Det finns alltför många tillfälliga saker i livet och kärleken borde inte vara en av dem.
Jag har redan haft min beskärda del av tillfälliga bekantskaper som borde varit mina vänner, jag har haft män som sagt att de älskade mig för att sedan vända ryggen till, och jag har haft människor som lovat att de skulle finnas till hands för mig för att sedan försvinna när jag behövde dem som mest.
Det gångna året har varit extremt turbulent för mig. Jag har varit igenom helvetet och tillbaka med människor som skulle brytt sig om mig.
Mitt hjärta har krossats, min rygg är full av knivar och mina ögon har inga fler tårar att fälla trots smärtan jag känner. Och ändå så ger jag inte upp.
Jag lägger allt mitt hopp i det år som komma skall. Jag har haft min beskärda del av helvetet och nu är det dags att äntligen uppleva lyckan som är här för att stanna och en kärlek som inte överger mig.
Av alla önskningar någon kan ha för nästkommande år, har jag bara en – jag önskar mig en varaktig kärlek.
Jag vill ha en kärlek där jag känner att jag är tillräcklig som jag är. Som att jag betyder mer än mina misstag och som att mina fel och brister inte överskyggar mina bra sidor.
Jag vill ha en kärlek där jag inte behandlas illa för mina misstag, där mina ansträngningar uppskattas och där jag känner mig bekväm i mig själv.
Jag vill ha en kärlek som känns som hemma, där jag känner mig trygg.
En kärlek som känns som min tryga hamn, en kärlek där jag tackar Gud för varje dag och natt, en kärlek som får mig att känna mig bekväm med att vara den jag är, där jag inte behöver lägga på en fasad, där jag inte behöver låtsas vara någon jag inte är.
Jag vill ha en kärlek där jag känner att jag betyder någonting.
Jag behöver en kärlek där jag känner att mina känslor är viktiga, som att det jag har att säga är viktigt, som att någonting skulle förändras om jag helt plötsligt försvann.
Jag vill ha en kärlek där jag vet att jag kommer att vara saknad om jag dör eller en kärlek som bara är min, en egen kärlek.
Jag vill ha en varaktig kärlek, en kärlek jag kan räkna med.
Jag vill ha en kärlek som får mig att känna mig på hög, en kärlek som tar mig till stjärnorna och en kärlek som jag kan vara självisk för och som jag inte skulle vilja dela med mig av.
Jag vill ha en kärlek som bryr sig, en ärlig kärlek, en kärlek som finns till på grund av mig, inte för att han behöver komma över någon annan eller för att det är bekvämt med mig eller att han är tillsammans med mig tills dess att han hittar någon annan, någon bättre.
Jag vill ha en kärlek som lovar att stanna.
En kärlek som håller sina löften, en kärlek som stannar fast det blir svårt, som håller mina händer genom alla stormar och en kärlek som är ljuset i slutet av tunneln.
En kärlek som hjälper mig när jag känner att jag förlorat min tro, en kärlek som inte låter mig bli trött, en kärlek som ser något logiskt i allt det negativa. En sådan kärlek vill jag ha år 2025.
Jag lovar att lämna alla krossade hjärtan i 2024.
Jag lovar att glömma alla människor som krossade mig, svek mig eller ljög för mig och jag lovar att börja om från början när den här nya kärleken kommer in i mitt liv.
Med det nya året är jag redo för en nystart och en ny och varaktig kärlek.
Jag är full av hopp inför det nya året.
Och även om det här året har lämnat spår, även om jag fallit gång på gång, har jag lyckats ställa mig upp och nu står jag rakryggad, redo för bättre saker.
Jag är förhoppningsfull inför 2025 eftersom jag vet vad jag varit med om och jag vet att jag kommer att belönas för allt helvete som 2024 fick mig att gå igenom.
Det känns som att 2025 kommer att vara året då allt förändras till det bättre.
Så snälla 2025, var snäll mot mig. Jag är redo för ett nytt och bättre kapitel i mitt liv.