Jag önskar att jag kunde säga att jag är lycklig över att ha träffat dig, men det vore att ljuga.
Jag önskar faktiskt ibland att vi aldrig hade mötts.
Vilket som, det är som det är och nu håller jag på att lära mig att leva med minnet av dig och hoppas på att det kommer att blekna.
Alla de sömnlösa nätterna jag tillbringat, för vad? Ytterligare en besvikelse och ytterligare en nystart, en början från scratch.
Hur släpper man taget om någonting som varit en del av ditt liv så länge?
Hur sluter du fred i vetskapen om att någonting du trodde var på riktigt helt plötsligt inte är det?
Du förde med dig så mycket smärta och lämnade mig ensam och förvirrad.
Jag förlorade all kompass i livet eftersom jag varit så inriktad på att göra dig lycklig.
Jag glömde bort vem jag var utan dig och efter att du lämnat mig, slog det mig plötsligt. Jag behövde finna mig själv igen.
Jag vill inte se dig som en fiende, men jag vill se mig själv som mitt livs hjälte.
Under ett ögonblick blev jag rädd för att jag aldrig skulle kunna ta mig samman, men nu vet jag att jag kommer att klara det.
Livet är en oförutsägbar resa och jag har alltid varit en vandrare.
Jag har alltid varit överkänslig men aldrig någonsin gett upp. Du har inte kunnat ändra det.
Inte ens efter allt du låtit mig gå igenom. Inte ens när du avsiktligen sårade mig. Inte ens efter alla de inbillade saker du anklagat mig för.
Jag såg alltid dina goda sidor. Det gör jag fortfarande…men nu är det dags att du tar hand om dig själv och att jag tar hand om mig själv.
Det är den läxan livet har lärt mig genom dig.
Du kan inte förändra någon om de själva inte vill förändras, hur mycket du än försöker.
Alla är ansvariga för sina egna handlingar och ingen empati i världen kan få någon att se sina egna misstag om de slösar sin energi på att undvika sina egna misstag och skylla dem på andra.
Det är inte mitt ansvar att rädda dig. Det är inte mitt ansvar att underhålla dig och göra dig lycklig.
Jag insåg aldrig det tidigare, men nu gör jag det.
Det enda sättet på hur man kan utvecklas är genom självmedvetenhet och ödmjukhet, att lära sig att balansera sitt ego och sina känslor.
Att vara egoistisk är inte alltid dåligt, egoismen finns där för att skydda oss.
Problemet dyker upp när det blir för stort och det inte finns plats för någonting annat än ego.
När avsaknaden av självinsikt gör dig blind för andra människors känslor och behov.
Därför var jag tvungen att ta hand om dem själv. Därför lovade jag mig själv att förändra mitt liv till det bättre, även om det betyder ett liv utan dig.
Jag vill inte visa vår historia som ett misslyckande utan som en av livets läxor som var tvunget att ske för en bättre framtid.
Jag vill inte att vår kärlek ska vara ett misslyckande utan en läxa.
Den här läxan kräver självkärlek och mod, och jag är redo.
Jag håller sakta men säkerligen på att älska mig själv för den jag är.
Jag håller på att lära mig att förlåta mig själv och ge mig själv en andra chans.
Jag vet att jag är värd sann och äkta kärlek och ren och skär uppmärksamhet och jag kommer inte att acceptera någonting mindre än det.
Jag vet att kärleken jag ger kan återgäldas på samma sätt.
Och mer än så, jag vet att jag är tillräcklig som jag är.
Jag har kämpat så länge med acceptera mig själv och nu börjar jag äntligen se mina goda sidor.
Ironiskt nog var det inte förrän du inte längre fanns vid min sida.
Jag vägrar att någonsin mer lägga min lycka i andra människors händer.
Nu när jag har mitt liv i mina egna händer är jag redo att göra det bästa möjliga av det, någonting riktigt fantastiskt.
Jag är redo att börja om på nytt och tänka på dig som någon som hjälpte mig att komma dit.
Som jag sagt tidigare, livet är en oförutsägbar resa men jag är fast besluten i att göra det bästa möjliga av den.
