Det är sant. Hon tror på kärleken trots allt som hänt henne.
Hon har varit så nedbruten att hon knappt kunnat ta sig samman igen. Hon har varit så förkrossad av kärlek att hon länge varit tom på känslor.
Och det enklaste för henne hade varit att totalt ge upp hoppet om kärlek.
Men hon vet inte hur hon ska göra det. Hon kan inte. Hon älskar för mycket, och hon är tillräckligt modig att ge kärleken en ny chans, oavsett risken.
Hon anser att kärleken är värd risken. Hon tror att den finns där ute någonstans. Hon behöver bara hitta någon som kan älska lika mycket som hon.
Hon håller inte tillbaka sin kärlek eftersom det enda hon någonsin fått var små glimtar av kärlek.
Hon älskar ljudligt och våldsamt. Hon vet inte hur hon ska dölja sina känslor, och det finns ingen mening med det ändå. Hon kommer öppet att visa att hon bryr sig.
Hon kommer ögonblickligen att texta tillbaka eftersom hon inte spela ett spel eller ignorera någon annan människa.
Hon vet hur fasansfullt det känns när du väntar på ett svar som alltid kommer för sent.
Hon kommer att ta sig tid för någon som är viktig, även om hon har fullt upp. Hon vet alltför väl hur det känns att bara få smulor av någons uppmärksamhet.
Hon vet hur fasansfullt det är att tänka att de bara finns till hands när det är bekvämt för dem.
Hon vill inte orsaka den smärtan till någon. Hennes förflutna har inte gjort henne bitter och hämndlysten. Den har lärt henne några värdefulla läxor.
Hon vet att om man låter någon ny betala för någon annans synder, så kommer det inte att förändra någonting i alla fall.
Istället har hon gjort det till sitt livs uppgift att se till att aldrig orsaka någon den smärtan hon själv har upplevt.
Hon anstränger sig mer än hon borde eftersom ingen gjorde det för henne.
Lite ansträngning, ett steg i rätt riktning, någon som ger åtminstone hälften av vad hon var allt hon behövde men aldrig fick.
Hon går all-in eller inte alls. Hon ger alltid mer, några anser att hon ger för mycket, men hon vet inte hur man ger halva sig själv till någon hon älskar djupt.
Hon är omtänksam och hon tycker om att få människor att känna sig speciella, speciellt någon hon är förälskad i.
Hon kommer alltid att hitta nya sätt att låta honom veta vad hon tycker och tänker om honom och att han är saknad varje gång han inte är i närheten.
Hon lyssnar eftersom det aldrig fanns någon som lyssnade på henne när hon behövde det som mest.
Hon brukar lyssna och stöttta, oavsett vad, ännu mera nu när hon vet hur svårt de känns att vara tillsammans med någon och ändå känna sig ensam.
Hon hade aldrig den uppmuntran hon så väl behövde.
Hon hade aldrig någon som hjälpte henne med bördan. Hon var alltid tvungen att göra allt själv. Hon tog även hand om andras problem. Hon axlade all världens börda.
Hon vet att hon inte alltid kan vara till hjälp. Hon vet at hon inte kan lösa alla andras problem, men hon vet också hur viktigt det är att lyssna.
Hon vet att det räcker att finnas till hands.
Hon hade ingenting och därför är hon redo att ge allt till rätt person.
Hon älskar mycket eftersom hon vet hur det känns att vara älskad så lite. Hon vill inte att någon annan ska känna så. Hon vill inte det för sig själv heller.
Den fruktansvärda känslan hemsöker henne. Man ska inte be om kärlek. Man ska inte jaga kärleken. Kärleken borde inte hålla någon fången. Hon vet det nu.
Hon har lärt sig sin läxa och hon kommer att göra sitt bästa för att inte begå samma mistag. Hon har lärt sig att upptäcka alla varningsflaggorna långt i förväg.
Hon kommer att göra sitt bästa för att välja det rätta när kärleken knackar på dörren. Hon kommer att se till att kärleken är äkta eller så kommer hon inte att låta den komma in.