Det låter konstigt nu när jag är så totalt över dig att jag någonsin trodde att jag aldrig skulle komma till den här punkten. Till den punkt där jag är likgiltig inför dig.
Jag trodde att smärtan skulle vara en hel livstid. Jag trodde att jag skulle sakna dig för alltid.
Jag trodde att denna kärleken aldrig skulle lämna mitt hjärta. Jag kunde inte låta bli att känna det så.
Det är som om vi hade vår egen lilla värld, gjord för oss två, och helt plötsligt stod jag ensam i den.
Allt föll sönder och jag kände mig död inombords. Jag kände mig som om jag aldrig skulle kunna återhämta mig och vara mig själv igen.
Men jag antar att jag var så djupt nere och inte visste att det här skulle hända. Kanske borde jag ha sett det här komma.
Jag kände det alltid som att jag var den som älskade mer, den som gav mer utan att få det samma tillbaka. Jag ville bara inte inse det. Jag hoppades att jag hade fel.
Jag gjorde samma misstag som alla tjejer gör när de är förälskade. Jag trodde att du bara behövde mer tid för att känna på samma sätt som jag gjorde för dig.
Jag hade fel, det vet jag nu. Tiden löste inte något av det som var fel – den gjorde det bara värre.
Dina känslor förändrades inte. Du förändrades inte. Den enda som förändrades var jag.
Jag var aldrig riktigt lycklig med dig, även om jag älskade dig mer än ord kan säga. Och jag höll fast vid den kärleken för glatta livet.
Jag kunde inte släppa taget om den förrän jag var tvungen för att du lämnade mig och jag hade inte längre något val.
Men tack för att du gjorde det. Du gjorde mig verkligen en tjänst. Nu ser jag tydligt att du aldrig var den rätta för mig. Du var bara en läxa som jag var tvungen att lära mig.
Du lärde mig att tiden inte förändrar saker.
Jag vet nu att när saker är dåliga blir de bara värre med tiden. Alla mina förhoppningar och önskningar ändrar inte det.
Jag lärde mig att min tid har ett värde och jag slösar inte bort den på någon som inte känner detsamma tillbaka.
Du lärde mig vad sann kärlek inte är.
Jag var en av de tjejerna som skulle göra vad som helst för kärlek och inte förvänta mig något i gengäld.
Jag vet nu, även om jag inte ville höra det då, att den kärleken borde ges tillbaka i alla dess former. Du ska få tillbaka det du ger och aldrig nöja dig med mindre.
Du lärde mig att jag skulle uppskatta mig själv och min frihet även när jag är i ett förhållande.
Vi uppskattar inte vår frihet tillräckligt mycket. Vi är faktiskt så rädda för att vara ensamma och vi borde inte vara det. Att vara singel sätter saker i ett helt nytt perspektiv.
Jag brukade sätta mig själv sist när jag var med dig. Mina drömmar, mina önskningar och mitt liv var inte särskilt viktiga då.
Nu känner jag mig mer levande än jag någonsin var vid din sida. Som att jag fick en andra chans att göra något med mitt liv.
Jag jobbar på mig själv. Jag hittar ständigt nya sätt att göra mig själv lycklig på.
Du drev mig till att hitta ett sätt att älska mig själv.
Och jag tackar dig för det. Jag lärde mig att älska och uppskatta mig själv mer. Jag lärde mig att jag alltid är starkare än jag tror.
Jag lärde mig att det inte finns något jag inte kan göra. Jag lärde mig att ta livet som det är, med allt som det ger, både gott och ont.
Du lärde mig att släppa de saker som inte är rätt för mig.
Jag lärde mig att jag skulle låta alla dem som inte vill stanna gå. Jag lärde mig att någon och något bättre kommer att komma i deras ställe.
Jag lärde mig att jag aldrig borde behöva tigga och be om kärlek. Jag lärde mig att jag aldrig borde vara i ett dåligt förhållande och hoppas att saker kommer att förändras.
Jag lärde mig att det inte finns någon som jag inte kan komma över eftersom jag kom över dig.
