När du ser henne kommer hon att påminna dig om snö – vacker att se på men kall att röra vid. Det är vad du har förvandlat henne till.
Hon var inte alltid sådan. Hon hade en gnistrande och varm personlighet. Hon hade en otrolig energi. Hennes medmänsklighet och förståelse var fantastisk och sällsynt.
Men du stal hennes gnista, bit för bit. Du stal hennes inre ljus.
Du var hennes största svaghet.
Hon kunde aldrig säga “Nej!” till dig. Hon fanns alltid till hands när du ringde. Hon släppte allt hon hade för händer för att vara med dig.
Hon gav av sig själv för att ge till dig eftersom hon trodde att det var det enda hon kunde göra. Det är något man gör när man älskar någon lika mycket som hon älskade dig.
Hon tröttnade ibland eftersom hon inte fick någonting tillbaka, så hon ställde krav. Hon krävde att bli rättvist behandlad, men hon fullföljde aldrig kraven.
Hon förlät dig alltid, även om du aldrig sa att du var ledsen.
Så fort hon såg dig så glömde hon allt det dåliga. Du hade en kontroll över henne som hon inte kunde stå emot.
Hon kunde inte vara arg på dig någon längre stund. Oavsett vad du gjorde. Oavsett hur mycket hon grät eller hur dåligt hon mådde, så räckte det med ett snällt ord, en kyss, en kram och hon ignorerade allt annat.
Dagar gick utan ett ord från dig, så helt plötsligt, utan förvarning, så klampade du in i hennes liv igen, som om ingenting hade hänt.
Under en kort stund var allting helt perfekt. Poof, så var du borta igen. Du försvann i tomma intet.
Varje gång du gjorde det så krossade du hennes hjärta lite till.
Hon berättade för dig hur dåligt hon mådde varje gång du gjorde så. Hon berättade hur ont det gjorde och hur förkrossad hon kände sig. Men du brydde dig inte alls.
Visst, du lyssnade. Du kunde säga någonting snällt om att det aldrig skulle hända igen.
Men i samma stund som hon kände sig säker och lycklig så drog du undan hennes skyddsnät och hon kom att falla pladask.
Sanningen är att du egentligen aldrig brydde dig om henne. Den enda personen som du brydde dig om var dig själv.
Du behandlade henne aldrig väl. Du gav henne aldrig den respekt, kärlek och förståelse som hon gav dig. Du bara tog, tog och tog tills hon inte hade någonting mer att ge.
Hon var tömd på känslor. Hennes själ var trött. Och i det tillståndet så gav du henne ett sista dråpslag. Du slutade komma tillbaka.
Hon kan inte riktigt minnas om det var det som krossade henne eller om hon redan var förkrossad innan dess.
Det enda hon visste var att hon var tvungen att acceptera det hon inte kunde ändra på. Det enda hon visste var att även om hon var så förbannat trött, så var hon tvungen att fortsätta framåt.
Hon var tvungen att plocka ihop bitarna och fortsätta sitt liv. Hon var tvungen att finna styrkan hon inte trodde fanns inombords.
Det bästa med allt det här är att hon slutligen insåg att ditt försvinnande var det bästa som kunde hända henne.
Det dåliga är att hon inte vet om hon någonsin mer kan hitta en person som hon kan lita på och känna sig trygg med.
Hon har ingen förståelse längre. Hon har ingen kärlek kvar. Hon har blivit känslolös. Hon har blivit kall. Hon är en skugga av kvinnan hon en gång var.
Även om hon djupt inombords fortfarande har ett varmt hjärta så är det dolt av tjocka murar och ett lager is.
Det är hennes försvarsmekanism. Det är ett sätt att se till att ingen någonsin sårar henne igen, så som du gjorde.
Men vet du vad, jag var den kvinnan tidigare. Jag älskade en man som var lika skadlig som du och jag levde vidare så att jag kunde berätta min historia.
Jag överlevde och jag lärde mig att lita på människor igen. Det kommer hon också att göra.
Jag var nedbruten och skadad, jag hade nästan inga känslor kvar, jag var rädd för kärlek, jag var rädd för att lita på någon och jag tog mig igenom allt det.
Jag omvandlade smärtan till mitt starkaste vapen. Jag ansträngde mig för att göra mitt liv till något mycket bättre än det någonsin varit och jag lyckades. Jag skapade min egen lycka, själv.
Någonstans på vägen så fann jag händerna som stöttade mig. Jag fann hjärtat som smälte isen och fyllde mig med värme.
Lita på mina ord, det kommer hon också att göra. Lita på mig, du kommer att vilja ha henne tillbaka. Lita på det jag säger, hon kommer inte att bry sig.
