För länge sedan hörde jag dig säga att handlingar säger mer än ord, men det tog mig en lång stund innan jag faktiskt förstod vad det betydde.
Medan jag hade ett förhållande med dig, litade jag tillräckligt på dig för att låta dig såra mig. Jag pratade öppet om mina planer och vad jag gjorde medan du var den som sade en sak och sedan gjorde någonting helt annat.
Och vet du vad det värsta var?
Du kom alltid undan med det. Varje gång du såg att jag blev arg och höll på att göra slut, kunde du komma fram till mig och lova mig guld och gröna skogar.
Och varje gång föll jag för dina lögner och kramar som fick mig mitt hjärta att smälta. Varje gång gav jag hela mig själv, i tron på att du skulle förändras, att min kärlek skulle få dig att ändras.
Men det hände aldrig. Jag var inte så viktig att du skulle behöva kämpa för mig, som om ditt liv hängde på det. Och du lyckades såra mig i allt du gjorde.
Du utsatte mig för en ofattbar känslomässig smärta och även om jag berättade att ditt beteende sårade mig, så slutade du inte.
Du fortsatte att göra det som var bra för dig och kände inte ens den minsta skuld över smärtan du orsakade mig.
Jag minns fortfarande den psykiska misshandel du utsatte mig för och varje gång du satte mig på plats när jag gjorde någonting som du inte gillade.
Ingenting jag gjorde passade dig och du trodde att du var den ende av oss två som skulle ta några viktiga beslut.
Du sa att du älskade mig; sedan bedrog du mig.
Du sa att jag var viktig; sedan nedvärderade du mig inför mina vänner.
Du sa att det skulle vara vi två för evigt; sedan förrådde du vår kärlek med första, bästa kvinna du träffade.
Du ljög för mig, varje dag, bara för att få det du ville ha och jag var så förblindad av kärlek att jag inte kunde se klart. Jag vägrade tro att du inte älskade mig tillräckligt mycket och att jag inte spelade någon roll för dig.
Jag levde fortfarande kvar i min egen lilla fantasivärld i tron på att du skulle ändra dig och att du skulle börja älska mig, så som du gjort i början av vårt förhållande. Men det hände aldrig.
Du ville inte kämpa för mig. Du ville inte uppvakta mig eftersom jag redan var din. Men kruxet är att du borde ha uppvaktat mig, även om jag var din, då det är själva poängen med kärlek.
Allt handlar om att engagera sig och kämpa för din kärlek. Allt handlar om de små sakerna, de är de viktigaste. Och det var det enda jag ville – bara små saker som höll mig vid liv.
Jag behövde bara ett litet bevis på att du brydde dig om mig och ville att vi skulle lyckas. Jag ville att du skulle kämpa för mig, men du kunde inte ens göra det.
Du sårade mig så många gånger och sen brukar du använda ord för att rättfärdiga dina handlingar. Men handlingar kan bara rättfärdigas med handlingar.
Dina lögner om att du skulle ändra dig betydde ingenting för mig eftersom jag inte hade några bevis på att du skulle göra det. Jag var urless på din manipulation, gaslighting, dina lögner och kontrollbehov.
Jag ville bara fly från dig och allt det du står för.
När jag väl insåg att du aldrig kommer att förändras och att du alltid kommer att försöka få mig att framstå som en idiot, beslutade jag mig för att göra slut med dig.
Men jag måste erkänna att det inte var enkelt. Det fanns stunder då jag önskade att du aldrig hade fötts och det fanns stunder då jag kände det samma om mig själv. Så mycket sårade du mig.
Du var mannen som jag älskade över allt annat, men samtidigt, även en man som krossade mig känslomässigt.
Och medan jag tänkte på sviterna av mitt förhållande med dig, insåg jag att du hade utplånat det bästa av mig. Du tömde mig på energi och jag blev helt förlamad.
I mina försök att skydda mig från att någon annan man skulle såra mig mina känslor, så stängde jag av känslomässigt. Jag blockerade mina känslor och jag lät ingen komma i närheten av mitt hjärta.
Jag byggde höga och tjocka murar så att ingen skulle kunna såra mig igen. På så sätt missade jag min chans att älska och att bli älskad igen.
Och när jag insåg vad jag hade gjort, vaknade jag upp ur den mardröm som varit en del av mitt liv under en längre period.
Jag insåg att även om du ljugit för mig och behandlat mig fruktansvärt illa, borde jag gå vidare med mitt liv.
Att acceptera det som hänt mig var det första steget mot min läkning efter att jag tagit mig ur ett giftigt förhållande, men jag behövde definitivt återhämta mig helt och fullt.
Efter allt du gjort mig lovade jag mig själv att älska igen och hoppas att någon annan man inte kommer att vara något lik dig.
Jag lovade mig själv att jag kommer att öppna upp mitt hjärta för kärlek, trots all rädsla och problem med tilliten. Jag lovade mig själv att jag kommer att älska, trots all känslomässig smärta som fortfarande fanns kvar.
Och genom att göra det, kunde jag äntligen lämna dig. Genom att öppna mitt hjärta för en ny kärlek, kunde jag läka mina sår och bli mitt gamla jag igen.
Jag lovade mig själv att jag kommer att älska igen, med hela mitt hjärta, och jag kommer aldrig att låta någon man såra mig som du gjorde.
Jag beslutade mig för att gå vidare och vara den lyckliga och älskade kvinnan igen. Min värsta hämnd mot dig är att låta dig se mig lycklig och älskad.
