Jag kan inte göra detta längre, vad detta än är. Mitt sinne håller på att explodera och mina känslor kommer att vara slutet för mig om jag låter detta fortsätta.
Jag har ingen brytare i mitt hjärta så jag kan slå på och av mina känslor beroende på din närvaro i mitt liv. Jag kan inte vara här bara när det passar dig. Jag vägrar vara i något mindre än ett seriöst förhållande.
Vi har redan försökt, vi lät saker vara avslappnade och det fungerade inte. Det skadar mig bara ännu mer och det är outhärdligt.
Vet du hur det känns att stirra på en svart skärm i hopp om att få ett sms från dig?
Du har förmodligen ingen aning eftersom jag aldrig gjorde det mot dig. Jag svarar alltid så fort jag ser ett sms. Jag spelar inga spel. Jag gör aldrig någonting för att skada dig.
Å andra sidan så gör du det. Du leker med mina känslor som om de är gjorda av stål, som att jag klarar av vad som helst.
Ett enkelt sms skulle inte döda dig, “hej, hur mår du?” är allt jag ber om varje dag och om du inte kan göra det så är det bättre att vi inte hörs längre.
Jag är trött på att vara den som smsar först för det mesta. Jag är trött på att vara den som sitter och väntar på svar.
Jag har fått nog av att vänta på att du ska visa mig att du bryr dig genom att göra något så enkelt som att skicka ett sms.
Vet du hur mycket jag hatar samtal mitt i natten eftersom jag vet att jag inte får några samtal mitt på dagen?
När du ringer mig så sent så vet jag att du är ensam, förmodligen full, och att du säger och gör vad som helst för att krypa in i min säng. Jag hatar att erkänna det men jag har fallit för det många gånger.
Jag antar att jag utnyttjade varje sekund av värme som du gav mig, oavsett när. Men morgnarna skulle alltid vara kalla eftersom du omedelbart distanserade dig från mig.
Det är därför jag nu vill ha ett samtal 15:00 från dig. Det är samtalet som säger att jag är super upptagen men jag vill höra din röst eftersom jag saknar dig. Jag vill inte känna mig som ett engångsligg, jag vill känna mig älskad.
Vet du hur utmattad jag är eftersom jag är den enda som försöker?
Jag antar att min kropp är helt tom och jag har inget att ge längre. Det är förvånande att min energi varade så länge som den gjorde.
Jag försökte, jag försökte verkligen men det är inte bara upp till mig att hålla oss tillsammans. Förhållanden är för två och den här ensidiga historien vi befinner oss i kan inte fortsätta längre.
Jag behöver dig att försöka också. Anstränga dig, investera så mycket som jag göra, visa mig att du inte vill förlora mig och vi kanske kan skapa något vackert.
Vet du hur svårt det är att låta dig in i mitt liv igen? Vet du hur dum jag känner mig eftersom jag tror att något kommer att vara annorlunda denna gången?
Sanningen är den att ingenting någonsin förändras, min förhoppningar blir bara större. Dumt eller hur?
Jag vet det men jag antar att mina känslor för dig är större än min stolthet, de är större än någonting, det är därför jag står ut med så mycket skit från dig.
Snälla förstå att jag äntligen har nått min gräns. Jag kom till botten och det blir inga fler chanser efter den här.
Så kämpa för att hålla mig vid din sida om du känner på samma sätt för mig som jag gör för dig eller dra åt helvete, och jag säger med med de bästa avsikterna för oss båda.
