Jag är inte mycket till författare och jag är ännu sämre när det gäller att uttrycka mina känslor men ändå, jag försöker skriva några ord till dig – personen som jag är skyldig så mycket.
Till dig, min bästa vän och själsfrände.
Jag vill bara säga hur tacksam jag är som har dig.
Tack för allt du har gjort för mig under alla dessa år; för att du varit min bästa vän, den syster jag aldrig haft, min största supporter och mitt allt.
Tack för att du varit den enda personen, förutom min egna familj, som aldrig gav upp hoppet om mig.
Den enda som aldrig vände mig ryggen, även när jag kanske förtjänade det och den enda som aldrig övergav mig.
För alla de sömnlösa nätter du suttit bredvid mig, övertygat mig om att någon skitstövel inte var värd att gråta över.
För alla de stunder du trodde på mig när ingen annan gjorde det, även mig inkluderat.
För alla de gånger du fångade mig när jag föll och hjälpte mig att resa mig upp när jag misslyckats.
Tack för alla de gånger du torkat mina tårar och gjorde ditt bästa för att få mig att le igen.
För alla de gånger du såg rakt igenom mig och inte trodde mig när jag sa att jag mådde bra, och visste att det var långt ifrån sanningen.
För alla de gånger du varnade att någon kille inte var mig värdig och att han skulle krossa mitt hjärta, även om jag inte lyssnade på dig.
För alla de gånger du plockat upp bitarna och hjälpt mig sätta ihop dem, även om jag var nedbruten och inte kunde lappas ihop.
Tack för att du alltid uppmuntrat mig och inspirerat mig att göra mitt bästa.
För att du aldrig låtit mig nöja mig med mindre, för att du alltid påmint mig om hur värdefull jag är och visat mig min verkliga styrka.
Det viktigaste – tack för att du aldrig försökt förändra mig och för att du aldrig förväntat dig att jag skulle vara någon jag inte är för att passa in.
För att du älskat mig för den jag är och för att du accepterat mig med alla mina fel och brister och med de egenskaper som du inte tyckt om.
Tack för att du tagit hand om mig, oavsett vad.
För att du älskat mig lika mycket, både min bästa och sämsta sida, och för att du funnits där i vått och torrt, genom sjukdom och hälsa.
För att du inte övergav mig när det blev tufft och för att du är den samma när det är dags för fest och skratt och när vi gråter tillsammans.
Tack för att du hållit min hand i lyckliga och sorgliga livsögonblick.
För att du delat mina vackraste och sorgligaste minnen med mig – för att du varit vinden under mina vingar och någon som jag alltid kan lita på.
För att du varit min klippa och min trygga hamn.
För att du var stark när jag var för svag för att hantera livets svårigheter, för att du utkämpat mina strider och för att du jagat bort mina demoner.
Tack för att du varit ljuset i slutet av varje tunnel och guldkanten till mina drömmar.
Tack för att du låtit mig vara mig själv i din närhet.
För att du gett mig möjligheten att visa min sårbarhet och avslöja mina svagheter utan rädsla för att bli utnyttjad.
Tack för att du aldrig dömt mig och alltid accepterat mina val även om du haft en annan åsikt.
För att du hjälpt mig komma på fötter när jag blivit knäckt av de människor du varnat mig för och även när min egen vårdslöshet brutit ner mig.
Tack för att du hjälpt mig att bli den kvinnan jag är idag.
För att du är en del av denna galna resa som vi kallar livet eftersom den inte skulle varit densamma utan dig vid min sida.
Tack för att du varit min bästa vän i hela vida världen, för jag säger dig – du är oersättlig och ingen skulle gjort ett bättre jobb.
