Du vet hur mycket jag älskade dig. Du vet att jag var någon som skulle vända upp och ner på jorden för din skull och du visste att din lycka var min främsta prioritet.
Visst, det fanns tider då du försökte anklaga mig för att jag inte älskade dig tillräckligt mycket men djupt inombords visste du alltid hur djup min kärlek för dig var.
Så det här kanske kommer som en chock för dig, men jag skriver det här för att berätta att jag inte älskar dig längre. Och inte bara det – jag hatar dig.
Efter all kärlek jag kände för dig, efter alla år vi tillbringat tillsammans och efter alla ögonblick vi delat så kan jag säga att jag hatar dig.
Du trodde troligtvis att jag skulle älska dig i all evighet, oavsett hur du behandlade mig. Men där hade du fel.
Du tog kål på kärleken jag kände för dig och du lyckades förvandla den till hat.
Jag hatar dig för att du tog död på den oskyldiga tjejen jag var innan jag mötte dig. Jag hatar dig för att du förvandlade henne till den här bittra kvinnan jag är idag.
Istället för att visa mig vad kärlek var, visade du mig att jag var kapabel till att hata. Jag hatar dig för att du aldrig kunde engagera dig.
Med dig visste jag aldrig var jag hade dig. Du valde att lämna mig och sedan komma tillbaka, när och hur du kände för det. Du ville aldrig tala om framtiden, du ville aldrig tillkännage vårt förhållande.
Även om vi var tillsammans i åratal kände jag hela tiden att jag bara var någonting tillfälligt för dig.
Och det fick mig att undra varför jag inte var tillräckligt bra för dig eftersom tanken inte ens slog dig om att ta vårt förhållande till nästa nivå.
Jag hatar dig för alla de andra tjejerna. Jag hatar dig för alla de gånger du lämnade mig för någon annan och jag hatar dig för alla de gånger du bedrog mig och försökte dölja det.
Jag hatar dig ännu mer för alla de gånger du inte ens försökte förneka alla dina snedsteg. Även när du var tillsammans med mig, kändes det som jag alltid behövde tävla med alla andra tjejer som befann sig i närheten.
Det kändes som att du jämförde mig med alla andra tjejer som fanns i din närheten, och önskade att du var tillsammans med dem istället för med mig.
Du såg mig aldrig som en person som betydde någonting speciellt för dig. Jag hatar dig för att du fick mig att känna att jag inte var tillräckligt bra för att vara din drömtjej.
Jag hatar dig för du inte gav mig tillräckligt med uppmärksamhet. Jag hatar dig för att du fick mig att be om smulorna av din kärlek.
Jag hatar dig eftersom du alltid fick mig att kännas som att jag var ditt sista alternativ, eftersom du fick mig att känna mig betydelselös.
Jag hatar dig för att du fick mig att kännas som att jag aldrig var tillräckligt bra för att anses som din prioritet.
Jag hatar dig för att du försökte förändra mig. Jag vet att jag har mina fel och brister, men du accepterade aldrig mig för personen jag verkligen var.
Det enda du ville var att jag skulle förändra mig så att jag skulle kunna nå upp till dina påhittade normer.
Du fick mig att vilja förändra mitt jag, personen jag är, bara för att du skulle kunna älska mig mer. För dig var jag för känslosam, hyperkänslig och en otroligt svag person.
Jag hatar dig för att du gjorde mig osäker. Innan jag träffade dig hade jag ett gott självförtroende. Jag tror inte att jag var kaxig, men jag visste vad jag var värd. Men du lyckades ändra på det.
Du lekte med mitt självförtroende, försökte övertyga mig om att jag borde vara tacksam som hade dig för att ingen annan man ville ha mig.
Du tillbringade flera år med att övertyga mig om att jag inte var tillräckligt och jag trodde dig nästan.
Jag hatar dig eftersom du fick mig att känna att jag inte var tillräckligt vacker, tillräckligt smart eller tillräckligt framgångsrik.
Jag hatar dig för att du nedvärderade mig, för att du förolämpade mig och för att du övertygade mig om att jag inte var bra i någonting.
Det spelade ingen roll vad jag gjorde och hur mycket jag än försökte vara dig till lags, för dig var det aldrig tillräckligt.
Du fick mig att kännas otillräcklig och du fick mig att ifrågasätta varför det var så.
Och det hatar jag dig mest för.
Det tog mig en lång tid att förstå och inse att det egentligen inte var något fel med mig.
Jag insåg att det inte var meningen att jag skulle vara tillräcklig för någon som aldrig kommer att uppskatta mig och för någon som aldrig kommer att älska mig på riktigt.
Och då slog det mig – du var inte tillräckligt god för mig.
Du var personen som inte visste hur han skulle älska mig tillräckligt. Du var personen som kände dig hotad av mig och därför försökte du alltid sätta mig på plats.
Du var personen som var tvungen att ta itu med sina egna problem och därför försökte du få mig att känna mig osäker. Du var personen som inte förtjänade mig.
Och du är den som aldrig kommer att få mig tillbaka.
