Sorgen över att mista någon genom dödsfall, eller sorgen över att mista någon genom separation. Vilket är svårast? Varje individs reaktion på sorg är unik och den frågan är omöjlig att besvara.

Det sägs att tiden läkar alla sår, men det sägs aldrig hur lång den tiden är. 

Livet går vidare. Tänk positivt. Släpp taget. Klyschorna kring sorg är ofta många, men sällan till någon hjälp.

Vi får lära oss mycket om hur vi skaffar oss saker, men förvånansvärt lite om hur vi kan hantera förluster och förändringar.

Bristande kunskap om hur vi kan bearbeta våra sorger och förluster leder ofta till betydande svårigheter för den drabbade, och ibland även för omgivningen – oavsett om det handlar om separationer, omorganisationer, konflikter, sjukdom eller andra förluster.

Läker tiden alla sår?  

Varken tid eller hjärnans egna processer kan läka sår till 100%. Det viktiga är att acceptera det som hänt och fortsätta framåt. 

Tiden kan ibland läka sår genom att hjälpa lägga smärtan åt sidan och se saker på ett mer relativt sätt. Men man måste komma ihåg att ingen traumatisk erfarenhet kommer att försvinna för alltid.

Man kommer bara att minnas dem med mindre lidande än tidigare. 

Det är viktigt att förtydliga vissa saker: Din hjärna glömmer aldrig och det är inte alltid all smärta som du kan lära dig någonting av och dra nytta av den.

Istället kan det hända att förluster och andra smärtsamma erfarenheter tvingar dig till att acceptera vissa saker. 

Du har inget annat val än att acceptera att “ingenting varar för evigt.” DEt du tar för givet idag, kan i morgon vara ett svårt och osäkert val.

Att förlora någon man älskar, få ett känslomässigt sammanbrott, avsluta en vänskap, bli förråd, misslyckas…det är sådant som händer i livet.

“För att kunna förstå livet måste du lida.” Det uttrycket behöver inte vara sant. Även lyckliga stunder kan vara lärorika och få dig att utvecklas. 

Traumatiska händelser och sår kan “hålla dig fången.” Då kan du inte utvecklas eftersom du lider. 

Lär dig att leva med tomheten

Det finns tyvärr ingen magisk formel för hur du tar dig igenom livets svårigheter. Det finns ingen medicin som läker sår eller tar bort smärtan och du kan inte åka tillbaka i tiden och få det ogjort.

Sår kommer alltid att finnas kvar. Tiden kan inte få smärtan att försvinna. Men den kan hjälpa dig att läka och inte ha lika ont som i början. Du lär dig att leva med din sorg.

Många lär sig att leva med tomhet: saknaden av någon älskad, ärret från ett dåligt beslut, en förlorad kärlek.

Låt inte ditt lidande hålla dig fången. Ge inte upp. Säg aldrig “Det här livet är inte värt att leva längre” och “Jag kommer aldrig att vara lycklig mer.”

Nyckeln ligger i att jobba på att acceptera situationen. Det som har hänt har hänt, verkligheten är som den är. Det enda du måste göra är att acceptera det och den du är i din nya situation. 

Egenkärlek

Livet går framåt, även om det känns kallt och känslolöst. 

Ibland blir man besatt av att hitta meningen med det som hänt. Varför händer detta dig?

Detta hjälper inte, det skapar nya sår istället för att läka dem. Gör inte detta mot dig själv

När man går igenom en sorg är det lätt att glömma att ta hand om och älska sig själv. När man ställs inför sorg finns det inget som är så läkande som att älska sig själv, inse fakta och komma ihåg att man förtjänar att vara lycklig.

Om du förlorat någon, fortsätt le för den person som alltid kommer att leva i ditt hjärta och minne.

Om någon sårat dig, älta inte smärtan, du gör bara större skada. Acceptera faktum och bryt dig fri och låt det vara. Skaka av dig allt negativt och res dig upp igen.

Tiden läker inte alla sår. Våra mammor och pappor, har sagt detta i generationer tillbaka för att trösta någon som sörjer. Det är mycket som vi har vi bär inombords och som gnager och tynger oss.

Det kan handla om misstag som vi gjort och som vi skäms för och trycker undan eller de människor som vi själva faktiskt har sårat med vårt beteende eller handlingar.

Det kan handla om traumatiska händelser som ingen vågar prata om. Dessa känslor gör att vi inte kan hitta ett lugn och leva ett fritt och lyckligt liv.

Vi människor har alla någonting vi behöver prata om, titta närmare på och släppa taget om. Under hela vårt liv har vi fått lära oss hur man gör för att skaffa saker, relationer, jobb och pengar, men inte hur vi ska göra när vi förlorar allt detta.

Förluster i livet gör att vi mestadels står som fallna från skyarna. I brist på annat tar vi till jobb, stress, mat och annat destruktivt för att fly och glömma.

