Shhh, jag försöker att få stopp på mina tankar. Jag försöker sluta att tänka på dig för varje tanke på det vi hade tillsammans sliter mitt hjärta i tusen bitar. Och det bara fortsätter – om och om igen.
Det enda jag tänker på är du. Din kärlek. Kärleken som fångade mitt hjärta så mycket att jag glömde vad det innebär att vara mig själv. Jag älskade dig. Det gjorde jag verkligen.
Men du visste inte hur man skulle ta hand om det vi hade.
Du misslyckades med att se en kvinna värd din kärlek fast hon stod mitt framför dig. Och jag gav mitt allt. Jag gav dig mitt hjärta och min själ men det jag fick i gengäld var bara smärta.
Enorm smärta som jag fortfarande bär på. Och oavsett vad jag gör kan jag inte skaka bort den.
Du vet att jag älskade dig en gång. Men allt jag känner nu är likgiltighet och det är motsatsen till kärlek. Jag älskade dig, men mitt största misstag var att jag inte kunde acceptera dig som du var.
Och gud vet vilken toxisk man du var.
Så, jag försökte förändra dig. Varje dag var en ny kamp för mig. Och varje dag förlorade jag den striden. Men jag var envis, och jag fortsatte att upprepa samma mönster.
Jag trodde vi kommer att bli bra om du bara kunde förändra dig.
Jag var villig att förändra mig. Jag lärde mig älska samma saker som du gjorde. Jag lade tid på dina toxiska vänner bara för din skull. Jag gick på äggskal så att du skulle känna dig okej.
Och i all den röran, glömde jag mina behov och mina känslor.
Så nu, efter att ha varit ensam så länge, begrep jag äntligen det. Jag kan inte ändra vem du är. Jag kan bara acceptera dig eller packa mina väskor och dra.
För det du inte förstår är att det krävs två för att bråka och för att älska. Och jag ser inte att du gör någonting för att hålla mig kvar i din närhet.
Så, varför ska jag fortsätta försöka?
Du är inte en man – du är ett misstag!
Mitt största misstag som kostade mig min sinnesro. Ett misstag som gjorde att jag gjorde saker som jag trodde att jag aldrig skulle göra.
Du är den som fick mig att tro att allt som hände med oss var mitt fel.
Men den hårda sanningen är att det inte var jag. Vilken idiot tror du att jag är? Tror du verkligen att du är så speciell att jag ska riskera mitt liv med dig?
Få dina rester och längta efter lite av din kärlek. NEJ!
Det är inte det liv jag har gjort mig förtjänt av. Du är inte en man jag förtjänar. Jag förtjänar så mycket mer och låt oss inse det, älskling – du kan inte ge mig det.
Du är bara ännu en toxisk man i mitt liv. Men jag är smart nog att dra en gräns. Jag kommer inte låta dig dra ner mig varje gång du behöver ett lyft.
Jag kommer inte låta dig kyssa mig medan jag känner hennes doft på din kropp.
Jag låter dig inte leka med mina känslor längre. Det gör jag inte. Vet du varför?
För att jag kan!
Efter alla dessa år då jag har levt i ett toxiskt förhållande, listade jag ut att jag bara har ett liv. Och jag vill inte slösa bort det på någon som inte bryr sig ett dugg om mig.
Jag skulle hellre vara ensam än i dåligt förhållande.
Så min älskling, det här är ditt wakeup call!
Du måste ta dig samman om du vill stanna hos mig! För att jag kommer inte att stå ut med din skit längre. Jag förvandlades till ett djur och inget du kan göra kan dra ner mig längre.
Jag vet att jag är värdig mer. Men problemet är att du inte är det.
Om du någonsin vill komma tillbaka till mig, bör du veta att jag inte kommer att vara där och vänta på att du kommer i min famn. Du gjorde mig till detta monster så ta itu med konsekvenserna nu.
I slutänden, om du fortfarande tror att jag älskar dig, så har jag äran att svara dig ärligt. Så lyssna noga nu: “Jag älskar dig. Det gör jag verkligen. MEN jag älskar mig själv mer.”
