Jag föll pladask från det att du sa “Hej”. För att vara exakt så var jag fast från det att våra ögon möttes.
Det var dina ögon, så himmelskt blå ögon, som fick mig att falla som en fura.
Det var även ditt leende, din charm, ditt perfekta hår…Allvarligt, hur skulle jag kunna motstå dig?
Hur skulle någon överhuvudtaget kunna motstå dig?
Innan jag visste vad som hände började den eviga kampen mellan min hjärna och mitt hjärta.
Jag kunde nästan höra mitt hjärta viska till mig att du var den rätta, medan min hjärna skrek att detta inte var någon bra idé och att om jag blev kär i dig så skulle jag begå ett fruktansvärt misstag.
Allt var så intensivt. Jag visste vad jag var tvungen till att göra, men jag kunde inte hjälpa det.
Jag kunde inte förtrycka mina känslor. Jag förstod äntligen vilken makt som kärlek vid första ögonkastet har.
Oturligt nog för mig så vann mitt hjärta. Jag valde att lyssna på mitt hjärta och jag tystade hjärna.
Mitt hjärta var redan dödsdömt. Det var dömt att krossas i tusen bitar från allra första början.
Jag förstår att det finns en orsak till varför vi hellre ska hellre ska lyssna på våra hjärnor än våra hjärtan. De är skapade för att skydda våra hjärtan.
Jag önskar att jag hade insett det tidigare. Det skulle ha besparat mig så mycket smärta.
Men nu vet jag åtminstone det och jag har lovat mig själv att jag aldrig ska ta ett så dåligt beslut någon mer gång.
Jag fattar fortfarande inte vilken roll jag hade i vår relation. Från allra första stund var jag förhäxad av dig.
Jag glömde helt bort vad jag ville och vem jag var och jag fokuserade helt och hållet på dig.
Jag gick mot mitt bättre vetande och ignorerade alla varningsflaggor. Jag var besatt av dig och det fanns ingenting jag kunde göra.
Allvarligt, varför faller bra tjejer för stygga killar? Visst, jag fattar att motsatser dras till varandra men varför faller vi för dåliga killar så ofta?
Du var så oförutsägbar, jag visste aldrig vad du skulle göra från ena dagen till den andra.
Varje ny dag var ett nytt äventyr. Du gav mig en adrenalinkick varje eviga dag.
Du var så spännande och olik alla andra män i mitt liv. Att försöka hålla jämna steg med dig var roligt i början.
Men då insåg jag att jag behövde någonting annat. Någon som är mer seriös.
Någon som vet vad han vill ha ut av livet och som inte är rädd för att stadga sig någon gång i framtiden.
Någon som är raka motsatsen till dig. Jag vet att du tyckte om personen du var och att du inte skulle ändra dig. Därför bad jag dig aldrig om det. Det skulle varit fel av mig.
Jag kunde aldrig kontrollera dig och det fick mig att vilja ha dig ännu mer. Du gjorde alltid som du ville. Du var verkligen en riktig alfahanne.
Jag erkänner det, du var mitt största misstag. Men du är även mitt vackraste och mest älskvärda misstag.
Jag kände mig så levande tillsammans med dig och du är definitivt en person jag aldrig kommer att glömma.
Jag tror att du hade känslor för mig också – mer än du någonsin kommer att erkänna.
Du är vettskrämd för att stadga dig och alldeles för van vid din värsting-attityd för att göra någonting åt det.
Vårt uppbrott håller på att ta livet av mig för tillfället men jag måste ärlighetens namn säga att du har förändrat mitt liv.
Du har lärt mig att jag måste uppskatta livet mer. Jag kommer att vara dig evigt tacksam för det.
Jovisst, jag visste redan från början att jag inte borde ha blivit förälskad i dig men det förminskar inte min smärta.
Det gör ont så in i helvete men jag vet att jag måste släppa taget om dig.
Det är okej, jag vet också att det tar tid att läka ett brustet hjärta. Återigen pågår det en kamp mellan mitt hjärta och min hjärna.
Denna gången vinner min hjärna. Jag kommer att bli bra, det är bara mitt hjärta som behöver lite tid att acceptera det min hjärna redan vet och det är att rädda mig själv genom att släppa taget om dig.
