Det sägs att allt händer av en anledning. Och att den som är menad att stanna också kommer att stanna.
Hur många gånger fick jag inte höra det? Det var som en trasig skiva som spelades om och om igen.
Jag trodde aldrig på någon som sa något ens i närheten av det. Jag stängde bara av och byggde upp mina murar.
“Sluta säga att han kommer tillbaka om det är meningen!” sa jag fler gånger än jag kan räkna.
Mina vänner. Min familj. Alla ville så gärna övertyga mig om att han skulle komma tillbaka om han var den rätta.
Vår separation var hemsk
Föreställ dig hur jobbig den separationen var som vi gick igenom. Mitt hjärta var krossat och mina ögon brände av alla tårar.
I samma stund som han gick ut genom den där dörren tog han mitt hjärta med sig. Han tog allt han kunde och lämnade mig kvar att kämpa mot världen på egen hand.
Dagen efter blev jag själv förvånad över hur normalt jag kunde bete mig bland folk. Jag gick till jobbet som om allt var som vanligt.
Ingen kunde se smärtan i mitt ansikte, och ingen av människorna runt mig kunde känna smärtan jag vaknade med den morgonen.
Hans tröja låg fortfarande längst in i min garderob. Den var begravd någonstans bland alla mina kläder, men den fanns kvar där.
Bara att den fanns där gav mig en märklig trygghet. Jag tänkte att han kanske en dag skulle vilja ha tillbaka den, att han skulle höra av sig på grund av den. Åtminstone tröjan borde han väl vilja ha tillbaka.
Efter ett tag började hans doft försvinna från lägenheten vi tidigare hade delat.
Av någon anledning var det just det som krossade mig mest, för jag ville att doften skulle stanna kvar.
Jag funderade till och med på att köpa parfymen han använde när vi var tillsammans, bara för att ha kvar ett minne av tiden vi delade.
Självklart var jag starkare än så, och jag var faktiskt stolt över mig själv, även om det brände i bröstet av längtan efter att känna hans närvaro.
Om så bara i form av hans doft.
När jag blev kär i honom kunde jag se framför mig att vi skulle vara tillsammans för alltid. Det fanns ingen annan jag ville ha.
Dagen jag blev kär i honom var dagen han förstörde mig för alla andra
Han var förstående, kärleksfull och omtänksam. Hans kärlek märktes i allt han gjorde, och den var tydlig även för människorna omkring oss.
Alla visste att han älskade mig också.
Så när jag försökte bli kär igen jämförde jag varje ny man med honom. Det var ett stort misstag, för ingen var som han. Ingen kunde jämföras med honom. Aldrig.
Mina relationer höll aldrig särskilt länge. Jag väntade alltid på honom, även när jag inte riktigt förstod det själv. Jag ville bara ha honom vid min sida.
Det han inte visste var att jag bad om att han skulle komma tillbaka, men jag trodde inte att han skulle ta tillbaka mig om jag var den första som sträckte ut handen.
Jag bad. Han visste inte hur mycket jag önskade att han skulle komma tillbaka och be mig försöka igen.
Det fanns så mycket jag inte kunde säga till honom. Jag ville att han skulle veta hur rädd jag var för att förlora honom för alltid.
Jag ville visa honom hur mycket mer jag kunde älska honom.
Alla som tittade noga på mig kunde se hur mycket jag fortfarande älskade honom.
Efter ett tag slutade jag tro att han skulle komma tillbaka. Jag slutade aldrig be om det, men min tro började vackla.
Men Gud hörde mina böner.
Det förstod jag när någon knackade mig på axeln mitt i ett fullt kafé och jag nästan tappade andan
Man brukar säga att när man träffar sin själsfrände kan man höra klockor ringa.
Okej, det var inte första gången jag träffade honom, men det var första gången på väldigt länge som jag såg honom.
Tiden stannade, och jag svär att jag hörde klockor ringa. Jag kände hur benen vek sig lite och hur hjärtat hoppade över ett slag.
Det första som dök upp i mitt huvud var: “Har han alltid varit så här fin?”
Han sa att han hade sett mig och bara ville säga hej, men till slut hittade vi ett bord tillsammans och blev sittande där i timmar.
Jag minns inte ens när jag senast var så medveten om hur jag såg ut.
Jag ville att han skulle tycka att jag var ännu vackrare än förut, men han verkade inte bry sig så mycket om hur jag såg ut. I stället lyssnade han på mig och hängde med i varje ord jag sa.
Vi skildes åt den dagen med ett löfte om att ses snart igen.
“Du har fortfarande samma telefonnummer?”, frågade han, och mitt hjärta hoppade över ett slag för miljonte gången.
På vägen hem försökte jag samla mig. Jag försökte få ordning på tankarna och kunde inte fatta att mina böner faktiskt hade blivit hörda.
Skeptiker sa till mig att jag inte borde ge honom en andra chans, att kärlek inte fungerar så.
Men jag visste att mitt hjärta aldrig kunde tillhöra någon annan än honom. Det hade alltid tillhört honom.
Vi lärde känna varandra på nytt. Vi var som främlingar med ett gemensamt förflutet.
Han ville att jag skulle behålla tröjan
I den stunden berättade han att han inte heller hade kunnat sluta tänka på mig. Det var rädslan som hade stått i vägen för oss och hindrat oss från att bli ett par igen.
Han hade varit rädd för att be om en andra chans, eftersom han inte visste om jag skulle ta tillbaka honom. Han var rädd för hur starka hans känslor för mig var. Och jag var rädd för att han inte älskade mig alls.
Vi skrattade åt hur dumt vi hade betett oss, och den kvällen gick vi hem i varandras armar.
En människa kommer tillbaka om det är meningen att hon ska vara i ditt liv
Min historia är egentligen bara en mjuk påminnelse om att en människa kommer tillbaka om det är meningen att hon ska vara i ditt liv.
Du kommer också att hitta den personen.
När du tvivlar på din relation, när du tänker att ni två aldrig kommer att hitta tillbaka till varandra, ska du veta att det finns någon som hör dina böner.
Det kommer att finnas stunder då du tvivlar på hans kärlek till dig, men om det är meningen kommer ni två att vara tillsammans.
Det finns inget som kan skilja er åt om en högre kraft har bundit era själar till varandra.