Du har ingen aning om hur länge jag har väntat på att detta ska hända. Du har ingen aning om hur länge jag har väntat på att säga uttala dessa befriande ord.
Du har ingen aning om hur fri jag känner mig nu. Slutligen så vill jag inte ha dig tillbaka längre.
För länge har jag inte lyckats med att få dig ut ur mitt system. För länge har jag återkallat våra gamla tider och jag har saknat din närvaro.
Jag saknade oss så mycket. Jag saknade det som om det vi hade inte gjorde ont.
Det är roligt hur ett hjärta kan bedra. Det påminner mig bara om de vackra minnen som om det försöker övertyga mig om att de dåliga dagarna aldrig existerade.
Men jag vet att de gjorde det. Sprickorna i mitt sinne, själ och hjärta påminner mig om det hela tiden. Men jag har lärt mig att leva med dem nu.
Jag har lyckats bryta mig loss från vår kärleks kedjor, från denna giftiga kärlek.
Jag säger kärlek som om du vet vad det är. En man som känner kärlek skulle inte ha skadat mig så mycket. En man som känner till kärlek skulle inte framkalla smärta vart han än gick.
Nej, du känner inte kärlek men du har spelat dina kort som om du gjorde det väl.
Du förtjänar applåder för ditt skådespeleri. Jag tvivlade inte på dina känslor för en sekund. Jag kunde inte se sorgen som väntade på mig.
Du fick mig beroende så starkt att jag blev enbart en marionett i dina händer.
Men det finns ett slut på allt och så har slutet på dina manipulering spel kommit.
Äntligen släpper jag dig.
Jag befriar mig själv äntligen från denna idéen att du är den rätta för mig. Det är du inte. Jag är äntligen klar med att hålla fast vid något som inte ens var riktigt.
Jag låter livet bära mig till en ny plats. Jag tror att från och med nu så kommer allt att bli bättre eftersom jag redan har gått igenom det värsta.
Att hålla kvar innebär att försöka driva livet där jag vill att det ska vara och tänka på att ändra omständigheterna när jag faktiskt inte kan förändra någonting.
Det här är vår berättelse och det är allt. Det kommer aldrig att bli mer än vad vi hade oavsett vad jag gör. Du kommer aldrig att förändras oavsett hur mycket jag älskar dig.
Du kommer aldrig att älska mig på det sätt jag förtjänar att bli älskad på eftersom allt du vet är hur man skadar människor och jag har fått nog av att offra mitt förnuft bara för att jag älskar dig.
Jag är redo att acceptera oss som vi är
Bara passagerare i varandras liv. Olycklig kärlek. En som plågar och ett offer.
Du – en omogen man som ville sättas på en piedestal och bli dyrkad och jag – en tjej som behövde så mycket att älska och som ville bli älskad så illa att hon blev blind av den minsta tillgivenheten.
Dödlig kombination eller hur? Men jag som jag sa tidigare, det finns ett slut till allt och jag menade det verkligen.
När du gick iväg var inte inte ögonblicket då det tog slut. För att jag inte kunde släppa det. Jag ville ha dig tillbaka så mycket.
Jag visste att det var ohälsosamt och att jag visste att du fick mig att känna mig eländig mer än du fick mig att känna mig lycklig och ändå saknade jag din närvaro.
Jag ville att du bara skulle vara nära mig oavsett hur ont det gjorde. Men jag växte ifrån mina känslor och jag slutade vara dålig för mig själv.
Jag har ersatt allt gift som du präglat mig med med rent nytt blod och den nya jag vill inte ha något med dig längre.
Nu ser jag tydligt att även om jag trodde att du gav mig mycket kärlek så ersattes alla dessa glada stunder av smärtan som du har gått igenom.
Jag var alltid tvungen att betala för dem på något sätt. För ett ögonblick av lycka behövde jag leva igenom dagar av elände. Detta är inte något jag skulle önska min värsta fiende.
Men oroa dig inte, jag har slutat vara besatt av dig. Jag älskar dig inte längre.
Jag har fått nog av tron att det är något fel med mig eller att jag inte är tillräckligt bra när det är du som är dålig från topp till tå.
Nyligen läste jag något på nätet, något så riktigt och sant fångade mitt öga och fick drog med sig tårar och befrielse i sitt budskap.
Det säger något i denna stil: En dag kommer du att sakna mig som jag saknade dig. En dag kommer du att gråta för mig så som jag åt dig.
Och en dag… kommer du att älska mig… men jag kommer inte att älska dig.
Jag vet inte om dagen då du känner allt som jag kände kommer men jag vet att dagen då jag äntligen slutar älska dig och vill ha dig tillbaka har kommit.
Au revoir.
