Jag tycker inte om ordet tillfälligt.
Jag klarar inte ens av att byta telefon så ofta – så engagerad är jag.
Jag tycker inte om tanken på kärlek som har ett utgångsdatum. Jag tycker inte om tanken på att få tråkigt med någon.
Jag är bara en helhjärtat romantisk person. Jag älskar den galna tanken på själsfränder och evig kärlek.
Jag vill ha en evig kärlek och jag menar det. Jag vill ha den gammaldagsa kärleken och jag vill kunna bli sentimental över söta meddelanden i resten av mitt liv, inte bara under det första årets dejting.
Jag fattar inte varför allting verkar så kortvarigt dessa dagar. Varför engagerar sig inte människor som de brukat göra?
Jag är inte en tjej för tillfälliga förbindelser. Jag gillar inte förälskelse. Jag tycker inte om att gå på meningslösa dejter och låtsas ha roligt.
Jag älskar spontanitet, jag älskar långvarigt, jag älskar att se en framtid med honom.
Är det för mycket begärt?
Jag vill ha godmorgon-sms och godnatt-sms varje dag i resten av mitt liv. Jag vill kunna hålla fast vid min partner genom alla dåliga dagar och säga åt honom jag finns här när han känner sig vilsen.
Jag vill dela med mig varje liten och varje stor händelse i mitt liv med personen jag älskar. Alltifrån små vardagliga saker som att vad vi ska göra till lunch till stora livsförändringar.
Jag vill kunna göra det med min eviga kärlek.
Jag vill se oss bli gamla tillsammans och inte bry oss om varandras skrynkliga kroppar eftersom jag vet att våra hjärtan är unga och fulla av kärlek.
Det finns ingenting mer attraktivt än att accepteras för den du är, alltid.
Jag vill att mitt hjärta alltid ska vara ungt – att aldrig förlora sin flexibilitet i att komma underfund med den nya personen min älskade håller på att utvecklas till.
För sanningen är den att, genom livet, förändras vi alla med tiden. Jag vill älska alla hans förändringar.
Jag vill att min kärlek alltid är ren och äkta – att alltid känna igen allt det jag förälskade mig i honom för.
Jag anser att allt detta är möjligt.
Jag gissar på att jag inte är cynisk när det gäller kärlek – och det är min största svaghet och min största styrka. Jag har blivit sårad tidigare men jag klandrar inte kärleken för det.
Det var inte kärlek som särade på oss, det var otålighet. Det var en besatthet av perfektion.
Kärleken är inte ofelbar. Jag önskar att människor kunde inse det.
Fantasier om någon är inte vad den personen är. Det är vad ditt sinne tror att han är.
Lita inte på ditt sinne utan lyssna istället noga på personen i fråga.
Sluta aldrig att lyssna på honom. Ge honom allt du har och se honom bli ditt allt inför dina ögon.
Jag tycker att det är en fantastisk känsla – att försjunka i din älskade och älska honom för den han verkligen är.
Att acceptera alla fel och brister och förstå varifrån han kommer. Att känna sig välsignad på grund av allt det goda han har och som du saknar.
Att känna sig lycklig på grund av att någon valde dig bland miljontals andra människor.
Den sortens attityd mot kärlek kan inte gå obemärkt förbi hos den andra personen.
Äkta kärlek är inte någonting du kan radera, det är någonting som får dig att ta hand om den och låter den växa. Du kommer att se vart den leder dig.
Därför säger jag detta:
Släng inte bort något gammalt eller söndrigt bara för att du har ledsnat på det. Istället ska du ge det lite tid och energi på att laga eller förbättra det.
När du lagar saker för egen hand (eller med hjärtat) det är då du får något som är unikt i hela världen.
En ofullständig sak som du lagat eller tagit om hand är vad som skiljer den från alla andra.
Längta efter den unika kärleken.
Jaga inte det tillfälliga, jaga det eviga.
