Du drar mig till dig ena stunden och du skjuter bort mig nästa. Vet du hur det får mig att känna? Inser du att du rör till mitt sinne och mitt hjärta?
Jag behöver att det är konsekvent. Jag hatar det här fram och tillbaka du håller på med. Vi spenderar tid tillsammans och allt går bra.
Du gillar mig, jag gillar dig. Du är snäll, kärleksfull och den gulligaste mannen på jorden när vi är tillsammans, men när vi är ifrån varandra bryr du dig inte ens om att höra av dig till mig.
Och så fort du märker att jag drar mig undan, jagar du mig. Jag hatar det. Jag hatar att spela spel.
Jag hatar att du bara längtar efter mig när du är rädd för att förlora mig. När jag är avlägsen.
Jag behöver mer än ord och tomma löften. Jag behöver mer än, “Låt saker vara.”, “Njut av ögonblicket, stressa inte upp dig över morgondagen”, “Är du inte nöjd med hur saker är nu?”
Nej, jag är inte nöjd nu.
Jag behöver att du berättar för mig var vi står. Jag har redan hört alla ursäkter och jag är trött på att höra dem. Om du bryr dig så mycket som du säger att du gör, ser jag inte vad som hindrar dig, förrutom din egen rädsla.
Du är full av “tänk om”. Och det är jag med. Jag är också rädd. Vad händer om du skadar mig?
Vad händer om allt går fel? Vad händer om du hittar någon annan? Vad händer om du krossar mitt hjärta så som ingen någonsin gjort förut?
Vet du vad? Jag är trött på tänk-om också. Vi kan inte veta vad framtiden kommer medföra. Vad händer om vi är bra tillsammans?
Vad händer om vi har något verkligt och vi förlorar det på grund av rädsla. Men jag är redo att ta en risk.
Jag är redo att lägga min rädsla åt sidan. Är du villig att göra detsamma?
Jag hoppas du är det. För jag kommer inte vänta länge till. Jag tror att jag har väntat mer än nog.
Jag känner att jag har varit här redan med någon annan och jag vill inte upprepa samma scenario – den som är involverad med en halvdan man, halvdana löften och halvhjärtad kärlek.
Jag vill inte gå igenom det igen. Det är inte det att jag inte bryr mig om dig.
Jag gör verkligen det. Som jag aldrig brytt mig om någon innan, men du måste inse att jag inte kan nöja mig med mindre än jag förtjänar.
Jag lärde mig min läxa i det förflutna. Jag vill inte se tillbaka och se dig som en till läxa. Jag hoppas att det kommer bli mer.
Jag vet att du kan bli mer. Jag vet att vi kan vara fantastiska tillsammans.
På något sätt känner jag att du känner det också – du har bara inte erkänt det för dig själv. Jag hoppas att du kommer på det innan det är för sent. Innan jag ger upp på oss.
Du behöver bara ta mig i dina armar och berättar för mig att du helt med. Då kan vi ta det långsamt. Ett steg i taget.
Jag behöver bara veta att du är min. Att du kan kalla mig din flickvän eller presentera mig för dina vänner. Att du är redo att spela och lägga alla kort du har på oss.
Så bestäm dig. Antingen vill du eller så vill du inte. Jag vill inte vara fast i mitten med dig längre. Jag hatar den här situationen vi är i. Det känns som tortyr.
Det gör mig inte glad eller fulländad. Jag hatar den här “nästan” kärleken du ger mig. Jag hoppas du kommer inse att jag förtjänar mer än nästan. Vi är bättre än “nästan”.
