Min hjärna går på högvarv dessa dagar. Jag kan inte ens sova riktigt på grund av allt kaos där uppe.
I mitt huvud, spelar jag upp varje ögonblick vi hade tillsammans och jag analyserar varje konversation vi någonsin hade.
Värdelöst, jag vet. Men jag kan bara inte få stopp på mina tankar. Även om det är det som jag verkligen vill mest.
Alla mina tankar rör sig kring samma fråga: “Varför var jag inte nog?”
Oavsett hur många gånger jag spelar upp det i mitt inre, kan jag fortfarande inte förstå exakt var jag gick fel för att jag var så säker på att jag hade gjort allt rätt.
Det verkade så enkelt och klart. Alla ingredienser för ett lyckat förhållande fanns där. Allt var tänkt att gå rätt bara det fanns kärlek.
Om du gav allt som du fick. Om du bara var dig själv. Om du var modig.
Om du litade på personen du var med. Om du var redo att kompromissa. Om du levde i ögonblicket och om du gjorde ditt bästa skulle det fungera i slutändan.
På något sätt gjorde det aldrig det. Och jag hatar det. Jag hatar att oavsett vad jag gjorde, var det bara inte tillräckligt bra.
Jag försökte vara ärlig mot mig själv och jag accepterade dig för den du verkligen var. Och låt oss inse det, du var inte den enklaste personen att vara med men jag älskade dig ändå.
Du hade ögonblick när du kunde ge mig allt du hade och andra där du kunde dra dig undan så långt att jag inte kunde nå dig. Ändå ändrades mina känslor och min inställning till dig aldrig.
Ett lyckligt ögonblick med dig kunde kompensera för alla de dåliga. Det gjorde mig starkare. Det fick mig att försöka hårdare. Det fick mig att önska mer och mer av dessa stunder.
Så jag försökte än mer. Jag skulle alltid försöka vara den bästa versionen av mig själv.
Jag hade några dåliga dagar jag med. Mina känslor kunde härja vilt. Jag kunde bli upprörd, arg, rädd och tvivlande. På det stora hela var jag bara väldigt ledsen. Det var normalt i mina ögon.
Det måste vara så. Det är livet, saker händer och du måste hantera dem och ta itu med dem så bra du kan.
Du hade dåliga dagar också. Du hade hemska dagar och jag ansåg att de var något oundvikligt, något som jag fick hjälpa dig att gå igenom.
Jag hade alltid ditt bästa i åtanke. När alla oddsen var emot dig, när stormarna rasade i ditt liv, stod jag där så fast precis som under alla de glada solskensdagarna.
Jag var där för att stödja dig och tro på dig trots att du nästan aldrig var där för mig.
Jag tittade inte på vem som gav mer av sig själv. Jag gav det bästa av mig. Jag gav mitt allt, osjälviskt, utan att förvänta mig någonting tillbaka.
Jag var glad när jag gjorde dig glad. Ditt leende var allt jag ville ha för mina ansträngningar.
Kanske borde jag ha hållit reda på de saker du gav tillbaka till mig. Kanske det var där jag gjorde fel.
Jag koncentrerade mig på dig, på dina känslor, på att göra dig glad, till den grad att jag helt försummade mig själv. Jag förlorade mig själv i att älska dig.
Jag tror verkligen det är det enda jag gjorde fel. Inte ens du kunde hitta en tillräckligt bra anledning att låta mig gå när helvetet bröt lös och du bestämde dig för att göra slut.
Jag hatar att du lämnade så. Utan någon tillräckligt bra förklaring för att jag ska kunna sova lugnt på natten.
Jag hatar det du gav upp kampen för oss så lätt. Jag hatar att du fick mig att känna att jag slösat bort min tid på dig.
Liksom jag slösade bort min tid på en kärlek som var ensidig, för jag förstår nu att det bara var jag. All kärlek vi hade i vårt förhållande kom från mig och jag kunde inte älska för oss båda.
Jag hatar att du fick mig att känna värdelös. Jag hatar den här känslan av hat inom mig.
Jag hatar att du fortfarande dominerar mina tankar hela dagen, för att det låter mig inte andas ordentligt. Jag hoppas att det kommer att gå över snart.
Det gör så ont när du delar allt med någon och bara får smärta i gengäld. Men vem skulle ha trott att smärtan hjälper dig att lära dig en läxa.
Och genom denna smärta inser jag långsamt att oavsett vad jag gjorde, rätt eller fel, skulle det aldrig ha varit tillräckligt.
Att göra alla de rätta sakerna betyder inte någonting om den person de är avsedda för är fel.
