Det finns alltid undantag, men vi blir kära tre gånger under vår livstid. Var och en av dessa har sin egen mening, timing och syfte.
1. Vår första kärlek
Detta sker oftast när vi är yngre, under tonåren eller på gymnasiet. Det är försöka gången vi upplever kärlek på nära håll och personligen, och vi tror att den kärleken kommer att hålla föralltid.
För vissa gör det faktiskt det. De gifter sig med sin tonårskärlek. Men dom är sällsynta. Dom prickade rätt redan vid första försöket. Men för de flesta av oss så håller inte den kärleken.
Det är intressant hur vi förmodligen skulle argumenterat emot om någon frågade oss just då. Vi skulle svurit på att den kärleken är sann och odödlig, och vi skulle talat sanning. Vi trodde ju faktiskt på det.
Men, vi växte upp. Vi lärde oss att vi var allt för unga för att stadga oss för livet, eller så insåg vår partner detsamma och lämnade oss med ett krossat hjärta i tusen bitar.
Vi återhämtar oss vanligen från det snabbt eftersom vår ungdom inte låter oss sörja allt för länge. Snart får vi upp ögonen för andra.
Men första kärleken är viktigt. Den är ren och spontan – den gör oss alldeles knäpp och vi tänker inte klart för att vi inte har någon erfarenhet.
Denna kärlekshistoria var bitterljuv och är det första steget mot en mer mogen kärlek.
2. Tuff kärlek
Tyvärr så är denna kärlek oundviklig för många av oss. Denna kärlek lär oss om vad kärlek inte är. Den lär oss om vilka vi är och vad vi vill ha utav ett förhållande.
Den ger oss lärdomar om kärlek som vi helst inte vill ha, men i slutändan är vi tacksamma för dom.
Den lär oss att kärlek inte är en enkelriktad väg, utan att ömsesidigt engagemang, känslor och kärlek måste komma från båda håll.
Den lär oss att alla inte alltid är så bra som de verkar vara. Att människor förändras ibland, och att det ibland inte visar sitt riktiga jag förrän senare.
Den lär oss att den typen av människor inte är rätt för oss och att vi inte ska spendera vår tid på dom. Att vi förtjänar mer och att vi inte ska tillåta någon att behandla oss dåligt.
Den lär oss att all kärlek i världen inte räcker till ifall vi är med fel person. Den lär oss att släppa taget om det som inte är menat.
Denna kärlek handlar om lärdomar. Den får oss att bli starkare och att älska oss själva mer trots den smärta och tårar vi får går igenom.
3. Kärleken vi inte kan fly ifrån
Detta är vår sista kärlek. Den som kommer oinbjuden och utan förvarning när vi minst anar det. Den har sin egen timing som sällan överensstämmer med våra önskemål.
Detta är kärleken som suddar ut alla förväntningar, checklistor och dagdrömmar – de var surrealistiska ändå. Allt vi bryr oss om är att personen vi är med älskar oss och får oss att känna trygghet och värme i deras närhet.
Vi är uppskattade, respekterade och behandlade på rätt sätt. I deras ögon är vi perfekta trots våra brister. Vi känner att vi äntligen kan vara oss själva, och det är den bästa känslan någonsin.
Därför kommer denna kärlek som ett lugn efter alla stormar vi har överlevt tidigare.
Denna kärlek bara känns rätt, och den får oss att förstå varför det inte fungerade med någon annan tidigare. Den gör oss tacksamma för att den äntligen är här, och den är här för att stanna.
Det som skiljer den tredje kärleken från de första två är att den aldrig är påtvingad.
Den flyter på naturligt. De första två gångerna kämpade vi länge för att få det att fungera, och vi misslyckades.
Det är inte nödvändigt att göra det när kärleken är äkta, sann och menad för dig.
Alla bitar faller på plats, oavsett hur olika de är. De kommer att passa och de kommer att stanna kvar oavsett.
