Du kom in i mitt liv och vände det upp och ner. I slutet hade jag ingenting – ingen jag kunde vända mig till, inte ens mig själv.
Jag förlorade mig själv på grund av dig. Du svepte in mig i ditt giftiga nät och jag märkte det inte ens.
Varje gång jag prioriterade dig förlorade jag en bit av mig själv. Varje gång jag beslutade mig för att dina behov var viktigare än mina, svek jag mig själv..
Kärlek handlar om omtänksamhet, men vad ska man göra när det utvecklas till ett evigt givande? Var är gränsen?
I slutändan blev jag helt utmattad och känslomässigt tom. Det fanns inget kvar av mig förutom ett tomt skal. Jag glömde vem jag var.
Den plötsliga insikten fick mig att fundera på om jag någonsin skulle återhämta mig. Du lade aldrig märke till att jag förändrades; du brydde dig inte.
Så länge det fanns någonting för dig fokuserade du bara på dig själv. Men det förändrades när det inte fanns någonting mer att ge.
Helt plötsligt var jag värdelös och utbytbar för dig och jag sattes åt sidan.
Du fick mig att kännas värdelös för att jag lät dig bestämma över mitt värde. Det är läxan som kom med ett pris.
Jag lärde mig att jag aldrig, någonsin ska låta någon bestämma över mitt värde.
När du börjar se genom de människors ögon som inte värdesätter dig, börjar du tvivla på dig själv.
Du borde alltid se till att du vet hur mycket du är värd, även om de inte vet.
Olyckligtvis visste jag inte detta då, så jag lämnades nedbruten och utan någon aning om vem jag var.
Jag visste att jag en gång i tiden var en person som var beslutsam, lycklig och full av liv. Jag var spontan, alltid redo för förändring.
Vad hände med den tjejen? Mitt hjärta fick mig i trubbel. De säger inte utan anledning att kärleken är blind.
Varför jag inte lade märke till att du var otroligt kontrollerande är bortom mitt förnuft. Jag var så naiv att tro att du var den rätte för mig.
Du älskade mig inte överhuvudtaget. Du utnyttjade mig. Det är otroligt smärtsam att erkänna men det är som det är.
Inga fler lögner och inga fler undanhållande sanningar från andra, och speciellt från mig själv.
Det enda jag vet är att jag vill ha tillbaka personen jag var, oavsett. Jag är färdig med att vara ett offer och låta andra besluta om mitt öde.
Det är dags att vända ett nytt blad. Jag vill ha tillbaka min passion. Jag vill vakna upp och veta exakt vad det är jag behöver göra.
Och om jag inte kan hitta mig själv kommer jag att skapa mig själv! Jag börjar lära mig att känna allt det jag tidigare förträngt.
Dessa känslor gör mig till personen jag är. Att förtränga sina känslor gör bara mer skada än nytta och hindrar mig från att uttrycka mig sanna jag.
Och om du inte är ditt sanna jag, vem är du då? Jag vägrar att låta lekas med och tryckas ner. Jag är tillräckligt bra som jag är.
Ingen man ska någonsin inbilla mig något annat, aldrig mer. Ingen kan någonsin få dig att kännas underlägsen utan ditt samtycke.
Hädanefter slutar jag upp med att säga nej till mig själv. Jag slutar upp med att omgärda mig med människor som trycker ner mig.
Jag slutar upp med att tvivla på min förmåga, prata med mig själv på ett negativt sätt och sätta mig själv i sista rummet.
Istället börjar jag tillåta mig att vara fri och modig. Jag börjar rensa min väg till lyckan.
Alla saker som tidigare gick mig på nerverna välkomnar jag tillbaka. Jag ger mig själv en chans att vara personen jag är ämnad att vara.
Jag tillåter mig själv att se mitt fulla potential. Jag saknade mig själv och nu är hon på väg tillbaka, men denna gången vet hon sitt värde.
Hon vet vad kärleken verkligen handlar om och hädanefter kommer hon inte att förlora sig själv i den processen. Hon behöver inte ändra sig, för någon.
Hon vet vad hon förtjänar och när det visar sig kommer hon att känna igen det.
Någonstans där ute finns en man som kommer att behandla henne på rätt sätt och uppmuntra henne att vara den hon är.
En man som vet att kärlek handlar om ett utbyte av värderingar, förståelse och respekt och hur man uppskattar sin partner för allt hon är.
Fram till dess har hon sig själv – en vacker och omtänksam kvinna som väljer att leva ett liv trots allt. Och det är mer än tillräckligt.
Jag lärde mig min läxa och jag är tacksam att jag äntligen ser saker som det är.
Det kommer alltid att finnas någon som inte ser ditt värde – låt det bara inte vara du.
