Jag vet att många kommer att döma mig. Jag vet att många kommer att tycka att jag är galen.
Men han är min största förbannelse.
Trots att jag vet att han är toxisk och att han inte är bra för mig eller mitt hjärta, älskar jag honom fortfarande.
Det här är berättelsen om hur en toxisk man tog över mitt hjärta och lade sin förbannelse över mig för alltid!
Den svarta magin som kallas toxisk kärlek
Det fanns något speciellt med den här mannen. Från första stund drog han in mig i något som det inte verkade finnas någon väg tillbaka från.
Han var charmig, lovade mig guld och gröna skogar och fick mig att känna mig som den enda kvinnan i världen.
Men det gjorde han bara tills jag tillhörde honom helt – med både hjärta och själ.
Så fort han hade mig i sina toxiska klor började en svår och smärtsam väg för mig. Han visade sitt rätta ansikte.
Med känslomässig manipulation höll han mig hårt fast. Han fick mig att känna att jag inte var tillräckligt bra.
Han förnedrade mig med de värsta orden och fick mig att känna mig liten. Han tog mig helt enkelt för given.
Och det var precis vad jag var för honom.
För jag stod ut med allt utan att säga ett ord. Jag teg och tryckte undan min sorg, bara för att få stanna vid hans sida.
Många kommer säkert att undra varför jag gjorde så. Varför stannade jag hos den här mannen?
För bara tanken på att vara utan honom gjorde mer ont än allt det smärtsamma han utsatte mig för.
Jag vet – galet.
Men det är den svarta magin som kallas toxisk kärlek, och jag sitter fast i den. Utan någon väg ut!
Den eviga kampen mellan hjärtat och förnuftet
Ja, jag var blind av kärlek. Och ja, jag accepterade allt – inte för att jag var tvungen, utan för att jag ville.
För min kärlek till den här mannen var starkare än allt annat. För jag kunde inte föreställa mig mitt liv utan honom.
Men det fanns alltid den där lilla, tysta rösten i mitt huvud som om och om igen sa till mig: Spring ifrån den här mannen!
Och i samma ögonblick slog mitt hjärta så högt att det dränkte den lilla rösten varje gång. Kärleken pratade sitt eget språk.
Alla hemska stunder med den här toxiska mannen glömde jag så fort han gav mig minsta lilla smula av sin kärlek.
När han tog mig i sin famn glömde jag alla sårande ord och kände mig så älskad och trygg.
Men det var bara korta stunder innan han började igen med sin manipulation och sin giftiga offerroll.
En förbannelse, en ond cirkel – kalla det vad du vill.
Jag skulle inte ens önska min värsta fiende den här eviga kampen mellan hjärtat och förnuftet.
Å ena sidan vet jag mycket väl att den här mannen är allt annat än rätt för mig. Men å andra sidan vet jag att min kärlek till honom är äkta och otroligt stark.
Jag vet att han är mitt största misstag!
Ibland är förnuftet högre än hjärtat. I de stunderna ser jag klart igen, utan de rosa glasögon som mitt hjärta sätter på mig varje dag.
Jag ser honom tydligt – för den han faktiskt är. En toxisk narcissist som bara tänker på sig själv!
Det är först i de stunderna jag inser att den här mannen är mitt största misstag. Det går kalla kårar längs ryggen när jag tänker på de mentala spår den här toxiska relationen kommer att lämna efter sig.
Det kommer säkert att ta lång tid innan jag ens förstår vad jag har gjort mot mig själv. Det kommer kännas som en evighet innan jag äntligen vaknar upp.
Trots att jag vet allt det här slår mitt hjärta fortfarande för honom. Jag vill njuta av varje stund med honom – åtminstone de fina stunderna.
Stunderna som mitt hjärta lever för. Stunderna när han visar sin bästa sida och älskar mig så som jag önskar att han gjorde.
Stunderna när han nästan läser mina tankar och för mig till en helt annan verklighet. En verklighet där hans toxiska sida inte finns.
Det är just de stunderna som fortfarande håller mig kvar hos honom. Och jag vet att jag inte är den enda i världen.
Jag vet att det finns så många kvinnor som är i samma situation.
Kvinnor som tror på äkta kärlek, lyssnar på sitt hjärta och inte har kraften att ta sig loss från en toxisk relation.
Jag hoppas att jag en dag kan ta mig ut ur det här helvetet!
Jag hoppas verkligen att jag en dag kan befria mig från det här helvetet. Jag hoppas att jag en dag kommer ha styrkan att se honom rakt i ögonen och säga: Det är slut på riktigt!
Jag hoppas att jag en dag hittar modet att verkligen ta mig igenom uppbrottet från min narcissist en gång för alla. Jag hoppas det av hela mitt hjärta.
Trots att kärleken har gjort mig blind, och trots att jag fortfarande medvetet är kvar i den här relationen, har jag ändå behållit en liten del av mitt sunda förnuft.
Och den lilla delen får mig att hoppas att jag, trots den här stora kärleken, en dag kommer att gå min egen väg.
En väg där det inte finns manipulation, toxisk kärlek eller smärtsamma ord. En väg utan honom.
Inom mig lever två kvinnor. En kvinna som skulle gå genom eld för honom, och en kvinna som har fått nog och bara vill ha frid.
Och jag hoppas verkligen att den andra kvinnan i mig vinner.
Jag vet att jag förtjänar så mycket bättre. Jag vet att det här inte kan fortsätta för alltid.
Jag vill bara säga till andra kvinnor i samma situation: Ni är inte ensamma! Vi är många som kämpar mot våra egna hjärtan.
Och jag hoppas att vi alla hittar modet att äntligen välja oss själva!