Var börjar jag? Ibland känner jag mig så dum över att ha låtit dig komma in i mitt liv, men än en gång så minns jag att jag trodde att du hade blivit en bättre person.
Nå, så var inte fallet. Allt vi gjorde kändes som en sorts tävling där någon av oss behövde bevisa någonting. Ingenting var någonsin enkelt eller lätt.
Du mobbade mig till att tro att jag inte var tillräcklig för att ge mig något som inte ens kan kallas kärlek efteråt.
Du förväntade dig att jag skulle vara tacksam, när du i själva verket inte skänkte mig någonting. Det enda du någonsin har skänkt någon är en känsla av falsk överlägsenhet.
Jag kan inte förstå att jag föll för det. Men, nu vet jag bättre. Nu vet jag precis vad jag INTE vill ha. Nu vet jag vad mannen i mitt liv aldrig borde göra.
Han borde aldrig nedvärdera mig – som du gjorde. Jag är inte ett barn, jag är inte dum, jag förstår till fullo och kan göra saker på egen hand.
Jag behöver inte få det förklarat för mig av en man. Det finns en skillnad på att på ett respektfullt och fint sätt förklara saker och ting och så finns det fullständig respektlöshet.
Jag är trött på män som behöver nedvärdera mig för att de ska må bättre i sig själva. Gå och boosta ditt ego någon annanstans.
En annan sak som jag aldrig låter någon mer göra är att trampa på mig. Jag vill inte vara en dörrmatta för någons återhållna frustration.
Jag kommer inte att låta honom kontrollera mig och mitt liv eller förstöra mitt humör där jag glömmer att tillfredställa hans behov och inte få någonting i gengäld!
Jag är inte tillgänglig att tillfredställa alla hans nyck. En av de viktigaste sakerna jag lärt mig är att lyssna till min magkänsla. När någonting känns fel, lita på dig själv.
Om han beter sig suspekt, låt honom inte komma undan med det. Var tydlig och be om en förklaring, sopa inte någonting under mattan.
Jag ignorerade så många saker på grund av kärleken till dig att det slutligen krossade mig samtidigt som du inte ångrar någonting.
Det är inte bara det, du skyllde på mig för saker jag aldrig gjort. Senare kom jag underfund med att det var av rädsla som jag gjorde jag samma sak som du gjorde mot mig. Galet, inte sant!
Som grädde på moset var din självömkan ohållbar. Din egoism blev så uppenbar och svår att bortse från.
Allt du gjorde var att få mig att må dåligt över allt jag gjorde, vilket i sin tur är ett klassiskt exempel på känslomässig manipulation. Allting handlade hela tiden om hur du mådde.
Jag försökte faktiskt hjälpa dig men hela den här tiden utnyttjade du mig. I slutändan insåg jag att du aldrig skulle förändras. Du vill aldrig ändra dig.
Det är så jag insåg att man inte kan förändra andra människor. Utan deras ansträngning kan ingenting göras.
Förutom det insåg jag att jag tillsammans med dig var respektlös mot mig själv. Jag insåg inte mitt eget värde och jag spelade enligt dina regler och sårade mig själv, men det är slut med det nu.
Jag kommer ihåg hur du berättade att jag borde vara lycklig som hade dig eftersom du alltid på något sätt var bättre än mig. Gissa vad?
Nu när du är borta vet jag vad lycka är. Jag är TACKSAM över att du är borta. Det bästa är att nu, efter så lång tid, har jag mig själv och jag har saknat mig så otroligt mycket.
Jag kommer aldrig att låta en man förgöra mig som du gjorde. Det finns inte plats för återkommande misstag.
Istället har jag lovat mig själv att vara ärlig mot mig själv vilket betyder att jag inte längre spelar efter någon annans regler.
Nästa person som kommer att komma in i mitt liv kommer att vara någon som är värd min uppmärksamhet, tid och kärlek. Någon som ser mig för personen jag är.
Du lärde mig en värdefull läxa. Den hade ett pris men nu förstår jag varför allt detta var tvunget till att hända. Jag behövde lära mig att älska mig själv och det gjorde jag.
När allt kommer omkring förlåter jag dig, men den här gången gör jag det inte för din skull utan för mig själv.
Genom att förlåta dig tillåter jag mig själv att gå vidare.