Men vad är det vi flyr från? Vad vill vi inte handskas med? Varför kan vi inte bara glömma och gå vidare? Den största tabun vi har i Sverige är sorg. 

Sorg kan innebära en sorg över att mista någon som dör men även att mista någon som lever. Sorgen över att mista någon som lever kan vara lika jämförbar med sorgen över att mista någon som dör, om inte svårare.

Speciellt om det inte avslutats på ett bra sätt innan man gått skilda vägar.

Vi tar idag alltför lätt på relationer till andra, vänskapsrelationer bryts och hälften av äktenskapen likaså. Vad det än gäller så lämnas ofta någon kvar med sorg och bitterhet

Att mista någon som lever kan vara mycket svårare än man tror och påverkar dig mycket mer än du anar. Man reagerar på alla möjliga sätt. Med ilska, tårar, sorg och bitterhet. Och det värsta kan vara att bemötas med tystnad. 

Anledningen till att vi fastnar i sorg beror på ofullbordad kommunikation. Efter ett dödsfall eller ett uppbrott sörjer vi förlusten av en människa men också brustna drömmar och förhoppningar.

Hade personen levt, eller om man kunnat nå fram till den personen, så hade man pratat med honom/henne om det man går och bär på. Det hade då förlost sorgen, det hade fullbordat sorgen.

Verbalisera, bli hörd och avsluta

För att en kommunikation ska vara fullbordat är det tre saker som bör ingå. Man behöver verbalisera det man bär på och rikta den mot motparten.

Man behöver bli hörd av en levande person, och man behöver avsluta med ett avsked.

Ofta pratar man med en vän eller anhörig istället för motparten. Men eftersom samtalet inte är riktad till den person det berör är risken stor att det bara ger en tillfällig lättnad och man blir tvingad att prata om det flera gånger. Det blir till ett ältande.

Om personen inte lever kan man prata med dem ändå. Människor vill inte verka konstiga och prata för sig själva, men då gör man det ofta själv hemma och då är det ingen som lyssnar.

Man kan känna att man blir hörd av den döde och då är kommunikationen fullbordad. Mycket handlar om man käner att man blir hörd av den döde eller inte.

Det kan vara en annan människa än den som är berörd som lyssnar och bekräftar, men kommunikationen skall alltid riktas till motparten.

Det kan vara ra att skriva ett brev till personen i fråga och personens inverkan på relationen, både positiva och negativa saker, även brustna drömmar och förhoppningar.

Sedan läser man upp det i riktning mot personen medan någon annan bekräftar det man sagt. Sedan tar man farväl av det som inte blivit sagt tidigare. 

Myter om hur man bearbetar sorgen

Vi har bristande kunskaper om sorg och hur vi hanterar förluster och därmed skapas det lätt myter om detta. Dessa felaktiga kunskaper får inte sorgen att läka eftersom den vilseleder och distraherar den sörjande.

De vanligaste missuppfattningarna om hur man ska bearbeta sorg är:

Var stark (för andras skull): “Du måste kämpa på och vara stark för barnens skull.” Den sörjande får inte uttrycka sin sorg på ett naturligt sätt och då skapas en inre strid som hämmar sorgeprocessen.

Sörj i ensamhet: Ofta får vänner och släktingar höra att de inte ska störa någon som sörjer med att säga “låt henne/honom vara i fred ett tag.” Resultatet blir att den som sörjer drar sig undan och isoleras med sin sorg.

Tiden läker alla sår: Denna myt skadar mest eftersom man blir passiv istället för att aktivt försöka läka. Många lever i illusionen att det blir bättre med tiden, men det blir bara värre. Sorgearbete kräver tid.

Det är inte tiden i sig som ger dig läkning, det är vad du gör under tiden. 

Ersätta förlusten: Kommentarer som “förlorar du en står dig tusen åter” lär oss att ersätta det vi förlorat. Relationer kan man inte bara byta ut, de behöver sörjas eftersom det inte går att ersätta det gamla.

Håll dig sysselsatt: Genom uppmuntran från omgivningen går den sörjande tillbaka till arbetet med kommentarer som “det är viktigt att du håller igång” och ummuntrar den sörjande att distrahera sig från sorgen.

Distraktionen från sorgen skjuter den bara på framtiden och för stunden, men om man använder den som en flykt hämmas sorgearbetet på sikt.

Man ska prata om det som har hänt: En del människor önskar bara att ha någon att prata med, andra är trötta på att älta och bara prata om det som hänt, de känner att de drunknar i ord. Det räcker sällan att bara prata om det som hänt. 

Man ska gråta ut: En del vill bara kunna gråta ut, men det kommer inga tårar. Andra säger att de är trötta på att gråta och känner sig urlakade.

Detta visar att det finns en fixering vid tårar, men det är ine tårarna som ger läkning. 

En skadad själ kan aldrig läkas helt. Dina sår kommer alltid att finnas kvar, men ditt hjärta kommer att fortsätta att slå.

Läker Tiden Alla Sår, Eller Gör Den Inte Det?