Allt har förändrats. Du. Jag. Det finns ingen “vi” i den här berättelsen längre och det kanske aldrig kommer finnas någon som har turen att ha samma upplevelse som vi.
Allt omkring mig blev okänt i det ögonblick jag tog klivet ut ur ditt liv. Men jag är inte arg. Jag är nöjd med vad jag har blivit och jag är tacksam för allt som hände.
Jag vill inte att det ska vara annorlunda.
Jag var den enda som älskade. Eller hur? Jag var den som gjorde allt det kärleksfulla och omtänksamma, med alla de typiska gesterna och alla de gånger då du inte kunde längre, var jag den som drog upp allt ur avgrunden.
Du kanske rullar dina ögon, säger att jag överdriver, att jag är självupptaget och att det egentligen är jag som egentligen inte uppskattade dig tillräckligt.
När ser du tillbaka på det, vad ser du? Du ser mig springa till dig när du behövde mig. Du ser mig ta hand om dig när du behövde mig där.
Jag var så förälskad att allt jag ville var att vara nära dig, se in i dina ögon, finnas där för dig och älska dig. Men vad du gjorde var motsatsen. Du ville aldrig göra samma saker för mig.
När jag ringde dig och berättade att jag inte kunde gå upp ur sängen, när jag grät efter din hjälp och bad om att du skulle hjälpa mig, var allt du gjorde att berätta för mig att jag var för påträngande, för klängig och att kvinnor måste vara starka.
Självklart tänkte jag på mig själv som en svag människa eftersom det var så jag såg in i dina ögon.
Men tro mig, jag är och jag var starkare än du någonsin kommer att få veta. Hela tiden har jag gjort allt själv, alldeles ensam.
Det fanns tider när du borde ha sett styrkan i mig. Jag ville visa dig att jag var självständig, att jag kunde ta hand om mig själv men det blev för mycket från det ögonblick jag var tvungen att ta hand om oss båda.
Jag var tvungen att finnas där för dig och för mig själv, för det fanns ingen annan att ta hand om mig.
Det ögonblick av styrka som sköljde över mig, det ögonblick som jag visste att det var jag som utnyttjades, visste jag att jag var tvungen att lämna om jag ville komma ut med livet i behåll.
Jag vet att det kanske låter lite för extremt men du tog all min energi, du tog mitt sinne, hjärta och själ med dig, så jag kunde helt enkelt inte stanna längre.
Jag är ledsen.
Jag är verkligen ledsen.
Det tär på mig än idag.
Men jag kan inte gå tillbaka nu.
När jag tänker på vad som hände och det mod som jag behövde när jag var tvungen att berätta för dig att jag lämnade, fylldes mina ögon av tårar medan min kropp bara skakade. Ja, jag älskade dig.
Jag älskade dig så mycket att det gjorde ont i mig. Men jag kan helt enkelt inte stanna hos någon vars avsikter är lika dåliga som dina.
Jag kan inte stanna hos någon som inte har något emot att förlora mig. Särskilt inte om den personen är du, när jag gav så mycket av mitt hjärta bara för att vara där för dig.
Men ja. Jag har lämnat. Och jag kommer aldrig tillbaka.
Jag kommer inte att gå tillbaka till det elände vi kallade kärlek, jag kan inte gå tillbaka till mannen du är för det skulle också betyda att gå tillbaka till när jag inte kunde stå upp för mig själv, när jag inte hade gränser och när jag inte kunde uttrycka mina känslor ordentligt.
Jag behöver inte det längre. Jag behöver aldrig det.
Jag kan inte gå tillbaka till den ensamheten.
Jag kan inte gå tillbaka till dig när jag vet att du inte kommer kunna älska mig alls.
Jag förtjänar så mycket mer än vad du gav mig. Jag förtjänar att vara älskad, dyrkad och särskilt omhändertagen.
Jag förtjänar någon som åtminstone tackar mig för att jag finns där för dem och som kommer att älska mig så villkorslöst.
Ja, det är precis vad jag förtjänar, men du var inte den som kunde ge mig det.
Därför väntar jag inte längre på kärlek. Jag lever mitt liv fullt ut, så om kärlek kommer, tar jag emot det med öppna armar, men till dess är jag fri.
Jag vet vem jag är och jag vet att det inte finns något eller någon där ute som kommer få mig att känna mig underlägsen igen.
Kanske, en dag kommer jag att bli älskad så som du inte kunde älska mig.
Du kunde inte älska mig så jag kunde inte riktigt veta hur det var att känna mig älskad och skyddad men jag tror att jag kommer träffa någon som kommer visa mig att jag gjorde rätt val när jag lämnade dig.
För om jag inte hade gjort det skulle jag fortfarande vara fäst vid dig medan du aldrig skulle fånga mig. Därför kraschade jag så hårt och det krossade mitt hjärta.
Jag kommer aldrig ångra att jag lämnade dig men det förändrar inte det faktum att jag fortfarande känner din närvaro omkring mig. Jag känner fortfarande att jag måste finnas där för dig.
Men jag lär mig att leva utan dig. Jag blir kär i mig själv igen, där jag aldrig mer behöver dig för att komplettera mig, för jag kommer att bli hel själv.
