Någon gång i livet tror vi att vi vet allting. Vi tror oss veta vad och när exakt saker och ting kommer att hända. Livet fungerar tyvärr inte på det sättet.
Hur gärna du än skulle vilja det (även jag), kan man inte kontrollera sitt öde. Det är Gud som kan det.
Ibland är det enda du kan göra är att låta saker och ting ske på det sätt det förväntas och be en bön om att allt blir bra i slutändan.
Jag kom ihåg när jag träffade den helt perfekta killen för några år sedan.
Det var en riktigt konstig period eftersom jag hade problem med vissa saker, men jag kommer med säkerhet ihåg ögonblicket då jag mötte honom och känslan av min kropps vibrationer.
Du vet det där som knäar dig och får din hud att knottras?
Just den. Den här killen var något utöver det vanliga. Han visste precis vad han skulle säga och hur han skulle behandla mig, och jag kände att han var den rätte för mig, inget snack om saken.
Även om jag hade problem vid tidpunkten (smärre alkoholproblem och mer än idealiska levnadsförhållanden) beslutade jag mig för att jag var redo för vad livet hade i beredskap.
Jag kände att jag hade mött mannen jag var ämnad att spendera resten av mitt liv med, trots självklara varningsflaggor (de flesta rörde mig).
Du ser, jag var absolut inte redo för en stabil, hälsosam kärlekshistoria.
Jag var inte tillräckligt utrustad för att handskas med den där omfångsrika kärleken som får ditt värld att snurra och får dig att som får dig att vilja binda dig för resten av livet.
Jag var riktigt trasslig. Jag mådde så dåligt att själva tanken på att ta hand om och vårda ett förhållande gjorde mig illamående, men jag inbillade mig själv om att jag var redo för det.
Jag trotsade mig själv och ignorerade alla hans böner och krav om att skaffa hjälp. Jag trodde att jag visste bäst. I mitt huvud – mådde jag bra.
Vem dricker inte till och från? Vad spelade det för roll att jag inte kunde hitta en lägenhet att bo i? Är det inte så det ska vara när man är ung?
Men det var det inte, och det tog mig några år att komma underfund med det. Jag trodde att jag visste vad jag gjorde.
Jag trodde att jag hade en knapp inom mig som jag bara kunde sätta på och göra allting bra…men det kunde jag inte.
Det är onödigt att påpeka att mitt förhållande kraschade innan det ens fått en chans att blomma. Vi hade aldrig en chans. Jag önskar bara att jag hade insett det tidigare.
Jag måste säga att det var svårt att acceptera, men det behövde hända för att jag skulle få den här välbehövda perspektivet.
Nu vet jag att Gud är den enda som vet vad det är jag behöver. Han kommer inte att visa mig det förrän Han vet att jag är redo. Det är helt okej för mig.
I ärlighetens namn, vad vet vi egentligen om livet och kärleken?
Man lär så länge man lever. Du begår misstag och det är endast då du lärt av misstagen som Gud visar dig vem du är ämnad att vara tillsammans med.
Jag vet att det låter för jävligt, men det är sant. Jag har slutat tro på att jag vet allt. Jag har slutat tro på att jag vet vad som är bäst för mig. Jag vet inte, och det känns så bra att kunna säga det.
Allt ligger i Guds händer. Och lita på mig – Han vet vad han gör.
Ibland kan du känna dig vilsen. Och alla de gångerna behöver du hålla fast vid tron att det är just den vägen du måste vandra för att begå dina misstag och lära dig en värdefull läxa.
När du väl slutar se dina misstag som någonting dåligt och börjar behandla dem som någonting du lär dig av, då först börjar saker och ting att ljusna och falla på plats. Det gjorde det för mig.
Gud finns alltid där för dig. Du kanske inte alltid ser och hör Honom, men Han finns där, och Han hör dig.
Och vet du vad? Bara för att det verkar som om ditt liv är skit, betyder det inte att Han inte har någonting fantastiskt i beredskap åt dig!
Låt min situation inspirera dig till att hålla hoppet uppe och tron på Gud intakt.
För bara några år sedan var mitt liv en enda röra. Jag hade ingenstans att bo. Jag kunde inte behålla en vän som kunde rädda mitt liv, jag dränkte mina sorger i sprit.
Vet du var jag befinner mig nu? Jag har aldrig kunnat ha det bättre. Jag lät Gud ta kontrollen och det började sakta men säkert att ljusna.
När jag väl insåg att jag inte kunde kontrollera det som skulle hända mig och jag lärde mig att genom att skynda på saker och ting gör du bara saken värre, fick jag ett underbart perspektiv som ändrade mitt liv.
Nu är jag en förälskad kvinna. Det är fridfullt, betryggande och rätt på alla sätt och vis. Vill du veta varför? Därför att jag först och främst tog hand om mig själv.
Jag prioriterade mig själv. En dag började puzzlet hamna på plats och mitt liv började bli någonting jag äntligen var stolt över.
Gud visade mig mannen jag var ämnad att vara tillsammans med när jag var redo att träffa honom. Inte en sekund tidigare.
För några år sedan hade det inte fungerat. Men idag, är det det bästa som någonting hänt mig och jag kan med stolthet och osjälvisk ge mitt allt.
Lär dig att släppa taget. Lita på Gud och Hans plan. Bara för att du idag kämpar betyder det inte att det inte blir bättre i morgon! Han ser till att det blir det, och jag är ett levande bevis på det!
