Hur starkt ett traumatiskt händelse påverkar någon skiljer sig från person till person. Ett barndomstrauma kan handla om allt från en förlamande rädsla för att bli övergiven till fysisk misshandel – och allt däremellan.
Många vuxna tvingas någon gång i livet möta det trauma de bar med sig från barndomen.
Läs också:
Den här artikeln är för dig som har varit med om något traumatiskt som barn.
Ibland gömmer vi undan våra känslor, för det känns enklare än att faktiskt ta itu med dem. Ofta gör vi det till och med omedvetet, som ett sätt att skydda oss själva. Men det är viktigt att våga möta de här sakerna, så att vi till slut kan släppa den bördan.
Här är 7 saker som människor som upplevt trauma tidigt i livet ofta har gemensamt.
Att ha upplevt trauma tidigt i livet
1. Återkommande panikattacker
Personer som har behövt hantera trauma tidigt i livet drabbas ofta av ångest när de blir äldre. Det kan vara svårt för dem att bearbeta många saker på en gång. Det de utsattes för som barn påverkar dem även som vuxna, och därför är de ofta extra försiktiga.
De tittar sig hela tiden över axeln, eftersom världen kan kännas hotfull. Därför kan de lätt få panik, även när de egentligen vet att det inte finns någon verklig anledning till det i stunden. Panikattacker kan komma så fort de behöver hantera minsta lilla stress.
2. Att undvika risker
En traumatisk upplevelse i barndomen kan förändra resten av livet totalt. Du kan bli väldigt orolig, eftersom du vill vara säker på att du aldrig mer hamnar i en liknande situation. Det gör att du blir extra försiktig och ogärna tar risker, även när du vet att de faktiskt kan vara viktiga.
Du stannar helst där det känns tryggt, även om det betyder att du håller tillbaka din fulla potential. Du gör det som krävs för att klara dig, men du pressar dig inte att bli den bästa versionen av dig själv.
3. Att bli överväldigad av rädsla
Ett trauma kan skada dig på hundra olika sätt, och vissa av dem kanske du inte ens märker förrän långt senare i livet. En del av upplevelsen kan vara att du utvecklar rädsla för vissa saker, eftersom hjärnan kopplar ihop dem med den smärta du en gång tvingades gå igenom.
Det kan vara allt från rädsla för en viss sorts alkohol till starka, nästan paralyserande rädslor, som att känna sig instängd i ett fordon som rör sig, och så vidare. Det är viktigt att försöka bearbeta rädslan innan den börjar styra varje del av ditt liv.
Vi vet aldrig när vi kommer stöta på något som väcker våra rädslor till liv igen. Därför är det bättre att jobba igenom det som gör ont, särskilt när vi innerst inne vet att de här sakerna inte längre har samma makt att skada oss.
4. Att leva tillbakadraget
När du har gått igenom väldigt mycket kan det ibland kännas enklare att gömma dig från medlidande, sympati, skuld och alla andra känslor som omvärlden försöker lägga på dig – även människor som egentligen inte står dig nära.
Du kanske avskyr de där medlidsamma blickarna, eller är rädd för att andra ska döma dig. Om du bara träffar folk när du absolut måste, blir det ett sätt att skydda dig från andras nyfikna blickar. Det här kan handla om social ångest, och kom ihåg att du alltid kan söka hjälp för det.
5. Att bli passivt aggressiv
Ofta känns det lättare att gå som katten kring het gröt än att ta tag i själva orsaken till problemen. När människor är för rädda för att möta det som ligger bakom deras smärta, kan de lägga mycket energi på att trycka ner ilska och frustration som har byggts upp djupt inom dem.
Vissa lyckas hålla det inne ett tag, medan andra försöker hitta ett sätt att få ut det. De kanske inte är redo för en direkt konfrontation, men börjar i stället hantera det passivt aggressivt för att vara mer subtila och ändå få fram sin poäng. De kan tro att de undviker negativitet på det sättet, men egentligen ljuger de bara för sig själva.
6. Att leva i ständig spänning
Även om en traumatisk upplevelse ligger långt, långt tillbaka i tiden kan vissa människor ha svårt att ta sig vidare från den. De vet att deras situation har förändrats, men de är ändå alltid beredda på att problemen kan dyka upp igen – ibland helt omedvetet.
Hjärnan fastnar i flykt- eller kamp-läge, och det skapar massor av inre konflikter. De lever i ett tillstånd av ständig spänning, vilket hindrar dem från att leva livet så fritt som de egentligen borde kunna göra. De känner sig aldrig helt bekymmerslösa. Det här är vanligt hos personer som överlevt fysisk misshandel, men det kan också förekomma hos dem som har fått ett nervsammanbrott på grund av långvarig stress.
7. Att se sig själv som ett offer
Det här kan hända när en person som varit med om trauma vänjer sig för mycket vid rollen som offer. Under en tid behandlas personen som hjälplös, och till slut kan hen börja tro på det själv. Men när uppmärksamheten försvinner känner hen sig ensam, nästan som om hen driver runt genom livet på egen hand.
Personen försöker hantera det genom att fortsätta ta på sig offerrollen. Det känns tryggare att ta emot order än att ge dem. Hen lyder, även när hen egentligen inte håller med om det som sägs, eftersom det känns mycket säkrare på det sättet.