Separationsångest innebär att du får ångest av att till exempel skiljas från ditt hem eller från någon närstående. Separationsångest har ofta sina rötter i barndomen.
Om du har lidit av svåra och jobbiga separationer som barn, så kan även detta påverka hur du hanterar och ser på separationer som vuxen.
Att skiljas från en person eller en plats som betyder mycket för en skapar självklart känslor hos alla människor. Ibland kan dessa känslor bli så starka att de leder till ångest.
Separationsångest kan även vara i form av separationsångestsyndrom.
Personer som lider av detta kan ofta tycka att det är jobbigt att lämna sitt eget hem och har ofta en extrem hemlängtan, samtidigt som de mer än gärna vill ha kontroll över sina närstående och veta att de mår bra.
Dessa personer kan även känna en extrem oro inför att skiljas från människor som står dem nära, vilket kan påverka deras relation.
Separationsångest hos barn
Separationsångest hos barn kan börja från det att barnet är ungefär ett år gammalt, det är först då som barnen har format starka känslomässiga band till sina vårdnadshavare.
Barnet visar att de tycker det är svårt och jobbigt att skiljas från sin förälder eller sina föräldrar genom att gråta, vara arga, ha magont eller till och med få huvudvärk.
Barnet känner ofta rädsla från att skiljas från sina vårdnadshavare, oavsett vart de befinner dig.
Det kan även handla om situationer där barnet ska gå och lägga sig, vilket kan kräva att en förälder måste sitta inne på barnets rum eller bredvid sängen tills han/hon har somnar.
Är barnet lite äldre så kan denne försöka undvika att leka hemma hos sina kompisar, eller hitta på aktiviteter som är någon annan stans än hemma.
Separationsångesten hos barn uppstår ofta i samband med att någonting dåligt händer i omgivning. Det kan vara allt från sjukdom, dödsfall, skilsmässa eller flytt.
Att du som förälder håller det du lovar kan minska separationsångesten hos barn. Om du lämnat över barnet hos en kompis för att leka, och lovar att komma tillbaka inom en viss tid, är det viktigt att du gör det.
Genom detta kommer barnet att ha mer tillit för dig och minska sin ångest. När du lämnar barnet är det också viktigt att säga hejdå på ett lugnt sätt.
Om du skyndar dig iväg bara för att barnet inte ser dig, kommer han/hon att få en känsla av övergivenhet.
Separationsångest hos vuxna
Separationsångest är ett problem som vi oftast associerar med barn, men även en hel del vuxna upplever det.
Denna ångest hos vuxna visar sig många gånger likadant som hos barn, genom att de har extrem oro inför att lämna sitt hem eller någon närstående person.
Det är mycket vanligt att vuxna vill ha konstant kontakt med en närstående, via telefon, bara för att kunna veta att de mår bra, att allting är okej och att de finns där.
Anknytningsfasen
Anknytningsfasen är den fas då barnen börjar knyta sig an till föräldrarna. Redan i den fasen är det väldigt viktigt att vara uppmärksam och lägga märka till om barnet börjar visa eventuella separationsproblem.
Barnet behöver lära sig, i sin egen takt, att det är säkert och okej att vara borta från sina föräldrar och vara väl medveten om (hur mycket det nu går, beroende på barnets ålder) att det inte är brist på kärlek som är anledningen till att barnet och föräldrarna är ifrån varandra.
Separationsångest som uppkommer vid en riktig separation, kan vara väldigt jobbig. Detta kan uppkomma vid en skilsmässa, flytt eller ett dödsfall.
Det är viktigt att inte ignorera de känslorna, utan att kännas vid dem och låta känslorna ta över.
Dessa separationer kan vara jobbiga att leva med och många behöver hjälp för att ta sig igenom detta. Hjälp kan man bland annat söka hos en psykolog.
Om du eller någon i din närhet lider av denna typ av separationsångest bör du kontakta en psykolog i din stad som kan ge dig professionell hjälp.
Barn och separationsångest
Alla barn känner ibland oro och rädsla för att bli lämnade av sina vårdnadshavare. Om denna oro oh rädsla hindrar barnet från att göra saker som han/hon egentligen vill göra, så är det oftast separationsångest det handlar om.
Tecken på separationsångest hos barn:
– Rädsla – barnet känner rädsla för att någonting dåligt ska hända med någon som han/hon älskar. Exempel på detta kan vara att vårdnadshavarna ska bli sjuka eller råka ut för en olycka när de inte är tillsammans.
– Oro – Oro för att vissa händelser ska uppstå så att separationen varar för evigt, till exempel att han/hon blir kidnappat eller vid dödsfall.
