För en gång skull, bara en gång, åtminstone den här sista gången, var tillräckligt anständig och erkänn sanningen. Erkänn att du aldrig verkligen älskat mig. Snälla, du är åtminstone skyldig mig sanningen.
Försök inte lura mig, som du alltid gjort, och säga hur mycket du bryr dig om mig och hur mycket du älskar mig, som endast du kan, för om du tror att allt det som du lät mig gå igenom var kärlek, då kan jag inte ens föreställa mig hur du behandlar människor som du inte älskar.
Nej, jag vill inte säga människor du hatar eftersom jag vet att du inte hatade mig. Hur kan man hata någon som aldrig gav dig orsak till att göra det?
Det är helt enkelt inte möjligt och det spelar ingen roll hur dålig person du är eller hur grymt ditt hjärta är.
Allt det jag någonsin gett dig var ren, ärlig och villkorslös kärlek. Du visste att jag älskade dig med både kropp och själ och ändå utnyttjade du mig och mina känslor..
Jag bad aldrig att du skulle älska mig mer än jag älskade dig eftersom det helt enkelt inte är möjligt.
Jag förväntade mig aldrig att du skulle älska mig på samma sätt, jag ville bara att du skulle älska mig.
Det spelar ingen roll på vilket sätt du älskade mig eller hur mycket.
Det var också fel, det vet jag nu. Jag förtjänar någon som kommer att vända ut och in på hela min värld.
Jag förtjänar en kille som kommer att vara närvarande varje ögonblick i mitt liv, som kommer att överösa mig med kärlek och uppmärksamhet. Jag förtjänar att vara älskad fullt ut eller inte all.
Jag kommer ihåg hur du brukar kalla mig din lilla fågel i början av vårt förhållande för, som du sade, jag är så full av liv, sjunger hela tiden och sprider glädje och kärlek vart jag än går.
Nå, den här lilla fågeln flyger inte längre. Hennes melodi har blivit nedstämd och sorgsen. Hon är nu full av hat. Allt är ditt fel, du kapade hennes vingar. Du bröt ner henne. Du, med ditt kalla, mörka hjärta.
Smickra inte dig själv, jag hatar dig inte. Mitt hjärta är färdigt med dig. Jag har inte kvar några känslor för dig längre.
Jag hatar mig själv för att jag öppnat hjärtat åt en man som inte visste vad han skulle göra av det.
Jag hatar mig själv för att jag låtit dig hålla mitt hjärta i dina händer så att du kunde slänga iväg det och sedan trampa på det, om och om igen.
Nu har jag lärt mig att jag måste låsa mitt hjärta. Och jag har låst det och genast gömt nyckeln.
Killen som kommer efter dig får anstränga sig rejält för att hitta nyckeln till mitt hjärta. Han blir tvungen att bevisa att han är värd att släppa in.
Allting kommer att vara annorlunda nästa gång jag släpper någon inpå livet, det är ett som är säkert.
Du ser, du lyckades hitta vägen till den innersta delen av mitt hjärta och jag lät dig stanna kvar alltför länge, även om jag länge förstod att du absolut inte förtjänade en plats i mitt hjärta.
Den platsen håller jag till mig själv hädanefter. Jag kommer aldrig att låta någon ta den platsen någon mer gång. Jag kommer aldrig mer att älska någon från djupet av mitt hjärta.
Det hjupet i mitt hjärta är reserverat endast för mig och jag kommer aldrig mer att älska någon mer än jag älskar mig själv.
Det känns som att jag inte är skapad för den här världen. Jag är för god för den, för god för falska människor som du.
Jag är naiv, mina känslor är äkta, mitt hjärta är rent. Jag är allt det du aldrig var och aldrig kommer att bli.
Det var så svårt att se ett så varmt och rent hjärta brinna sönder, lite i taget för var dag som gick. Oroa dig inte, jag förändras. Jag håller sakta men säkert på att förändras.
Jag lär mig förtfarande att handskas med falska människor med ännu falskare känslor.
Nej, jag säger inte att mitt hjärta håller på att förvandlas till is. Jag säger inte att jag håller på att förändras och bli en hjärtlös kvinna. Jag försöker bara att inte använda mitt hjärta så mycket.
Jag måste erkänna att du var en av de intelligentare människorna jag mött. Du lekte med mig, du bedrog mig…
Du lät mig gå igenom ett helvete och du brydde dig inte eftersom du visste att jag älskade dig otroligt mycket och att jag skulle klara av det du åsamkat mig bara jag fick behålla dig vid min sida.
Sent omsider insåg jag att det inte bara är mitt hjärta som är krossat. Det är någonting fel på ditt också eftersom du inte är kapabel att älska och det är en av hjärtats viktigaste uppgifter.
Jag vet att jag kommer att hitta ett botemedel och läka mitt men du kommer aldrig att kunna läka ditt hjärta. Och det hjärtat, är min seger.
