Känns det som att på sistone, allt går åt antingen det ena eller andra extrema hållet?
Det känns som att det inte finns något mellanting.
Antingen det gäller någonting så komplext som politik eller något så enkelt som make-up så måste du alltid välja sida.
Det finns alltid den “rätta” sidan eller det rätta sättet att göra någonting och sedan så finns det “fel” sida och sätt.
Oturligt nog så lämnar detta inte utrymme för riktigt samtal och debatt eftersom alla håller sig strikt till på förhand fastställda regler.
Den här levnadsmetoden och vår uppfattning av omvärlden som ‘antingen vit eller svart’ har även smugit sig in på hur vi handskas med vårt känsloliv.
Vi känner pressen på oss att antingen kunna kontrollera oss själva och alltid pusha oss själva till gränsen och ‘vara så bra som möjligt’ eller vara spontana, visa känslor och hålla med om att vi ‘är nöjda som vi är’.
Du kan vara både ock
Sanningen är den att du redan är så bra som du kan bli eftersom varje person gör sitt bästa, även då de tror att de ‘inte räcker till’.
Även när du är ledsen och gråter, även när tar dig an självdestruktiva vanor, så gör du så bra du kan i just det ögonblicket och därför räcker det.
Jag kommer ihåg när min vän bedrog sin dåvarande pojkvän som hon var lycklig tillsammans med.
Hon hade dåligt samvete för att ha varit otrogen men samtidigt, när hon tillfredställde sina behov annanstans, insåg hon slutligen att hennes förhållande inte var tillräckligt bra för henne.
Nu stödjer jag inte otrohet som ett sätt att fixa sina problem; i själva verket vill jag bara påpeka att du inte behöver komplicera till ditt liv på det sättet när du kan låta dina behov bli tillgodosedda på ett mycket bättre sätt.
Och hur gör du det?
Genom att lyssna på dig själv.
Genom att låta känslorna komma fram…oavsett hur orimligt du än tycker att det låter…ska du sedan begrunda dessa känslor som om de var någon annans.
För att få kontroll över dina känslor måste du först veta vad som sätter igång dem och vad som händer om du undviker dem.
Jag kan garantera att efter att du ventilerat dina känslor, antingen själv eller med någon du litar på, har du en klarare bild på vad som gör dig upprörd.
Att tillåta dig själv att visa känslor, istället för att ignorera och sopa dem under mattan, kommer slutligen att hjälpa dig att bli tillfreds med dig själv.
Närhelst vi beslutar oss för att vara snälla mot oss själva och ge oss själva tid, ju mindre intensiva blir våra känslor.
Kontroll handlar inte om förbud, det handlar om vad som är bra för dig och sedan ha disciplinen att utöva vad det nu än är som behövs.
Det handlar inte om straff utan självömkan
Om du blivit sårad vet jag att du har som mål att inte bli det igen.
Detta betyder inte att du behöver gömma dina känslor.
Det innebär att du behöver förstå den, hitta roten till känslorna som bringar smärtan och plantera om dem i bättre jord.
Det här kräver ett enormt självmedvetande och några bett i det sura äpplet.
Närhelst du beslutar dig för att inrikta dig på någonting viktigt med dig själv, förvänta dig att din försvarsmekanism blir tokig.
Med andra ord, lura inte dig själv. Det betyder även att du slutar skylla på andra för dina egna brister.
Nästan alla våra förhållanden är en spegelbild av oss själva ändå, så innan du skyller på någon annan för att de fått dig att kännas på ett visst sätt, tänk över varför du lät dem göra det.
Ingen kan ge dig det du behöver förutom du själv så varför slutar du inte undvika dina känslor och välkomnar dem istället?
Du kommer aldrig att sluta vara du, tillåt dig att bli din bästa vän istället.
