Varför människor blir narcissister – den bittra sanningen

Hur människor blir narcissister. De verkliga orsakerna bakom fasaden. Kanske känner du någon som alltid måste stå i centrum, som inte tar hänsyn till dina känslor och som snabbt känner sig attackerad när hen får kritik.

Kanske har du själv lidit på grund av en sådan person – känslomässigt, psykiskt eller till och med fysiskt.

Men har du någon gång undrat hur narcissister egentligen formas? Hur konstigt det än kan låta: ingen människa väljer frivilligt att bli narcissistisk.

Mer om narcissism, psykologi och giftiga människor att läsa vidare om:

Narcissistisk mamma: 15 tydliga tecken och hur du kan skydda dig

Så fungerar en narcissist egentligen – 5 saker få känner till

Fast i giftig kärlek? 9 tecken du behöver vara uppmärksam på

Ingen väljer narcissism medvetet

Det är ofta lätt att döma någon som beter sig narcissistiskt. Men narcissister är inte medvetet sådana som de är.

De väljer inte den vägen med flit. Oftast handlar det snarare om en överlevnadsstrategi som har sina rötter djupt i barndomen.

En narcissistisk personlighet uppstår ofta som ett skydd, ett slags psykiskt ”nödprogram” som utvecklats i en pressad eller otrygg miljö.

I en narcissists värld kommer kontroll och självskydd först. Sådant som empati, medkänsla och hänsyn – som kanske känns självklart för dig – fick de ofta aldrig uppleva på ett sunt sätt som barn.

I stället för att lära sig känna in andra lär de sig därför att använda andras känslor till sin egen fördel.

Narcissism formas ofta i barndomen

Många narcissister bär på djupa känslomässiga sår från barndomen. I stället för villkorslös kärlek fick de ofta bekräftelse bara när de levde upp till andras förväntningar.

Kanske känner du igen det här, åtminstone lite: beröm när du presterar. Tystnad eller avstånd när du visar svaghet. Men för många som senare utvecklar narcissistiska drag var just det här mönstret en del av vardagen, dag efter dag.

De här barnen blev inte sedda som egna personer, utan som projekt som skulle fungera utan problem. Och just det fastnade djupt inom dem: ”Jag är bara värd något om jag presterar.”

1. Villkorad kärlek: Du duger bara om du är perfekt

Många narcissister har vuxit upp med känslan av att kärlek måste förtjänas. De lärde sig att närhet och uppskattning bara kom när de gjorde något extra bra, till exempel fick högsta betyg eller vann ett pris.

När prestationen uteblev möttes de ofta av känslomässig kyla eller till och med avvisande. Inget beröm. Inget leende. Bara tystnad – eller i värsta fall nedvärdering. På så sätt lär sig barn tidigt att deras värde inte handlar om vilka de är, utan om vad de gör.

Den djupt rotade rädslan för att ”inte räcka till” följer dem ofta långt upp i vuxen ålder och förs omedvetet vidare till andra.

Därför är det inte konstigt att många narcissister behöver trycka ner andra för att själva känna sig överlägsna. Innerst inne tvivlar de nämligen på sitt eget värde.

2. Ständig nedvärdering: Du är aldrig tillräckligt bra

Det finns också den motsatta varianten: barn som ständigt blev kritiserade, förminskade och nedvärderade. Även när de ansträngde sig fick de höra eller känna att de var dumma, lata eller odugliga.

Och trots att de hade potential att göra något bra av sitt liv blev de gång på gång övertygade om att de aldrig skulle klara det.

Det sätter spår. Med tiden kan ett starkt behov växa fram: att en dag bevisa för världen – och särskilt för sina föräldrar – att de visst duger.

Därför jagar många narcissister framgång, makt och bekräftelse nästan desperat. Men hur mycket de än uppnår räcker det aldrig. Smärtan från det förflutna sitter för djupt.

Och eftersom de aldrig lärde sig att verkligen acceptera sig själva, projicerar de sina självtvivel på andra. De kritiserar, förminskar och manipulerar, eftersom de själva innerst inne aldrig fick känna sig ”tillräckligt bra”.

3. Överdriven idealisering: Du är något alldeles särskilt, men det är ingen annan

Vissa narcissister blev i stället överdrivet hyllade och idealiserade som barn, oavsett om deras prestationer faktiskt motiverade det eller inte.

Kanske känner du igen sådana situationer: föräldrar som beskriver sin son som ”helt unik”, kallar dottern för ”prinsessa” eller ständigt betonar hur ovanligt speciellt deras barn är.

Det kan låta kärleksfullt till en början, men på sikt kan det bli problematiskt. Om ett barn hela tiden sätts på en piedestal kan det leda till en skev självbild.

Barnen börjar tro att de är bättre än andra och att andra människor aldrig kan vara på samma nivå som de själva.

Resultatet? Senare i livet kan de bli arroganta, självupptagna vuxna som har svårt för empati, ser sig själva som överlägsna och betraktar andra som mindre värda.

4. Jakten på storhet – till varje pris

Vissa narcissister ägnar hela livet åt att klamra sig fast vid auktoritetspersoner. Det handlar om människor som de uppfattar som särskilt mäktiga, viktiga eller beundransvärda.

De gör nästan vad som helst för att behaga dem, få deras bekräftelse och känna sig mer värdefulla genom deras uppskattning.

Men vad ligger bakom det? De här auktoritetsfigurerna ersätter ofta föräldrarna – de personer som de som barn aldrig lyckades bli ”tillräckliga” för. Chefen, partnern eller den beundrade kollegan blir en symbol för den tidiga längtan efter föräldrarnas godkännande.

Människor som inte passar in i den här idealbilden blir ofta förminskade eller ignorerade av narcissister. De påminner nämligen omedvetet narcissisten om de egna svagheterna – och just dem vill narcissisten trycka undan till varje pris.

5. Projektion: Gamla sår, nytt mål

Ibland utvecklas narcissistiska drag även i familjer som utåt sett verkar helt vanliga. Föräldrarna kanske bara ville sitt barns bästa, men deras idéer kunde ändå krocka med barnets egna önskningar och behov.

Ett exempel: En pappa vill att hans son ska bli ingenjör eftersom det ”ger trygghet”. Men sonen är intresserad av juridik, konst eller något helt annat.

Om pappans önskan blir ett sätt att pressa barnet kan barnet utveckla en djup känsla av avvisande – inte bara gentemot pappan, utan även mot andra människor som omedvetet påminner om honom.

Många narcissister spelar sedan ut den här inre konflikten i sina vuxna relationer. De kan till exempel välja partners som de vill ”rädda” eller forma, för att själva känna sig överlägsna. Inte sällan hamnar de då i giftiga relationer präglade av makt, kontroll och beroende.

Det här kan du ta med dig

Narcissister är inte bara ”onda människor”. De är ofta djupt sårade personer som under barndomen lärde sig strategier för att överleva. De strategierna kan i dag vara destruktiva, men från början var de ett sätt att skydda sig.

Om du har haft, eller fortfarande har, kontakt med en narcissist betyder det inte att du behöver ursäkta beteendet. Men en djupare förståelse kan hjälpa dig att se det tydligare.

Och kanske också att känna mer medkänsla med dig själv – för det du har behövt stå ut med och för de gränser du faktiskt har rätt att sätta.

För oavsett hur mycket smärta en narcissist har orsakat: det är inte ditt fel. Du har all rätt att skydda dig. Läkning börjar alltid hos dig.