Jag har alltid dragits till dig utav någon anledning. Från att vi träffades och långt efter att vi blev en del av historien så var kemin mellan oss alltid oneklig.
Jag tror att om jag skulle stöta på dig så skulle fjärilarna i min mage bli helt vilda och jag skulle få den där otroliga längtan att få vara i dina armar, trots att jag vet att du inte längre är min.
Som tur är så ser jag nästan aldrig dig. Vi befinner oss inte i samma cirklar längre. Att dra mig ifrån dig var svårt nog som det var, så det är lättare att vi varken ses eller hörs.
Jag skriver detta för att säga att jag aldrig kommer att glömma dig, men jag kommer inte heller att komma tillbaka till dig.
Vi hade vår chans och jag hoppades verkligen att vi skulle få det att fungera, fastän jag innerst inne visste att jag lurade mig själv.
Vi hade en knackig början och hela förhållandet var knackigt. Jag visste aldrig var vi stod och det gjorde mig galen.
Ena stunden var du helt engagerad i mig, och andra stunden ignorerade du mig totalt. Ena dagen gav du mig ditt löfte, andra dagen ville du inte ens vara en del av mitt liv.
För varje steg vi tog backade vi tio steg tillbaka. Vi halkade efter och det fanns ingenting jag kunde göra åt det. Det fanns ingenting jag ville göra åt det.
Jag visste att du bara spelade ett spel. Jag visste att du inte var redo att stadga dig av personliga orsaker och jag valde undermedvetet att gå med på det bara för att få vara med dig.
Jag visste att du lekte med min hjärna och mitt hjärta men jag kunde inte motstå dig.
Varje gång jag såg dig så glömde jag alla de tårar jag gråtit för att du inte dök upp som du sa att du skulle göra några nätter tidigare.
Jag glömde alla de nätterna jag inte sov för att jag låg vaken och analyserade varje sekund vi spenderat ihop. Jag glömde allt jag saknade och blev fast igen på grund av ditt leende.
Du skulle ta tag i mig med dina stora händer och dragit mig tätt intill dig och jag skulle bli helt till mig. Allt jag ville säga och allt jag ville prata om skulle vara som bortblåst.
Det enda som spelade någon roll var du och jag och den magnetiska känslan av kemi som drog oss närmare och närmare varandra.
Din lukt gjorde mig galen. Dina kyssar var så mjuka och samtidigt så starka att det resulterade i en perfekt kombination av sexigt och sött, precis vad som passade mig bäst.
Vi kunde inte hålla händerna i styr när vi blev ensamma kvar, oavsett var vi befann oss. Varje beröring var fylld med elektricitet, spänning och lust.
Men jag suktade också efter ditt sinne. Vår kemi var mer än det sexuella, vi klickade även på ett intellektuellt plan. Vi kunde prata i timmar om allt och ingenting och jag kände att du verkligen förstod mig.
Därför tog slutet så hårt på mig. Vi hade allt och vi visste inte hur vi skulle skapa någonting utav det. Vi visste inte hur vi skulle få förhållandet att hålla.
Rättare sagt, du var för rädd för att stanna.
Du hade någonting inom dig som fick dig att fly så fort det blev seriöst. Vad jag än gjorde för att förändra det, förändrade ingenting. Jag försökte förstå.
Jag gav dig utrymmet du behövde. Jag gjorde allt i min makt för att göra dig lycklig. Jag gav dig allt och det räckte aldrig till. Du gick fortfarande in och ut ur mitt liv och jag klarade inte av det längre.
Sista gången du lämnade mig med alla avsikter att komma tillbaka igen, så lät jag dig inte göra det. Jag insåg att jag hade slösat år i väntan på att du ska stanna.
I väntan på att du ska övervinna dina rädslor och vara den man jag förtjänar.
Det finns fortfarande dagar då jag vill svara på dina meddelanden eller ringa till dig bara för att prata i all oändlighet.
Men jag kan inte. Skulle jag höra din röst så vet jag att jag skulle falla tillbaka och släppa in dig igen.
Skulle det hända så skulle vi bara gå tillbaka till hur det en gång var. Du skulle fortsätta bete dig som att mitt hjärta har en knapp du kan sätta på och stänga av som du önskar.
Jag klarar inte av det längre. Du hade så många chanser att vara mannen jag behövde och du tog dom aldrig.
Jag har inte kommit över dig än. Inte helt i alla fall. Kemin finns fortfarande kvar. Kärleken finns fortfarande kvar.
Viljan finns fortfarande kvar, men jag behöver mer än så, jag behöver säkerhet och engagemang och du kommer aldrig att ge mig det.
