Jag är less på att höra hur petig jag är, hur höga standarder jag har och att jag kommer att sluta som singel.
Jag är less på att höra frågor om när bröllopsklockorna ska ringa och vad i helvete det är jag väntar på. Jag är trött på att nedvärderas bara för att jag är singel.
Så den här gäller alla dessa människor som snackar skit och tjatar på mig om att jag borde ha ett förhållande.
Jag är hellre singel än att jag är tillsammans med någon jag inte älskar. Jag har varit i förhållanden där jag var den som älskade mer och även där jag varit den som inte brydde sig.
Man kan inte tvinga fram kärlek. Likväl som jag inte tvinga mitt ex till att älska mig, kan jag själv inte tvingas till att älska någon annan. Jag försökte, tro mig det gjorde jag.
“Ge det tid,” sa de. Men oavsett hur mycket jag än försökte, så fungerade det inte. Det spelar ingen roll hur länge jag väntade så kom inte kärleken. Jag slutade vänta.
Jag är hellre singel än att jag offrar mina drömmar. Jag har sett så många olyckliga människor som gett upp sina drömmar för relationens skull. Och jag är inte redo att göra det.
Jag är inte redo att ge upp min dröm om att resa jorden runt medan jag ännu kan det. Jag är inte redo att ge upp själva idén att leva mitt drömliv eftersom min partner vill det.
Det finns uppoffringar jag inte skulle göra för kärlekens skull. Och min framtid är en av dem.
Jag är hellre singel än att jag nöjer mig med någonting halvdant. Antingen det gäller kärlek, passion eller livet. Jag vill det inte. Jag har redan haft det, jag levde på smulorna av kärlek.
Jag satt fast på samma ställe med en man som jag inte kunde tänka mig en framtid med och jag drömde om att förverkliga mina drömmar.
Jag drömde om en ljusare framtid, men han var inte en del av den. Så jag slutade drömma och skred till handling.
Jag är hellre singel än i ett förhållande där det inte finns respekt. Jag är mer än någon som gör jävligt goda smörgåsar, föder barn och förser dig med öl.
Jag är en kvinna som vill ha barn och som vill uppfostra dem. Och jag vill ha hela alltet. Jag vill kunna se dem växa upp, jag vill kunna pussa bort deras blåmärken och sjunga godnattsagor för dem.
Jag vill se dem gå på högskolan och jag vill kunna ge dem ett fint och bra liv. Och jag vill att min äkta hälft ska respektera den önskan. Att respektera mig, mina val, mitt förflutna och min kunskap.
Och jävlar i mig, jag vill ha någon som gör allt detta tillsammans med mig. Alltihopa.
Jag är hellre singel än i ett ensidigt förhållande. Jag vill ha någon som anstränger sig lika mycket som jag och någon som inte får mig att be om kärlek.
Jag vill ha någon som kämpar för mig och med mig, inte emot mig. Jag vill ha den kärleken mina föräldrar hyser till varandra. Jag vill ha ömsesidigt förtroende och respekt.
Kärlek utan spel, falska leenden och lögner. Jag vill ha trohet, ärlighet och integritet. Och jag vägrar att sänka mina standarder. Det finns vissa gånger då det är okej att göra det, men kärleken hör inte till de gångerna.
Jag är hellre singel än att jag ifrågasätter mitt värde. Du ser, när du dejtar en manipulator, vet du inte om det förrän det är försent. Inte förrän du har förlorat dig fullständigt, ditt självförtroende, ditt värde och din tro.
Du vet inte om det förrän du lämnats för att dö, naken och full av blåmärken. Och jag har inte återuppbyggt upp personen jag är för att någon annan ska ta allt det ifrån mig.
Jag gick inte igenom en helvetisk depression för att falla tillbaka igen. Jag erövrar inte världen för att någon ska nedvärdera mig. Så, jag valde att vara singel tills någon erövrar världen tillsammans med mig.
Jag är hellre singel än att jag nöjer mig med lögner. Jag har blivit lovad evig kärlek tidigare. Jag har fått sagt mig att kärleken förväntas göra ont.
De säger att om den inte gör ont så är den inte äkta. Men kärlek handlar inte om smärta, för guds skull. Den handlar om accepterande, viljan att kämpa och passionen ni delar.
Den handlar om att sänka sina murar för att låta någon komma innanför och att den någon skyddar dig. Den handlar om att gemensamt sikta mot stjärnorna, inte att hålla dem ute. Och jag har haft min beskärda del av andra människors problem.
Jag är hellre singel än att jag ger upp hoppet om mig själv. Jag är konstig, stolt och sju helskotta kaxig. Jag har lärt mig att vara min egen hjälte, så jag behöver ingen ny.
Jag har lärt mig att utkämpa mina egna strider, så jag letar inte efter en riddare i skinande rustning. Jag har lärt mig att älska mig själv men saken är den att jag vill att någon också ska älska mig.
Det handlar inte om att jag behöver någon i mitt liv, det handlar om att jag vill ha någon där. Jag vill att någon ska stötta mig när allt går åt skogen.
Jag vill att någon ska gå bredvid mig, inte bära mig, tills vägen tar slut. Och jag vill ha den sortens kärlek, men inte till vilket pris som helst.
Jag är hellre singel än att jag nöjer mig med något mindre. För någonting mindre än jag förtjänar och vill ha. Och Gud vet att jag inte ber om mycket.
I en värld full av tillfälliga ligg, lekar och lögner, ber jag om ärlighet och trohet. I en värld full av mörker och smärta, ber jag om glädje och någon som kommer att lysa tillsammans med mig.
I en värld full av hat, våldsamheter och förkrossade själar, ber jag om någon som vill dela sin kärlek med mig.
Någon som kommer att slåss mot oddsen tillsammans med mig, inte lämna mig när det första problemet dyker upp.
Så jag väljer att vara singel tills kärleken väljer mig. Jag väljer mig själv tills dess att mitt hjärta väljer någon annan.
