Jag gjorde mitt bästa för att inte falla. Jag spelade efter reglerna. Jag gjorde allting rätt. Ändå fick jag mitt hjärta krossat i slutändan.
Vi sa vänskap först, resten är inte så viktigt. Men hur kan något så oviktigt göra så ont? Kan vänskap krossa ditt hjärta?
Det kan det inte. Det borde det inte. Men det gjorde det. Någonting som hade så många olika namn – vänner, mer än vänner men inte ett par, vänner med förmåner, osv. – var ingenting mer än ett ”situationship”.
Ett situationship som rörde om i mitt liv totalt och som gjort så jag fortfarande känner mig vilsen.
Du förstår, hjärtat fäster sig oavsett. Hur mycket du än försöker ljuga för det så tror det inte på dig.
Ett hjärta lyssnar inte på förnuftet. Dina känslor väcks hur mycket du än önskar att det inte hände.
Du fäster dig genom att spendera dagar och nätter med någon.
Det är oundvikligt. Du delar dina tankar och drömmar med dom. Du öppnar upp dig, du släpper in dom. Du litar på dom och dom litar på dig.
Ni dansar ihop, sover ihop. Ni skrattar åt samma dumma saker. Ni lagar mat tillsammans. Ni tar promenader. Ni luktar som varandra. Ni uppskattar varje stund tillsammans, när ni gör allt och ingenting.
Ni myser, ni pussas, ni håller händer, ni kramas, ni blir intima. Känslorna växer. Du faller mer och mer för varje sekund som går.
Genom att vara tillsammans, genom att dela stunder, skapar ni minnen som aldrig kan glömmas bort.
Ni skapar minnen som kommer att göra så ont när allt tar slut.
Det kommer att ta slut. Det går inte att undvika. Det kommer att brinna ned till grunden utan någon chans att det växer ut igen.
Varje gång du hör hur dom presenterar dig som sin vän så gör det ont. Samma smärta som när du måste säga att han är din vän, eller din bästa vän, när du egentligen bara vill skrika ut att han är mer än så.
Du kommer att känna dig isolerad från hans liv.
Du kommer att börja undra varför du inte är tillräckligt bra för att vara hans flickvän, varför du inte känner någon av hans vänner, varför du har ett liv med honom som bara existerar mellan fyra väggar.
Ditt huvud kommer att vara fullt med frågor, frågor som du är alldeles för rädd för att ställa för att det kan leda till att du förlorar honom helt och hållet. Just nu går du med på allt bara du slipper gå med på ett liv utan honom.
Just nu gör du det, men sakta men säkert kommer du att tröttna på det. Du kommer att hata detta ”situationship” du befinner dig i.
Du kommer att vilja ha mer och han kommer inte att ge dig mer. Du vill ha någonting som han kanske redan ger någon annan.
Det är poängen när du inser att livet är för kort för en sådan relation. Du kommer att inse att du investerade allt för mycket tid och energi på fel person.
Du kommer att inse att han inte är någon som är redo att göra samma sak för dig. Du fortsätter att hålla fast vid hoppet om något som du innerst inne vet aldrig kommer att ske.
Och det fick dig att blöda. Det fick dig att lida och gråta. Det fick dig att analysera varenda stund ni delat för att försöka förstå ditt brustna hjärta, men du förstod inte.
Därför är ett situationship aldrig en bra idé.
Låt oss vara ärliga – oavsett hur avslappnade och obrydda vi låtsas vara så vill vi innerst inne stadga oss.
Vi behöver någon som skriker ut att vi är hans. Vi behöver någonting som är fastställt, någonting riktigt och åtkomligt.
Nästa gång du märker att du är nära ett situationship, skippa det. Jag vet att jag kommer göra det.
