Du är mycket väl medveten om att förlåtelse är en viktig del av att släppa taget och gå vidare. Med tiden har du lärt dig att det bara är på det sättet du kan känna dig fri.

Och du fortsätter förlåta dom som sårar dig. Du fortsätter att godta ursäkter du aldrig har fått bara för att du är en snäll och kärleksfull person som inte kan vara arg länge.

Men du då? Varför behandlar du inte dig själv på samma sätt? Varför är du så arg på dig själv? Varför hittar du inte styrkan att förlåta dig själv?

Det är precis vad du bör göra.

Det är dags att förlåta dig själv för varje gång du har tillåtit någon att krossa ditt hjärta.

Det var aldrig ditt fel. Du har alltid älskat på bästa möjliga sätt, och dom som utnyttjat din kärlek är dom enda som bör skämmas.

För varje gång du accepterat mindre än du förtjänar.

Nu vet du vad du inte vill ha i ditt liv. Nu vet du att du är menad för större saker och mer värdefulla personer.

Förlåt dig själv för att ha släppt in fel människor och för att inte ha brutit med dom i tid.

För att ha givit dom oändliga chanser och för att ha rättfärdigat dom som sårat dig. För att du inte har vetat bättre och för att du inte lärt dig av tidigare misstag.

Förlåt dig själv för alla gånger du bett om någons kärlek och uppmärksamhet.

För varje gång du tillåtit ett svin att få dig att undra varför du inte är tillräcklig och för att du jämfört dig med andra tjejer.

För varje gång du jagat vissa personer. För alla sömnlösa där du försökt knäcka en killes blandade signaler och förstå hans avsikter.

För att inte ha vetat att en riktig man aldrig skulle få dig att jaga honom.

Förlåt dig själv för alla gånger du hoppats på att någon skulle förändras och bli en bättre person. För att inte ha vetat att kärlek inte alltid räcker till för att någon ska förändras förrän dom bestämmer sig för det själva.

För alla gånger du försökt rädda någon som inte velat bli räddad.

För att ha försökt fixa alla trasiga män och för att inte ha vetat att dom inte alltid är känslomässigt otillgängliga – de är bara svin.

Förlåt dig själv för att ha givit mer än vad du har fått tillbaka.

För att ha ansträngt dig i relationer som man visste skulle misslyckas.

För att ha varit den enda som försökt utan att få någon uppskattning.

För att ha varit redo att flytta berg för de människor som aldrig skulle lyft ett finger för din skull.

För varje gång du älskat någon annan mer än du älskat dig själv och för varje gång du inte prioriterar dig själv.

För att ha prioriterat andras behov framför dina egna och för att du inte har varit självisk när du har behövt vara det.

Sluta beskylla dig själv för alla gånger du inte uppskattat dig och för alla gånger du tillåtit andra att behandla dig hur som helst.

För alla gånger du inte sett att du spelar roll och för alla gånger du inte sett ditt eget värde.

Var istället stolt över det faktum att du alltid haft ett öppet hjärta.

Var stolt för att alltid ha varit den större personen och för att aldrig ha sårat någon.

Men mest av allt, var stolt över dig själv för att alltid ha gjort ditt bästa.

För att alltid ha försökt och alltid chansat, även när du kanske inte borde ha gjort det.

Var stolt över dig själv för att alltid ha varit ärlig. För det faktum att du aldrig varit rädd för att älska utan att förvänta dig någonting i gengäld.

Var stolt över din styrka och kraft. Var stolt över det faktum att du har överlevt varje gång du fått ditt hjärta krossat, och att du alltid har lyckats ta dig upp efter att någon försökt trycka ned dig.

Så snälla, istället för att beskylla dig själv, ta allt som har hänt dig som en viktig läxa och en värdefull upplevelse.

Se dina ärr som en påminnelse om allt du gått igenom och som en påminnelse om att du alltid har lyckats resa dig upp igen och plockat upp bitarna av ditt krossade hjärta.

Tro mig – det är inte många som klarar det.