Jag lär mig långsamt att släppa taget om de personer som inte värdesätter mig
Hela mitt liv har jag tänkt att jag inte ska ge upp på människor. Jag trodde att när någon gick in i mitt liv, skulle jag göra allt jag kunde för att behålla dem.
Jag fortsatte tänka att människor som kommer in i mitt liv behöver stanna kvar. Du har ingen aning om hur fel jag hade.
Eftersom jag var så naiv att tro att alla som kommer in i mitt liv förtjänar en plats i mitt liv och en plats i mitt hjärta, fortsatte jag att bli krossad, förråd och tom.
Den värsta delen är att jag gjorde det mot mig själv. Jag fortsatte att skada mig själv genom att inte kunna acceptera det faktum att inte alla människor jag älskar kommer att älska mig tillbaka.
Det var bara inte rimligt för mig att folk skulle ge mig sorg när jag gav dem kärlek. Jag kunde inte greppa det. Varför skulle någon vilja dra ner mig när allt jag någonsin gjort är att vara bra för dem?
Det tog mig ett tag, några för många krossade hjärta och några ensamma nätter när jag grät mig själv till sömns för att inse att det finns människor som är födda elaka.
Och det finns inte ett tillräckligt stort hjärta för att ändra dem.
Jag trodde jag kunde ändra på dem, men jag kunde inte det. Jag trodde att om jag visade dem hur kärlek känns så skulle de bestämma sig för att vara bra, men det gjorde de inte. Och då blev jag vilsen.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra.
Jag kunde bara inte förstå hur de kunde leva sina liv så, så jag fortsatte att ge och de fortsatte att ta min kärlek och min vänlighet utan att någonsin ge mig någonting i gengäld.
Inte för att jag bad om det, men ändå… En dag kunde jag bara inte göra det längre. En dag blev jag så trött och så sliten att jag knappt orkade gå upp ur sängen.
Jag hatade mig själv för att jag var så svag och jag hade ingen mer kärlek att ge till någon.
Genom att se till att alla andra var älskade, glömde jag någonstans på vägen att älska mig själv.
Och när jag försökte göra mitt bästa för att vara bra för de runt om mig, gjorde de sitt bästa för att utnyttja mig så mycket som möjligt.
Och sedan vände de ryggen mot mig sekunden de såg att de inte längre hade användning av mig. Blir det värre än så? Och då slog det mig.
Efter att ha varit emotionellt dränerad, efter att ha gjort mitt bästa för människor som inte förtjänade mitt bästa på något sätt, efter att ha varit ensam när det var det sista jag behövde så slog det mig att ibland måste du vara din egen hjälte och skydda ditt hjärta.
För ibland kan människor du inte kan föreställa ditt liv utan, leva normalt utan dig.
Jag lär mig långsamt att bara för att jag älskar någon, betyder det inte att de är bra för mig. Bara för att jag vill ha någon i mitt liv betyder det inte att de förtjänar att vara där.
Bara för att jag gör mitt bästa för att finnas där för människor betyder det inte att de värdesätter mig. Eftersom vissa människor inte kommer att älska mig oavsett vad jag gör.
Men jag har inte helt förlorat hoppet. Eftersom jag vet att vissa människor inte kommer sluta älska mig oavsett vad jag gör. Jag lär mig långsamt att skilja på dessa två sorters människor.
Jag lär mig att även om det finns saker vi inte vill ska hända, är de dömda att hända och det finns inget vi kan göra för att undvika det.
Jag lär mig långsamt att det finns saker jag inte vill veta, men livet lär mig det ändå.
Jag lär mig långsamt att det finns människor jag älskar, men som jag måste släppa, för att de inte gör mig gott.
Jag lär mig långsamt att släppa de människor som inte värdesätter mig och jag lär mig att jag inte ger upp på dem, utan snarare gör jag mig själv en enorm tjänst.
Jag vill inte fortsätta hålla kvar bara för att jag tror att det inte kommer att finnas någon annan.
Jag lär mig långsamt att det alltid kommer att finnas någon annan till vilken jag kommer vara tillräckligt bra.
Jag lär mig att jag är mer värd än att upprepade gånger bli skadad av någon som inte bryr sig om mig.
Jag lär mig att lita på min framtid och att det kommer att finnas någon som kommer att se mig för mitt sanna värde och som kommer behandla mig så som jag borde behandlas.
Jag lär mig att skydda mitt hjärta och jag lär mig att inte låta andra som gjort mig fel får mig att tro att det finns något som är fel med mig.
Jag lär mig att inte nedvärdera mig själv bara för att någon annan inte värdesätter mig.
Jag påminner mig själv om att jag är värdig, att ingen annan kan bestämma mitt värde och att jag är värdig, även om andra inte ser det.
Vid det här laget har jag räknat ut att jag har gjort för mycket för andra och att det enda nästa möjliga steget är att sluta. Jag lär mig att släppa de människor som inte värdesätter mig och gå därifrån.
För hur mycket jag än bryr mig, kommer de aldrig att bry sig om mig. Oavsett hur bra jag beter sig mot dem, kommer de aldrig ge detsamma tillbaka eller besluta sig för att vara bra för någon annan.
Oavsett hur osjälviskt jag är, kommer de aldrig sluta vara själviska. Så jag släpper taget.
Jag släpper alla giftiga, narcissistiska, själviska och självcentrerade människor i mitt liv.
Jag är färdig med att ge min kärlek, tid, vänlighet och vad det nu är, till dem som inte uppskattar det. Oavsett hur mycket kärlek jag känner mot dem, låter jag dem gå.
Jag eskorterar dem långsamt bort från mitt liv och jag lär mig att det är bättre att krossa sitt eget hjärta en gång än att tillåta andra att ständigt bryta ditt förtroende, hjärta och dina förväntningar.
Jag lär mig att inte alla människor som går in i mitt liv är tänkta att stanna. Några av dem är bara avsedda att lära mig en läxa, till exempel att släppa taget om dem som inte värdesätter mig.
