Jag vill inte att du ska texta till mig. Jag vill inte vakna på morgonen med ett sms som säger god morgon från dig.
Jag vill inte vänja mig vid den sköna känslan eftersom det bara är en fråga om tid innan den känslan kommer att vara borta.
Jag vill inte fortsätta att hela tiden kolla min telefon och hoppas på att du har kommit ihåg mig.
Jag vill inte vara en tjej som lever genom sin telefon. Jag vill inte bli älskad virtuellt.
Jag vill ha den äkta upplevelsen. Textmeddelanden betyder ingenting. De är bara en massa ord sammansatta som vem som helst kan tota ihop.
Den person som är rätt för mig kommer att lägga lite mer ansträngning på mig.
Min speciella person kommer att älska mig utan plikter eller tvång. Min person är inte du.
Jag vill inte att du ska lägga så lite ansträngning på att visa att du älskar mig som du gör när du lyfter en gaffel.
Jag förtjänar mer än den lilla sekunden – det är så lång tid det tar att klicka på skicka.
Älskling, jag vill ha den där gamla, fina typen av kärlek.
Folk säger att det är viktigt att hålla kontakten för att upprätthålla kommunikationen.
Men på så sätt blir din kärlek till mig en plikt. Du ringer till mig för att du vet att jag blir arg om du inte gör det.
Var snäll och älska mig inte på ett sätt som du tror att du måste. Jag skulle hellre vara ensam en miljon gånger om.
Jag vill inte att du ska känna behovet av att kolla upp hur jag mår.
Jag vill inte avbryta dina tankar eller det du gör genom att fråga om ett uteblivet sms. Jag vill inte dyka upp i ditt sinne som något du måste få gjort.
Du måste själv ha behovet av att ta hand om mig. Du måste vilja höra av dig och träffa mig. Jag har inte rätt att tvinga dig att göra det.
Och när vi gör slut och går bort från varandra, skriv inga textmeddelanden till mig då heller.
Jag behöver inte dina ursäkter. Jag kan inte gå tillbaka i tiden, jag kan inte heller glömma hur du behandlade mig.
Du kan lova mig att du kommer att förändra dig men det kommer inte att sudda ut det förflutna. Det får mig inte att ändra mig.
Du förstår, jag behöver inga fler löften. Jag är trött på ord. Ord betyder ingenting.
Jag är trött på att titta på samma uttryck i ditt ansikte och veta att du ljuger och veta att allt kommer att vara detsamma.
Att vi kommer att gå runt i cirklar tills en av oss bryter sig lös.
Jag sätter stopp för det. Så, kom inte med några löften.
Skriv inte till mig för att säga att det är ditt nya jag, att den här gången kan vi få det att fungera. Sluta bara, snälla. Jag ber dig.
Texta inte mig när att jag blir bättre.
Rör inte om i mitt huvud just när jag håller på att komma ut ur det mörka stället du slängde in mig i. Förstör inte min dag!
Jag vet att du bara var en läxa jag var tvungen att lära mig. Jag vet att Gud skickade dig till mig av en anledning.
Jag älskade verkligen dig en gång men du älskade mig inte tillbaka. Och jag är inte arg.
Jag vill inte hämnas eftersom ödet hade en annan plan. Du var inte avsedd för mig och varför skulle jag vara arg på grund av det?
Snälla, när du känner behovet av att texta mig igen, snälla, gör det inte. Jag ber dig.
Om vår tid tillsammans någonsin betydde någonting, om jag lämnade någon form av spår i ditt hjärta eller i din själ, klicka inte på skicka.
Skriv inte ens in mitt namn.
Lämna mig ifred. Låt mig känna smärtan, gråta och glömma. Stanna upp och tänk på mig.
Tänk vad som kommer att gå genom mitt sinne när jag ser ditt namn på min telefon. Ha barmhärtighet och snälla, texta inte mig mer.
