Från stunden vi träffades visste jag någonstans innerst inne att du aldrig skulle kunna älska mig. I alla fall inte på det sätt jag behövde och hoppades bli älskad. Och jag visste att du aldrig skulle kunna älska mig så som jag älskade dig.
Men ändå stannade jag kvar vid din sida.
Jag älskade dig så mycket att jag hela tiden hoppades att du kände likadant. Men det gjorde du aldrig. Och jag antar att min kärlek inte räckte för oss båda.
Det har krävts fler tårar och sömnlösa nätter än jag kan räkna, men nu inser jag äntligen att du inte älskar mig.
Ja, du har alltid sagt att du älskar mig, och du kommer säkert bli chockad, kanske till och med sårad, av att jag säger så. Men om du tänker efter kommer du förstå att jag har rätt.
Du älskar mig inte, för du har aldrig satt mig först. När man älskar någon blir den personen en av de viktigaste i ens liv. Eller åtminstone väldigt högt upp på listan. Men för dig har allt annat alltid varit viktigare än jag.
Du älskar mig inte, för du tar mig för given. Du utgår bara från att jag alltid ska finnas där och hålla dig om ryggen.
Och du tror att det inte finns något du kan göra som skulle få mig att gå.
Du älskar mig inte, för du ger mig aldrig tillräckligt med uppmärksamhet. När man verkligen älskar någon ska den personen inte behöva tigga om ens tid och närhet.
När man älskar någon ska den personen inte behöva sitta oroligt och vänta på om man tänker ringa eller vill ses.
Du älskar mig inte, för du visar det inte. Ja, du säger att du älskar mig. Men det räcker inte. Var är den där kärleken jag hela tiden får höra om? Jag ser den inte, och jag känner den inte.
Du säger att du är en sluten person som inte gillar att visa känslor, men om du verkligen älskade mig skulle du hitta ett sätt att visa det för mig. Ord betyder ingenting om de inte följs av handling.
Du älskar mig inte, för du spelar spel med mina känslor. Med dig måste jag alltid ifrågasätta allt.
Jag vet inte om du gör det med flit, för att leka med mig och för att det stärker ditt ego när jag hela tiden jagar dig, eller om du gör det utan att tänka på det. Men faktum är att jag aldrig vet var vi står.
Och så gör man inte mot någon man älskar. Om du verkligen älskade mig skulle du göra allt för att jag skulle känna mig trygg med dig, i stället för att behöva gå och vänta på stunden då du lämnar mig.
Du älskar mig inte, för du ringer mig bara när du behöver mig. Du tror att jag aldrig skulle lämna din sida, och du vet att jag alltid skulle finnas där för dig. Så i stället för att uppskatta det utnyttjar du det.
När allt flyter på i ditt liv syns du inte till. Men så fort du får problem är jag den första du ringer. Och det betyder bara att jag är användbar för dig – inte att du älskar mig.
Du älskar mig inte, för du står inte vid min sida när jag behöver dig. När man älskar någon finns man där i både med- och motgång.
Men när det är jag som behöver dig är du aldrig där. Och så behandlar man inte någon man älskar.
Du älskar mig inte, för du accepterar mig inte. När man älskar någon försöker man inte förändra den personen. Men du har aldrig accepterat mig som jag är.
För dig har jag alltid varit för känslig, för behövande eller för klängig, och du har aldrig gjort något för att hjälpa mig med mina osäkerheter. I stället har du alltid krävt att jag ska ändra på mig, bara för att passa bättre in i dina måttstockar.
Du älskar mig inte, för du bryr dig inte om hur dina handlingar får mig att känna. När man älskar någon är man extra försiktig med att inte såra den personen.
Men du gör alltid som du vill, utan att tänka på hur det kan påverka mig eller vår relation.
Du älskar mig inte, för du skulle aldrig springa efter mig. När man älskar någon kämpar man för den personen och försöker hålla kvar den.
Men du kommer aldrig efter mig. I stället visar du mig gång på gång att jag inte är viktig för dig, och att det inte skulle göra någon större skillnad om jag försvann ur ditt liv.
Du kanske säger att du älskar mig. Jag är säker på att du till och med tror att du gör det. Kanske är det här det bästa du kan ge mig – vi har inte alla samma förmåga att älska.
Men du älskar mig inte tillräckligt. Du älskar mig inte på det sätt jag behöver och vill bli älskad. Och viktigast av allt: du älskar mig inte så som jag förtjänar. Och det kommer du aldrig att göra.
Det förstår jag äntligen nu, och jag lämnar dig en gång för alla.