Vi begår alla misstag. Men du var verkligen inte likt något annans misstag. Jag vill hitta radera-knappen och rensa bort dig ur mitt liv som om du aldrig existerat.
Jag blev mer och mer frustrerad eftersom jag inte kunde glömma och radera allt som påminde mig om dig. Minnena av dig förpestade mitt liv.
Problemet var att jag ansträngde mig så mycket på att glömma allt med dig och vårt förhållande att jag till slut inte kunde göra det.
Jag blev besatt med det tills jag slutligen insåg att jag skulle bli tvungen att se det ur ett annat perspektiv.
Jag insåg att jag var tvungen att acceptera mitt förflutna som en del av mitt liv, som en stor och smärtsam läxa jag var tvungen att lära mig.
Jag insåg att det bästa jag kunde göra var att lära mig av mina egna misstag.
Att det var det enda sättet som jag kunde hjälpa mig själv att äntligen gå vidare och fortsätta mitt liv med.
Jag insåg också att det inte endast var mitt fel att vi bråkade så mycket och så småningom gjorde slut.
Jag begick vissa misstag också, även om jag inte var medveten om dem då.
Det största misstaget var att låta dig behandla mig på det sättet du gjorde. Du betedde dig som om du var förmer än mig.
Du ansåg dig vara så mycket bättre än mig och därför kunde du inte uppskatta mig.
Att alltid behandla mig som ett alternativ och visa upp dig inför dina kompisar var inte rätt sätt att bevisa hur mycket du älskade mig.
Du visade bara att jag inte var värd att slösas tid på.
Du kunde vara den fantastiska killen den ena dagen för att vara sämre än sämst dagen efter.
Du försökte be om förlåtelse genom att säga att du älskade mig men dina ord kunde inte radera mina känslomässiga ärr. Kärlek kan inte uttryckas i ord utan i handling.
Kärleken kan inte hittas i obesvarande meddelanden, missade dejter och brist på ansträngning. Kärleken kan inte hittas i själviskhet och kyla.
Du ser, vi pratade aldrig om saker som besvärade oss och det är där som allt gick fel. Dålig kommunikation leder aldrig till ett bra förhållande.
Vi höll allting för oss själva. Vi försökte inte ens att handskas med saker på ett sunt sätt – genom att prata om dem.
Du sa många gånger hur jag borde ge dig lite utrymme, men det gjorde jag aldrig. Det är inte det att jag inte ville, orsaken till det var att jag var så rädd för att du skulle lämna mig.
Jag var också i behov av lite eget utrymme men jag var inte medveten om det då. Jag inser nu att vi alla behöver det ibland då och då.
Ett sunt behov av eget utrymme skadar aldrig ett förhållande – det kan bara förbättra det.
Det finns så många andra saker som vi kunde gjort annorlunda. Men jag ångrar ingenting. Jag var den jag var eftersom jag var så blint förälskad i dig.
Ärligt talat har jag aldrig brytt mig om någonting eller någon annan som jag brydde mig om dig och jag kunde inte alltid kontrollera mitt beteende och mina handlingar.
Jag inser nu att det inte var bra. Att förlora kontrollen, att förlora fotfästet, att förlora mig själv var allt annat än någonting positivt.
Det innebar att jag prioriterade dig och tog hand om mig sist. Det innebar att jag tolererade ditt beteende för ruset jag kände när vi var tillsammans.
Det innebar att jag förlät det oförlåtliga för kärlekens skull. Kärleken som mestadels kom från mig.
Saker och ting skulle inte ha skett på det sätt de gjorde. Men jag var för nära och för involverad för att kunna se klart.
Lyckligtvis klarnade min syn av alla tårar du provocerat fram.
Du lämnade mig med värdefulla läxor om vad kärleken aldrig ska handla om.
Du tvingade mig att inse vem jag är då jag hade förlorat mig själv i dig. Jag var förlorad i historien om vad vi skulle kunna vara men aldrig var.
Att låta dig gå kändes som att den största bördan lättat från mina axlar. Jag kände mig lugnare än jag någonsin känt tidigare.
Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle låta någon behandla mig så, någonsin mer.
Jag skrev ner nya regler. Jag lovade att vara snällare och bättre mot mig själv.
Att jag skulle vara selektiv om vem jag dejtar och att jag aldrig ska sätta mig själv sist på min egna prioriteringslista.
Jag växte, jag utvecklades och jag blev en bättre person tack vare dig, din brist på ansträngning och din dåliga behandling av mig.
Vem visste att smärtan du orsakat skulle bli startpunkten till en ny och bättre version av mig.
Tack vare dig är mitt nya förhållande så mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om att ha med dig.
Jag gick in i det med ett öppet och rent hjärta, ett öppet sinne och självrespekt. Det gjorde hela skillnaden.
Det roliga är att samtidigt som du var mitt största misstag samtidigt som du var en fantastisk lärare.
