När jag var yngre var jag livrädd för det okända.
Min värsta mardröm var att förlora kontrollen över mitt liv och följa strömmen, utan att veta vad morgondagen hade i beredskap åt mig..
Jag trodde inte att någonting dåligt kunde hända mig om jag följde reglerna. .
Att jag skulle nå mina mål och jag planerade varje liten detalj i mitt liv och att ingenting dåligt någonsin kunde hända mig om jag var tillräckligt försiktig och smart.
Jag trodde att jag var min egen lyckas härskare. Att jag kunde ta hand om mig själv och alla i min närhet och att jag alltid visste bäst.
Och då, visade livet vilken idiot jag varit. Det bevisade att mitt liv inte helt och hållet låg i mina egna händer och att det enda jag kunde göra var att göra mitt bästa med korten som ödet gett mig..
Mitt förflutna är fullt av ögonblick när jag trott att jag aldrig skulle klara det.
Ögonblick när jag var övertygad om att ingen och ingenting kunde rädda mig och att jag var dömd att misslyckas.
Ögonblick när jag trott att jag nått bristningsgränsen och då jag inte hade något hopp om en bättre morgondag.
Men, på något sätt lyckades jag alltid resa mig upp. På något sätt lyckades jag alltid att finna ljuset i mörkret.
Så fort jag trodde att jag hade nått botten lyckades någon gudomlig kraft få upp mig över ytan, det lät mig inte drunkna.
Nu vet jag att det var Gud, hela tiden. Det var Han som sände mig sina välsignelser och Han som aldrig lät mig nå gränsen utan återvändo.
Efter många hinder och svårighet, slog det mig – Gud har alltid haft och kommer alltid att ha en väg, även om jag inte har det.
Gud ger oss alltid styrkan vi behöver när vi minst anar det och Han gör alltid det rätta för oss.
Så jag har slutat oroa mig. Ja, jag, överanalysernas drottning, har äntligen insett att det finns vissa saker som är bortom min fattningsförmåga och utom räckhåll för mig.
Saker som jag inte på något sätt kan påverka.
Att ibland kan jag be Gud om att göra det som är bäst för mig, även om jag inte vet vad det är.
Att vägleda mig genom livet och visa mig den rätta vägen, även när jag inte ser den.
Vissa kanske anser mig svag, men ja, det här är jag som erkänner att jag inte kan göra allting själv.
Att jag behöver Hans vägledning och att jag behöver Honom som stöd genom både bra och dåliga dagar.
Så, kära Gud, jag räknar med Dig. Jag vet inte vad morgondagen har i sitt sköte, jag vet inte vad som väntar mig men jag hoppas eftersom jag vet en sak – att du aldrig sviker mig.
Jag vet inte vilka människor som kommer att korsa min väg men jag räknar med Du vet att de alla har ett syfte i mitt liv.
Att de är de rätta människorna för mig och om de skulle visa sig vara fel, att de åtminstone ser till att jag lär mig de rätta läxorna.
Jag vet inte vilka hinder jag behöver klara men jag räkna med Dig, att du ger mig styrkan att överbrygga dem med självsäkerheten och den inre styrkan jag behöver ha.
Att de hjälper mig att växa och bli en så bra person som möjligt.
Kära Gud, jag räknar med Dig eftersom jag vet att Du har en plan för mig och för varje levande varelse på denna jord.
Eftersom jag vet att Du aldrig ger mig mer än jag kan hantera och att du alltid sträcker ut en hjälpande hand under livets alla svårigheter.
Jag räknar med Dig eftersom jag vet att ingenting sker av en händelse och att Du har en större syfte med allting.
Att Du gör allt för mitt eget bästa och för att Du vet bättre än jag..
Jag räknar med Dig eftersom Du gör allt vid exakt rätt tidpunkt. Jag räknar med att du skickar mig de rätta människorna och sakerna jag behöver och inte bara det jag vill ha.
Kära Gud, jag räknar med Din välsignelse, med Dina mirakel och Din barmhärtighet.
Jag räknar med att du lägger oddsen till min fördel. Att du gör mig klokare och ännu viktigare – lyckligare.