– Skolvägran – Barnet vill inte gå till skolan/ förskolan. Han/hon gör allt för att inte behöva lämna hemmet.
– Sömnsvårigheter – barnet har svårt för att somna om kvällarna och drömmer ofta mardrömmar. Barnet vill gärna inte vara ensamt på natten.
– Fysiska symptom – Hos barn är magont och huvudvärk de vanligaste fysiska symptomen vid separationsångest. Kroppsligt obehag är även de vanligaste symptomen vid separationsångest hos barn.
– Fastklamrande – Att barnet klänger sig fast vid dig eller din partner när ni ska skiljas åt, kan vara normalt till en viss nivå.
Det börjar dock gå över gränsen när det hindrar barnet från att leka med sina vänner på fritiden och delta i olika aktiviteter, till exempel sport på fritiden.
Att se sitt barn lida och må dåligt är lika jobbigt för varje förälder. Det är även vanligt att känna sig maktlös som förälder vid dessa tillfällen. Barn som lider utav separationsångest måste träna på att klara sig själva.
På detta sätt får de möjligheten att stärka sin tillit till sin egen förmåga. Dessa övningar bör dock göras i små steg, så att barnet under lugna förhållanden kan utveckla sig själva till en trygg och självständig individ.
Med tiden kommer barnet att lära sig att genom att leka med kompisarna, utan att ha föräldrarna i närheten inte innebär att de försvinner eller att någonting annat dåligt kommer att hända.
Nedan följer 5 tips på hur du kan hjälpa ditt barn vid dessa situationer.
1. Läs på och informera dig. – Informera dig om hur ångest, oro och rädsla fungerar och vad som då händer i kroppen. Genom att vara tillräckligt informerad och påläst som förälder om vad ångest innebär kan det vara lättare att behålla lugnet som förälder.
2. Gör upp en plan med övningar. – Planera övningar som för varje steg bli allt svårare. Om det är möjligt är det bra att skapa denna plan tillsammans med ditt barn.
Om barnet är tillräckligt förstående kan du även förklara att syftet med planen är att han/hon ska lära sig att göra saker själva.
3. Förhandla och backa, men ge inte upp. – Det kan hända att barnet vägrar att utföra en planerad utmaning, där det väl bör ske.
Var beredd på detta och ha egna planer på hur du ska förhandla, kompromissa och föreslå andra alternativ, allt för att inte ge upp helt.
4. Ta itu med dina egna rädslor. – Att ditt barn lider utav ångest innebär inte att du är en dålig förälder. Genom att du tar itu med saker som skrämmer dig eller som du är orolig över, gör du både dig själv och barnet en tjänst.
Ett exempel är flygplan där du måste sätta på dig din egen syrgasmask först, innan du kan hjälpa någon annan. Detsamma gäller ångest.
5. Hantera dina egna känslor. – Försök att behålla lugnet och hela tiden vara uppmuntrande, oavsett hur det går.
Det är viktigt att du inte försöker skynda fram stegen, eftersom detta kan ge bakslag. Ta istället ett steg i taget, oavsett hur lång tid det tar.
När barnet börjar undvika att göra saker som han/hon egentligen tycker om och vill göra på grund av ångesten, bör ni söka professionell hjälp.
Med hjälp av kognitiv beteendeterapi (KBT) kan barnet utmana sin rädsla genom att närma sig det han/hon är rädd för, stegvis. Med hjälp av denna terapi lär sig barnet att stanna kvar med sina känslor, oavsett vilka de är.
På så sätt får ångesten ha sitt naturliga förlopp, vilket innebär att den så småningom försvinner. Genom att skapa sig nya erfarenheter av saker barnet klarar av självt, så ökas dennes tillit till sin egen förmåga.
Det finns olika typer av samtalsterapier som kan användas när man behandlas av separationsångest. Förutom KBT som nämnts tidigare kan även psykodynamisk terapi och dialektisk beteendeterapi vara till hjälp.
Terapierna fungerar på olika sätt, och vilken av dessa som ska användas beror på ålder, hur stort problemet är samt hur personen själv upplever sina problem och vad denne vill ha fokus på i själva terapin.
Separationsångest är en naturlig del av livet, eftersom det är en livsviktig funktion för barn för att stärka relationen till dennes vårdnadshavare.
För barn som är tillräckligt gamla och går i skolan, men vägrar göra det, är det ett vanligt tecken på separationsångest.
Det är vanligt att vuxna som haft problem i barndomen med otrygga anknytningsrelationer, livsvillkor och svåra händelser har svårare för att hantera separationer.
Om du lider mycket och under en längre period, kan du tillsammans med en terapeut försöka ta reda på varför du påverkas så pass mycket och vad du själv kan göra för att minska din ångest vid separationer.
