Då var jag där igen, jag betalade ett för högt pris för min snällhet, med tårar strilande nerför kinderna eftersom jag blivit förråd av någon jag helt och hållet litade på, av någon som jag gett mitt allt för.
Det enda som skiljer detta speciella ögonblick från andra liknande från mitt förflutna, är att detta var sista droppen som fick bägaren att rinna över, detta var ögonblicket då jag äntligen fick nog.
Jag beslutade mig inte för att förändra mig helt och hållet och bli en hjärtlös bitch. Jag ville fortfarande vara en snäll tjej, men jag visste att det var tid nog att sudda ut ‘alltför’ som stod innan ‘snäll’.
Du ser, jag var en av dessa tjejer som man beundrade och samtidigt tyckte synd om.
Mina vänner brukar säga, “Hon är alltför snäll, alltför god, alltför fantastisk och det är exakt det som gör att hon absolut inte är bra för henne själv.” Sorgligt nog hade de rätt.
Jag var min egen fiende och att vara alltför snäll mot människor var orsaken till min självdestruktivitet. Det fick mig att misslyckas i både kärleksförhållanden och vänskapsförhållanden.
Mina förhållanden misslyckades eftersom jag brukar ge alltför mycket, alltför tidigt. Jag brukar vända ut och in på mig själv för att göra den andra personen lycklig.
Jag var alltför förstående och alltför tillmötesgående.
Bland annat kunde jag skicka ett sms tillbaka till min ex-pojkvän så fort min telefon blinkade till, även om han ignorerat mig hela dagen.
Jag lät honom krypa ner mellan lakanen, även om han stuckit, utan anledning.
Att han var där, att han gav mig småsmulor, var tillräckligt för mig då. För mitt liv kan jag förstå hur det kunde vara tillräckligt och hur jag inte tidigare insåg att han bara utnyttjade mina känslor.
Under större delen av tiden var jag inte ens medveten om vad jag höll på med. Jag kunde göra saker utan att ens tänka över dem.
Jag försökte alltid mer, gav mer, jobbade mer och så i slutändan, tog han och alla andra f.d pojkvänner mig för givet.
Vissa av minna vänner, eller rättare sagt f.d vänner, betedde sig inte annorlunda. Jag var ett skolexempel på en dörrmatta och någon man kunde sova hos och de utnyttjade det.
De visste att de kunde räkna med mig och lita på mig, oavsett vad. Det spelade ingen roll om det var dag eller natt, jag fanns alltid till hands för dem.
Men surprise surprise, närhelst jag behövde dem att göra detsamma för mig, fanns de aldrig till hands.
Närhelst jag behövde en axel att gråta ut mot, hittade jag ingen, medan min axel fortfarande var våt av deras tårar från sist gång de behövde gråta ut.
Jag fanns där för att lyfta dem och få dem att må bättre i sig själva och när jag kände mig nere, hjälpte de bara till med att hålla mig nere.
Jag behövde tuffa till mig och förändra mitt sätt, ASAP. Jag behövde säga hejdå till vissa människor i mitt liv. Jag behövde säga hejdå till att vara ‘alltför snäll’.
Jag behövde lära mig att vara snäll mot mig själv, för en gång skull.
All kärlek, förståelse, mildhet och vänlighet jag så osjälviskt hade skänkt till andra, började jag ge mig själv.
All den styrka och beslutsamhet jag hade visat när det gällde att kämpa för dem, riktade jag mot mig själv. Och det kommer inte som någon överraskning att mitt liv har ändrat sig till det bättre.
Vad jag lärt mig är att människor behandlar dig på det sätt du lär dem att behandla dig. Om du låter dem behandla dig illa och stampa på dig, så kommer de garanterat att göra det.
Så jag slutade anstränga mig för de människor som inte gjorde det för mig. Jag slutade sms-a och ringa dem som inte ansträngde sig för att finnas i mitt liv.
Jag började investera likvärdigt istället. Jag lärde mig att matcha andra människors ansträngningar. Återgäldande är vad allt handlar om; jag förtjänar all tid, kärlek och uppmärksamhet som jag ger till andra.
Jag behöver någon som kommer att återgälda allt det till mig, utan ansträngning. Någon som kommer att möta mig på halva vägen.
Jag slutade tacka ‘ja’ till sammankomster, idéer och planer som jag inte ville vara delaktig i. Jag började säga ‘nej’ oftare och jag insåg att det är ett mycket starkt ord. Det behöver ingen ytterligare förklaring.
Min tid är dyrbar och värdefull och jag väljer hur jag ska spendera den. Jag vill inte längre slösa bort den.
Jag kommer att vara snäll och omtänksam mot andra människor, men inte på min egen bekostnad.
Jag slutade be om ursäkt för andra människors misstag. Jag kan inte vara den enda man kan skylla på, allt är inte mitt fel och jag är inte ansvarig för andra människors humör.
Nu tar jag bara ansvar för mina egna handlingar. Jag tynger inte mig själv med andra människors känslor som jag brukar göra och jag började ta hand om mina egna känslor, för omväxlings skull.
Jag slutade upp med att vara’ alltför snäll’ eftersom det inte gav mig något val, jag var trött på att känna mig osedd och tagen för givet och det var det bästa beslutet jag någonsin tagit.
Mitt liv innehåller nu de människor som är villiga att återgälda lika mycket som de får, människor som älskar mig på grund av mg och inte på grund av vad jag kan göra för dem.
Människor som uppskattar och respekterar mig för att jag inte låter någon jävlas med mig.
Jag är fortfarande en bra person, men jag har slutat överdriva min snällhet och börjat se mitt eget värde. Jag är nu en ny och bättre version av den snälla kvinnan jag brukar vara.
