Jag svor att jag aldrig skulle bli en av de patetiska tjejerna som spillde tårar över en kille.
Jag svor för mig själv att jag aldrig skulle tillåta mig att falla så hårt för någon, till den grad att glömde bort mig själv.
Jag lovade att jag aldrig någonsin skulle ge någon en ny chans eftersom jag trodde att om någon lät dig falla dig en gång var han mer än kapabel att göra det igen.
Och här är jag nu…
Jag är en tjej som gav dig för många andra chanser. Jag är en tjej som föll för dig så hårt att hon glömde bort sig själv, jag såg bara dig och ingenting annat än dig.
Jag visade mig vara en av de tjejerna jag svor att jag aldrig skulle vara, du vet, de som ger sig till någon och sedan smulas sönder av samma person.
När jag tittar på mig själv i spegeln, är det som att jag inte känner igen mig själv. Den här personen som stirrar på mig ser ut som jag. Men jag känner inte igen henne.
Jag känner inte igen linjerna runt ögonen, jag känner inte igen blicken i ögonen och det verkar som att hon saknar något, kanske ett leende? Jag brukade le mycket. Det gör jag inte längre.
Jag känner inte igen den här tjejen eftersom hon gav dig allt. Gud, hon gav dig inte bara allt, hon gav dig mer än dubbelt så mycket som du förtjänade.
Den här tjejen som stirrar på mig i spegeln, slog knut på sig själv för din skull. Men sanningen är, hon borde inte ha gjort det.
Du förtjänar inte något av det. Du förtjänar inte min kärlek, mitt förtroende eller mina ansträngningar.
Du förtjänar inte dem eftersom du aldrig brydde dig om att ge mig något i gengäld. Men du har mitt allt ändå.
Du vet hur de säger att allt har ett bäst-före-datum? Det gäller min blindhet med. Det gäller också denna kärlek som bara var ensidig.
Det blir inga fler chanser för dig. Du har fått mer än nog av dem och du kastade bort alla. Du fortsatte att låta mig falla och jag fortsatte att ge dig verktygen att göra det om och om igen.
Jag borde ha litat på mina instinkter och gått första gången du lurade mig, men i stället för att lyssna på mitt huvud lyssnade jag på mitt hjärta.
Jag är färdig med att vara din sista utväg. Jag är färdig med att du kommer till mig när du inte har någon annanstans att gå, när ingen annan är villig att erbjuda dig sin axel att gråta mot.
Jag är färdig med att du utnyttjar mig. Jag är färdig med att vara där för dig trots att jag visste att du inte var villig att vara där för mig när jag behövde dig.
Jag kommer inte längre att försumma mig själv så att du kan vara lycklig. I stället för att ta hand om mig själv tog jag det som mitt livs uppgift att ta hand om dig.
I stället för att fokusera på att göra mig själv lycklig fokuserade jag på att göra dig lycklig. Med mina ständiga ansträngningar för att förbättra ditt liv glömde jag mitt eget liv.
Du får inte röra till det i mitt liv längre. Varje gång jag valde att gå vidare, när jag bestämde mig för att det var över, så kastade du dig in och fick mig att släppa allt jag gjorde.
Du kom med tomma löften, om hur saker denna gång var annorlunda och hur du behövde mig. Och naiv som jag var, så trodde jag på dig.
Jag hoppas inte längre att saker kommer att förändras. Jag har inte fler förväntningar på dig.
Eftersom jag äntligen är redo att se dig för den du är, inte för den jag vill att du ska vara.
Du är inte hälften av den man jag trodde du var. Och det är okej. Du kan fortsätta att vara bara hälften av en man med någon annan nu.
För att jag är inte längre villig att nöja mig med mindre.
Jag började förlora mig till dig. Och ärligt talat, skulle jag älska att förlora mig i kärlek och till en man som förtjänar mig.
Det är bara att det inte finns någon kärlek i dig för mig och du är inte en man som förtjänar mig. Det tog mig ett tag att öppna mina ögon och se att du inte är bra för mig.
Sanningen är att jag förtjänar mer. Jag förtjänar mer än du gav mig och mer än du någonsin kommer att vara redo att ge till någon annan tjej i ditt liv. Jag förtjänar någon som aldrig kommer sluta försöka.
Jag förtjänar någon som kommer att älska mig för den jag är och jag förtjänar någon som inte lämnar mig ensam i striderna i vårt förhållande.
Jag förtjänar någon som inte får mig att gråta mig till sömns, någon som inte vill göra mig besviken och någon som ser mig som värdig.
Kanske kommer du inte att märka att jag är borta. Men du kommer märka att du saknar något.
Du kommer sakna att ha någon att prata med, du kommer sakna någon som aldrig gav upp hoppet om dig, någon som trodde på dig, någon som du alltid kunde räkna med.
Någon som fick dig att må bra även när du inte var bra. Men jag lovar att jag inte kommer att vara där för dig längre.
Du vet hur de säger att de svåraste striderna är mellan vad vårt hjärta vill och vad vårt huvud vet att vi förtjänar? Jag har valt min sida i detta krig.
Jag lovar att jag inte kommer att vara där för dig längre. Och även om det fortfarande gör ont så in i helvete är det ett löfte som jag faktiskt har alla avsikter att hålla.
