Du var den första mannen som jag verkligen älskade…
Även om du inte förtjänar att höra ifrån mig igen, har jag ett behov av att skriva det här brevet till dig och äntligen få det avslut jag så länge längtat efter.
Jag behöver få det skrivet så att min själ ska få ro igen. Jag behöver få det skrivet för att kunna känna mig levande igen.
En del av mig dog verkligen den där dagen då du lämnade mig. Mitt hjärta krossades i miljontals bitar. Jag ville inte gå vidare…inte utan dig. Det var mitt misstag och jag accepterar och erkänner det.
Jag känner mig också skyldig för mitt brustna hjärta. Att låta mitt hjärta släppa in någon som egentligen aldrig visade mig någon kärlek var mitt livs största misstag.
Ändå kunde jag helt enkelt inte beordra mitt hjärta att glömma dig med en gång. Jag kunde inte nå ut till mitt hjärta för att få det att förstå att det var bättre på det här sättet och oturligt nog för mig, fungerade inte min hjärna heller.
Men jag var tvungen och, tack vare Gud, gjorde jag det. Kärlek är verkligen den mest mystiska sak i universum.
Jag vet att det är något vacker när du är tillsammans med rätt person, men jag är fortfarande förvirrad och jag försöker fortfarande komma underfund med vad kärlek egentligen är. Ibland är den bara så komplex och oförklarlig.
Ditt hjärta tar kontrollen över din kropp. Helt plötsligt spelar inget annat någon roll, förutom personen du har i ditt hjärta, förutom personen du älskar mest.
Eller åtminstone, var det vad som hände i ditt fall. Du blev mittpunkten i mitt universum. Du blev den enda personen jag kunde prata med, den enda personen jag ville ha vid min sida, varje minut på dygnet.
Jag brydde mig inte om någon eller någonting annat.
Återigen erkänner jag att det är mitt misstag. Mitt enda misstag, medan å andra sidan, du begick så många misstag att det helt enkelt blev svårt att räkna dem alla.
Jag älskade dig med hela min kropp och själ och vad fick jag tillbaka? Förolämpningar, respektlöshet, misshandel och svek.
Var åtminstone ärlig för en gång skull, nu när vi är färdiga med varandra och säg mig, förtjänade jag verkligen allt du gjorde mot mig?
Hurdan är du som person när du kunde bete dig så mot mig och sedan lämna mig och fortsätta med ditt liv, som om ingenting hänt?
Även om du förtjänar de elakaste, mest känslomässigt förnedrande förolämpningar som finns, så gör jag det inte. Jag kommer att vara den starkare personen nu, den som jag i grund och botten alltid varit.
Ändå har jag behov av att tacka dig för en sak som du hjälpte mig förstå om mig själv. Tack för att du visade mig hur stark och modig kvinna jag verkligen är.
Jag var inte medveten om det innan du fick mig att gå igenom ett helvete och komma ut levande därifrån.
Jag är en sann kämpe. Mannen jag älskade mest visade sig vara min värsta fiende, en demon som kämpat något otroligt för att krossa mitt hjärta och förgöra mig totalt.
Jag vet inte hur du kan leva med dig själv, med vetskapen om vad du har gjort. Du kommer en dag att förstå det när du är helt själv och känner dig olycklig.
Att behandla kvinnor som troféer hela livet är exakt vad som fick dig dit.
Jag är bara ledsen för nästa tjej som står på tur. Jag vet att samma öde väntar henne. Därför har jag bara en önskan; Jag hoppas och jag ber att ingen annan får med dig att göra, någonsin igen.
Jag hoppas att du inte låter någon annan lida lika mycket som jag.
Du var någon som jag inte ens kunde tänka mig att förlora, men ändå, Gud avlägsnade dig ur mitt liv. Nu är jag säker på att det skedde för att Han kommer att ersätta dig med någon jag aldrig trodde jag skulle kunna få.
Visst, du var den första mannen jag någonsin har älskat. Den första mannen som fann en väg till den djupaste delen av mitt hjärta.
Du var den första men du är inte den enda eller den sista, det kan jag lova dig.
Jag kommer att älska igen. Någon bättre kommer att dyka upp. Någon bättre kommer att hitta en väg till mitt brustna hjärta igen.
Någon bättre kommer att dyka upp, älska mig som jag verkligen förtjänar och aldrig lämna mig.
