Det är dags att sluta vara en dörrmatta.
Du bör vara ljuset i hans värld, inte någonting han trampar på.
Du måste förstå att du förtjänar bättre. Du förtjänar kärleken du själv ger.
Du förtjänar någon du kan lita på. Någon du kan ringa och väcka mitt i natten för att du haft en mardröm.
Någon som får dig att skratta och njuter av att se dig le. Någon som respekterar dig.
Någon som gör alla de stora småsakerna, såsom att höra av sig regelbundet och planera dejter. Någon som är lika engagerad i förhållandet som du är.
Allt annat är för lite. Allt annat är bara smulor. Allt annat är att hålla fast vid någonting som inte är menat att vara.
Det dåliga får inte väga tyngre än det goda.
Dina känslor borde inte gå från glädje till sorg beroende på hans humör den dagen.
Visst, alla har dåliga dagar, men det betyder inte att du måste ta ut det på någon annan eller behandla någon som skit.
Kärleken är snäll och borde aldrig skada dig. Den borde aldrig få dig att känna dig liten och obetydlig. Den borde aldrig få dig att känna dig ensam.
Äkta kärlek tolererar inte ensidighet.
Den kräver balans. Den kräver ömsesidigt engagemang. Den måste flyta naturligt från en person till den andra. Den kräver ömsesidighet. Utan det kan den inte överleva.
Du vet det mycket väl. Ta en titt på ditt hjärta och se att det inte längre är fullt. Det saknar kärlek och uppmärksam, och viktigast av allt – det saknar självkärlek.
Om han verkligen var den rätta så skulle du inte behöva kämpa så hårt för att få vara med honom.
Du skulle inte behöva kämpa för att ha kvar honom i ditt liv. Du skulle inte behöva anstränga dig så mycket för att få honom att behandla dig rätt.
Du skulle inte behöva försöka förstå hans blandade signaler och vara den som alltid försöker och ger mer.
Han borde också finnas där. Han borde ge tillbaka allt han tar emot. Han borde vara där genom vått och torrt.
Han borde vara i detta förhållande tillsammans med dig. Och det är det enda rätta.
I slutet av dagen så är kärlek till för två. Två personer som bryr sig om varandra och skulle göra allt för att få vara tillsammans.
