Det finns inget värre eller mer smärtsamt än att den person du känner bäst sakta blir till någon du brukade känna.
Det finns inget värre än att titta på någon du kopplade till på så många nivåer och att inte känna igen honom längre.
Det finns inget värre än att älska någon, men att ändå låta honom gå. Och så tycker jag om dig, och om oss, nu.
Jag vet inte riktigt vad som hände med oss. Vi var själsfränder, vi brukade förstå varandra med en enkel blick, du var alltid på min sida och jag alltid på din.
Jag behövde inte ens tänka två gånger om vad jag betydde för dig, jag visste att jag var din värld, på samma sätt som jag visste att du var min.
Du brukade respektera mig mycket mer. Jag var din prioritet och oavsett vad som hände så tog du alltid mitt parti. Du har aldrig tillåtit någon att prata illa bakom min rygg.
Du litade på mig mycket mer, du älskade mig mer och du uppskattade mig mycket mer än vad du gör nu.
Vi var partners. Vi delade allt och det fanns inte en enda kamp som vi inte lyckades övervinna.
Jag brukade ligga vaken på natten och tacka gud för att du hade kommit i min väg. Du var varje kvinnas dröm. Och jag hoppades att vi skulle stanna som vi var till slutet av våra liv.
Bara du kunde få mig att känna att jag var den enda kvinnan i världen och ärligt talat, ingen annan fick mig att känna mig på det sätt du gjorde, inte nu, inte någonsin.
Men så småningom började vår saga bleka bort. Vi blev mer som de eländiga par som redan tillbringade våra liv tillsammans och som bara var trötta på varandra.
Och det är precis det som hände. Vi har tröttnat på varandra. Vi började att ta varandra för givet.
Du brydde dig inte längre om att imponera på mig. Du brydde dig inte om jag var glad eller ledsen.
Du vill hellre tillbringa din tid med någon annan, medan jag å andra sidan kunde ge vad som helst för att få ha dig bredvid mig, så lycklig, och som engagerade mig så som du brukade göra.
Du skrattar inte längre åt mina skämt. Ingenting jag gör är tillräckligt för dig. De saker som roade dig förut hos mig väcker inte längre någon form av känslor i dig.
Oavsett vad jag gör kan jag inte ta det gamla tillbaka.
Och uppriktigt sagt, att leva med det här nya är som att bo med en rumskompis som du inte gillar. Ni gör alla sysslor tillsammans men ni undviker bara varandra och hatar varandras närvaro.
Jag undrar, var tog den brinnande lusten vi hade för varandra vägen?
Missförstå mig inte, jag älskar dig fortfarande. När du är nära mig vill jag bara låta min hand löpa genom ditt hår. Jag vill bara att du ska ta mig in i dina armar och krama mig.
Jag längtar fortfarande efter att dina läppar ska pressas mot mina. Jag skulle fortfarande ge mitt liv för dig.
Den enda framtid jag ser är med dig. Och jag vill vara bredvid dig oavsett hur olycklig jag känner mig. Men jag tror att vi båda förtjänar mer än detta.
Se, jag älskar dig fortfarande men jag gillar inte dig längre. Jag gillar inte den här personen du har blivit. Jag gillar inte den här mannen som inte ser mig.
Jag gillar inte den här mannen som tar mig för givet.
Jag gillar inte den här mannen som väljer alla andra över mig. Jag gillar inte den här mannen som får mig att känna att jag inte längre är älskad eller önskad.
Vi är båda olyckliga i det här förhållandet, och det är därför jag måste släppa dig.
Jag måste låta dig gå för vår förflutnas skull. För alla de vackra ögonblickens skull, för vår kärleks skull. Jag vill inte stanna så länge att alla trevliga ögonblick vi hade har ersatts av de fula.
Jag vill inte glömma vad vi hade. Men du kan inte förvänta mig att låta dig leva på fornstora dagar. Jag vet hur förmögen du är att älska mig och det är därför jag inte klarar av det här, det du ger mig nu.
Att fortsätta så här ger oss inget gott. Någon måste vara modig nog för att säga adjö och att dra oss ur den här virvelvinden vi har fallit in i. Det kan lika gärna vara jag.
När du hittar dig igen väntar jag.
Det här är inte ett hejdå så snälla se inte det så. Det är bara ett litet låt-oss-försöka-igen-senare.
Hitta vägen tillbaka till mig när du är en bättre version av dig själv och jag kommer att vänta på att du kommer tillbaka till mig när jag är en bättre version av mig själv.
När du börjar ta din partner för givet och det inte finns något annat som du inte redan gjort så finns det en sista sak att försöka.
Visa honom hur era liv skulle se ut utan varandra. Och det är precis det jag gör nu.
Jag går och jag låter dig gå. Jag distanserar mig själv från dig eftersom jag inte har några andra alternativ kvar. Om du bryr dig, kommer du vakna upp precis som jag gjorde.
Om du fortfarande älskar mig, kommer du tillbaka för mig. Och jag lovar att jag kommer att vara där för att ta hand om dig.
Hitta mig igen när du är samma man som jag blev kär i. För att du som du är nu inte är någon jag känner igen eller någon jag vill tillbringa mitt liv med.
