I dagar funderade jag och letade efter en anledning till varför du valde att inte älska mig.
Månader av bitterhet och ilska åt på min själ. Så många obesvarade frågor har hållit mig vaken hela natten. Min kudde dränktes med tårar, mitt hjärta helt krossat.
Ångesten klev in som en tjuv mitt i natten, redo att ta allt som jag kände fanns kvar av mig. Jag kunde inte fortsätta att bära på detta onödiga bagage.
Dessa känslor var inte rätt. Det behövde inte vara så här. Jag behövde inte vara så här, kontrollerad av mina tankar.
Du förstår att det var inte förrän jag äntligen insåg att det jag hade låtit kontrollera mina tankar alltid skulle kontrollera mitt liv, som jag förstod att jag kunde sätta mig själv fri.
Fri från lögnerna som hade fastnat i mig så länge. Fri från de smärtsamma minnena som var fast i mig.
Fri från längtan efter godkännande. Jag kunde nu släppa det bagaget och det skulle inte längre ha möjligheten att bestämma över min dag, min framtid, mitt liv.
Att frigöra mig själv var att välja mig själv. Så, jag väljer att ta dessa olyckliga omständigheter och låta dem bygga upp mig istället för att bryta mig ner.
Jag väljer att njuta av livet igen och se mitt eget värde.
Jag väljer att älska mig själv, respektera mina värderingar och sätta mina egna normer. Att du gick ut ur mitt liv var det bästa som kunde ha hänt mig vid den tiden.
Det gav mig en chans till en nystart och det hjälpte mig att inse att jag inte behövde det jag så länge hade trott att jag ville ha. Jag var bra nog för mig och i all ärlighet… för bra för dig.
Och mitt i allt detta… förlåter jag dig. Inte för att du förtjänar det, men för att jag förtjänar ro. Jag förtjänar att fortsätta med mitt liv och accepterar helhjärtat mina misstag.
Nej – förlåtelse ursäktar inte ditt beteende, men det låter mig läka mitt förflutna.
Om det inte var för din stolthet och hur du behandlade mig, skulle jag aldrig insett hur mycket kärlek jag egentligen förtjänar.
Ja, jag borde aldrig ha kuvat mig för mina osäkerheter men du behövde inte manipulera mig heller. Du ansträngde dig inte i alla fall och det är okej.
Så, med all uppriktighet, tackar jag dig för att du fick mig att se det här. För att du öppnade mina ögon för sanningen, trots att det var svårt att acceptera.
Aldrig igen blir jag förblindad av kärlek, på grund av dessa lärdomar lärde jag mig av min smärta.
Från botten av ett hjärta som formar sig själv.
Tack.
