Det finns en sorts smärta som är värre än alla andra. Det är en smärta som aldrig lämnar dig och sliter hjärtat i stycken.
Det handlar inte om att göra slut. Det handlar inte om att känna sig förföljd eller bli bedragen.
Det är någonting man inte kan fixa. Det är något som minska lite med tiden men aldrig läker helt.
Det är den outhärdliga smärtan man känner när man vet att man aldrig mer får se personen man älskar igen.
Det känns som att hela hennes värld har slitits sönder och det finns inget hon kan göra åt saken.
Det skulle inte vara så här. Det är inte rättvist. Det finns inte någon mening med det här.
Hennes älskade skulle ha varit kvar och levt ett lyckligt och friskt liv.
Hon behövde mer tid. Hon behövde fler samtal. Hon behövde fler skratt, fler ögonblick, fler minnen.
Hon behöver dem fortfarande men hon vet att det inte är möjligt.
Hon är stark, inte för att hon vill utan för att hon är tvungen. Hon accepterat det faktum att himlen saknade en ängel och att det ibland händer avskyvärda, hjärtskärande saker.
Det finns inte något vi kan säga eller göra som kan ändra på det.
Hon har accepterat det på ett sätt, men hon kommer aldrig att förstå det fullt ut.
Den dagen, det ögonblicken när hon hörde nyheterna om vad som hänt, förändrades hennes liv för alltid.
Det förändrade henne. Det fick henne att ifrågasätta allting – även Gud och Hans planer.
Hon kunde knappt hålla sig samman. Hennes styrka var på botten och hon trodde att hon skulle bryta ihop fullständigt.
Men, det gjorde hon inte. Mot alla odds, tog hon sig samman. Det var inte för att hon mådde bra med allt som hänt.
Det var för att hon inte hade något annat val än att fortsätta vidare.
Döden är någonting som vände upp och ner på hennes värld. Det fick henne att önska att hon hade dött istället för mannen hon älskade.
Men, hon var fortfarande väldigt mycket levande och hon var tvungen till att sansa sig i all smärta och kaos.
Hon grät som om hjärtat ville brista, men tårarna finns kvar.
Tårarna kommer att finnas till hands när något händer och hon önskade att hon kunde berätta för sin älskade, men det kan hon inte.
De kommer att finnas där varje gång hon går förbi stället de gick till.
De kommer att finnas där varje gång hon vaknar upp ur en dröm där hennes älskade fortfarande fanns vid hennes sida.
De kommer att finnas där vid alla semestrar, helgdagar och speciella tillfällen. De kommer att droppa oinbjudna och ur tomma intet.
Den enda trösten hon har är att hennes älskade fortfarande vakar över henne från himlen.
Hon vet att den personen inte skulle vilja att hon tillbringade hela sitt liv i tårar. Det är orsaken till att hon skrattar.
Hon är lycklig över att hon hade den här personen i sitt liv även om det inte var så länge som hon ville. Det i sig var en välsignelse.
Hon är stark eftersom hon inte har tillåtit att döden förvandlat henne till en bitter person. Hon har fortfarande mycket kärlek i sitt milda hjärta.
Hon skänker den kärleken till de människor som är viktiga för henne. Hon ser på livet med helt andra ögon. Hon vet att det är kort.
Därför värdesätter hon varje litet ögonblick hon har med sina vänner och familj.
Hon är en axel att gråta mot, ett öra som lyssnar och en klippa att stödja sig mot när hennes vänner handskas med sorgen efter en älskad persons död.
Hon vet hur otroligt svårt det är och hon vet att endast de som varit med om någonting liknande kan förstå vad de går igenom.
Hon är stark eftersom hon upplevt en stor förlust, hon förlorade någon hon älskade djupt och hon står fortfarande upprätt. Om hon lyckades med det, kan hon klara allting.
