Hon visste från början att hon är och skulle förbli ensam. Hon visste att oavsett hur många vänner hon har så skulle hon behöva ta itu med sina problem på egen hand.
Hon visste att dessa problem inte bara skulle försvinna. Hon ville bara inte erkänna det för sig själv för att hon inte var redo att ta tag i det.
Hon visste att hon inte kunde lita på någon eftersom tillit nästan alltid tas för givet.
Människor bryter tilliten alltför lätt. Hon visste från ung ålder att hon var tvungen att förlita sig på sig själv.
Hon lärde sig att människor ljuger och sviker. Hon lärde sig att alla inte är ärliga och att alla inte vill ditt bästa.
Hon lärde sig att människor enbart bryr sig om sig själva, och så länge dom är lyckliga så är allt som det ska.
Hon såg att hjärtan blev krossade och att löften inte betyder något. Hon lärde sig att hon bara kan lita på sig själv.
Hon lärde sig att hon måste skydda sitt hjärta, framförallt från dom som betyder allra mest för henne för att de även kan såra henne mest. Det är så hon slutade känna kärlek för kärlek.
Ja, för kärlek. Hon litade inte på kärleken längre eftersom det alltid givit henne smärta och tårar.
Varje gång hon litade på någon så föll hon. Varje gång hon blundade och gav sig själv till någon så slutade hon upp i tårar i sin ensamhet.
Hon lärde sig att livet inte är rättvist. Hon lärde sig att ödet kan ge dig så mycket skit utan någon som helst ånger.
Hon gav aldrig upp. Trots alla nedgångar slutade hon aldrig försöka. Varje gång hon hittade en lösning slog hon i väggen.
Hon hade ingen väg ut. Hon kunde inte fly sitt liv eftersom alla dörrar var stängda.
Hon lärde sig att alla blir vana. Hon lärde sig att personerna som skulle bry sig allra mest egentligen knappt gjorde det.
Hon lärde sig att människor blir överkörda av andra, trots att de inte förtjänat det.
Hon är en stolt tjej. Hon är stark och hon bad aldrig om hjälp eftersom hon trodde att andra inte brydde sig om hennes problem.
Hon visste att alla har något eget att tänka på och att det är fel att lägga sin börda på någon annan.
Hon fann sig ensam i denna stora värld. Hon möttes av motvind varje dag, men hon föll inte, och hon gav inte upp.
När livet helt och hållet rasade så gick hon på en promenad och satte sig på en plats där ingen kunde se henne.
Hon svalde sina tårar och tystade ned skriken inom sig. Hon ville inte att någon skulle se eller höra.
Trots att hon vid det tillfället inte hade något att leva för så ville hon inte ge upp. Hon hittade den lilla styrka som fanns kvar i henne för att fortsätta. Hon ville inte bli förstörd.
Men, trots sin styrka så längtade hon efter att någon skulle komma och rädda henne. Hon längtade efter någon som skulle lyssna på henne och bry sig om henne.
Så hon hittade den. Hon hittade sig själv.
Hon var trött på att vara beroende av andra. Det är bara synd att det tog henne så lång tid att förstå att den enda hon behöver är sig själv.
Inga fler tomma löften, inga fler tillitsproblem och inga fler besvikelser från personer du minst anar.
Hon tog tag i sitt eget liv och blev sin egen hjälte. Hon blev den person hon kan lita på allra mest.
Hon slutade behaga andra. Hon slutade vara någons slagpåse för att livet såg ut så och man bara skulle ta det.
Nej, hon vägrade ta det och hon vägrade vara tyst. Hon har nu fullständig kontroll över sig själv.
Det är hon mot den stora grymma världen. Det är dags att hon sätter stopp för allt dåligt som händer henne. För att hon kan. För att hon vill.
Hon kommer aldrig mer nöja sig med något mindre än det hon förtjänar bara för att det är så det är.
Det är det inte, och hon har makten att ändra på vad som helst. Hon tillåter inte ödet styra längre.
Hon tyckte ändå aldrig om det, och nu har hon förändrats till det bättre.
Hon behöver inte längre skydda sitt ömtåliga hjärta. Hon behöver inte längre hålla sina murar uppe.
Henens hjärta är inte längre så känsligt. Hennes hjärta har blivit lika tufft som hon själv.
Hon är inte längre rädd för någonting för att hon är en kämpe, redo för varje kamp som väntar.
Hon är sin egen hjälte, sin egen person att lita på. Hon har bestämt sig för det och förverkligat det.
