När du lämnar någon, när du stänger dörren till någons liv, när du säger ditt sista farväl, tänk på vad du säger.
När du lämnar någons liv, välj du dina ord med omsorg. För när du har sagt det du vill säga högt, finns det ingen återvändo.
Det finns inget sätt att ta tillbaka det du sa, och det finns inget att säga i efterhand som kan rätta det som kom ut fel.
När du än säger ditt sista farväl, är skadan du gör permanent, men sättet du säger ditt farväl gör skillnad. Hur du säger farväl avgör hur mycket skada du gör.
Du förstår, det finns en tjej som verkar vara som vilken tjej som helst sett utåt. Hon är vacker för vissa, inte så värst för andra.
Hon är rolig och smart för vissa, inte så värst för andra. Vissa älskar henne, andra inte så värst.
Hon är tillräckligt bra för vissa, inte så värst för andra. Inget av detta skulle betyda något om hon var tillräckligt bra för sig själv. Hon var bra nog för sig själv när du kände henne. Men inte längre.
När någon du bryr dig om visar dig varje dag att du inte är tillräckligt bra, när någon du väljer varje dag inte väljer dig, när någon är högst upp på din prioritetslista och du står längst ner på deras, oavsett hur stark du kanske tror att du är, kommer tvivel viska i dina öron att du inte är bra nog.
Och om du inte ber dem hålla tyst eller om någon annan visar att du verkligen är tillräckligt bra, kommer du att vara övertygad om att du inte är tillräckligt bra.
Det här är precis vad som hände henne. När du prioriterar någon som inte är riktigt bra för dig, är det dömt att gå dåligt för dig.
När du välkomnar någon i ditt liv som inte vet vad de ska göra av din vänlighet, är du dömd att krossas av den här personen. Och det är precis här allt gick nedförs för henne.
Hon känner att hon har tappat kontroll över sitt liv. Hon hatar att vakna på morgonen och bli slagen av sina egna tankar.
Hon hatar sina egna demoner, men hon har ingen aning om hur man blir av med dem.
Som om hon inte skulle vilja vara normal. Men hur kommer du tillbaka till det normala när vad du än gör aldrig är tillräckligt bra?
Hon har ingen styrka längre för att bekämpa de hinder som hon stött på längs vägen. På något sätt, oavsett vad hon gör, är det antingen fel eller inte tillräckligt bra.
Saker går aldrig hennes väg och allt som kan gå fel går fel med all säkerhet.
När du ständigt trycks ner av livet, har du inte någon styrka att ställa dig upp och slåss.
Hon bestämde sig för att stanna där nere och låta allt gå åt helvete för att hon tycker att det var ditåt allt hade varit påväg ändå.
Hon skyller på sig själv för varje person som lämnar henne. Hon fortsätter att fråga sig själv om det finns något hon kunde ha gjort för att undvika det.
Hon frågar sig själv om vad det var hon gjorde som fick dem att lämna henne.
Hade hon haft det bättre idag om hon hade skrattat mer eller om hon hade gjort allt de behövde att hon gjorde? Skulle de ha stannat då?
Hon kan inte minnas senast någon prioriterade henne. Hon är den som alltid sätter folk före sig själv.
Hon gav alltid allt och lite till och det bästa av henne, men av någon anledning märkte ingen det.
De har inte märkt hennes ansträngningar, hennes uppoffringar för att behaga dem och Gud vet vad mer. Ingen verkade bry sig om att hon förtjänade allt, men fick ingenting.
Hon finner knappt styrkan att klara sig själv. Hon kommer knappast att komma ur sitt mörker på egen hand. Och du måste erkänna det – vi alla behöver lite hjälp ibland.
Vi föddes inte för att leva våra liv på egen hand.
Ibland behöver vi en liten vänlig påminnelse för att inse att vi faktiskt är tillräckligt bra. Hon behöver en liten påminnelse om att vad hon tänker är mestadels bara i hennes huvud.
Hon behöver någon som påminner henne om att hon aldrig kommer att räcka till för fel människor. Men det är okej.
Hon behöver påminnas om att hon kommer att vara mer än tillräckligt för de rätta människorna.
Hon behöver påminnas om att i livet slutar aldrig skit att hända, men att hon har ansvaret för hur många av de dåliga sakerna som händer som får komma åt henne.
Hon behöver påminnas om att dåliga dagar kanske inte verkar ha ett slut, men att det alltid finns ett ljus i slutet av tunneln, och att allt hon kämpar med idag kommer att glömmas imorgon.
Eftersom inget av det kommer att betyda något ett dygn från nu.
Hon behöver någon som påminner henne om att alla hon gillar inte är nödvändigtvis bra.
Bara för att en bra person gillar någon betyder inte det att den personen automatiskt är bra.
I de flesta fall är det motsatsen. Bra människor lockar till sig giftiga människor hela tiden. Berätta detta för henne. Berätta allt det här för henne.
Påminn henne om hennes bra sidor. Berätta för henne hur mycket hon betyder för dig.
Berätta för henne att det finns mer till livet och mer till människor och mer till henne än hon tillåter sig att tro på just nu.
Var hennes axel att luta sig mot. Var snäll mot henne precis som hon har varit snäll mot alla andra hittills.
Visa henne att hon faktiskt är tillräckligt bra. Hon behöver bara en liten knuff för att komma tillbaka på rätt spår. Jag lovar dig, en dag kommer du vara glad att du gjorde det.
För en dag när hon återhämtat sig fullt ut så kommer du se hennes fantastiska sida och du kommer tacka Gud att du fanns där för henne under hennes dåliga dagar och att du får vara med henne under hennes bra dagar.
Det kommer att bli minnesvärt och värt kampen.
