Hur straffar man en narcissist? Den frågan har många av oss haft i huvudet, särskilt vi som har blivit sårade och övergivna av en narcissist…
Narcissism är inte så ovanligt som man kanske tror, och de flesta av oss har någon gång stött på den här typen av personer. Om inte i en kärleksrelation, så i en vänskap eller på jobbet.
Läs också:
Den som någon gång har varit offer för en narcissist vet hur mycket skada en sådan person kan göra i ens själ.
Och innerst inne finns ofta en enda önskan: att få honom att lida så som du själv har lidit…
Kanske har du varit i en relation med en narcissist som har misshandlat dig psykiskt, eller till och med fysiskt. Eller så har någon nära dig hamnat i klorna på en sådan egoist.
Oavsett vilket vet du hur destruktiva de här människorna kan vara, och vilka spår de kan lämna efter sig i en annan människas liv.
Vilken normal människa som helst skulle vilja straffa dem för deras omänskliga beteende. Men hur? Går det ens?
Jag har haft narcissister i nästan varje hörn av mitt liv. Jag kunde inte förstå hur jag gång på gång kunde missta mig så grovt på människor, och hur de lyckades ta sig in i både mitt liv och mina närståendes liv.
Ännu mer förkrossande var att jag, trots erfarenheterna med narcissistiska vänner, fortfarande inte hade utvecklat tillräcklig fingertoppskänsla för att genomskåda en narcissistisk man innan jag släppte in honom i mitt liv.
Kanske handlar det egentligen bara om en sak: inte om att försöka avslöja narcissisten direkt, för i början kan du ofta inte det, utan om att ha tillräckligt med självkänsla och självförtroende för att kunna reagera rätt på tvetydiga och förnedrande kommentarer från vem som helst.
Det håller de riktiga egotripparna på avstånd.
Jag var alltid för snäll och såg det bästa i andra. Och därför smög de sig ständigt in i mitt liv, förklädda bakom en varm och omtänksam fasad, och stack först obemärkt, sedan allt oftare, sina små nålstick rakt in i mitt hjärta.
Jag träffade Bernd första gången när jag var ute och strosade på stan.
Han var inte riktigt min typ och såg inte heller särskilt bra ut, men det spelade ingen roll för mig. Jag hade ofta kopplat väldigt snygga människor till dåliga erfarenheter.
Han däremot verkade så rar, vänlig och uppriktig rakt igenom.
Vi bytte nummer och han ringde redan dagen därpå.
Jag blev snabbt kär i honom. Allt jag tyckte var viktigt hos en man verkade jag hitta hos honom: ansvarskänsla, gott uppförande, vänlighet och värme. Och i den där lyckobubblan levde jag i några månader.
Men när vi hade kommit varandra riktigt nära började han allt oftare anklaga mig för saker.
Han anklagade mig för att ha satt honom i dåliga situationer eftersom han hade väntat på mig, för att mina syskon inte hade tillräckligt med hyfs och inte visade nog med tacksamhet när han hade gjort dem en liten tjänst … Hans vredesutbrott blev värre och värre, men han fick mig alltid att känna som om det faktiskt var jag som bar ansvaret.
Snart riktades kritiken direkt mot mig. Jag var dum för att jag inte visste något, eller en slampa för att jag log vänligt mot servitören när han kom med min beställning.
Jag ägnade sedan tiden åt att be om ursäkt och försvara mig, bara för att få tillbaka den där gulliga Bernd igen.
Alla som har varit i en toxisk relation vet vad jag gick igenom och hur svårt det är att sätta punkt.
Tack och lov stod min familj mig väldigt nära, och det var dem jag alltid litade på.
Mina föräldrar och syskon märkte först ingenting, förrän allt blev riktigt illa och började spåra ur.
Det var först när de pratade mig till rätta som jag började tänka klart igen och insåg att han bara manipulerade mig.
Mina tankar vände, och jag visste att jag måste avsluta relationen direkt. Men jag tänkte också att det inte skulle räcka. Vissa saker skulle han fortfarande få betala för, lovade jag mig själv …
Hur straffar man en narcissist?
Vad kan jag göra för att ge igen?
Efter all tortyr och efter att han sugit ur dig din livsglädje känns det inte bara som att du kan vända dig om, glömma och gå vidare.
Smärtan och det svarta hålet han lämnat efter sig i dig är alldeles för stort, och det är förståeligt att du tycker att han borde få betala för det. Men hur straffar man någon som inte verkar kunna visa känslor?
Jag bestämde mig först för att vända på steken för att straffa Bernd för det han hade gjort.
Eftersom jag vid det laget kände honom väl och hade genomskådat honom, kom jag på några sätt som jag trodde skulle få honom att lida.
Lek med hans tankar
Arrogans och avund är narcissistens ständiga följeslagare. Eftersom han hela tiden måste känna att han är bäst och mest fantastisk, finns det nästan inget som kan slå undan benen på honom som att lyfta fram någon annan framför honom.
När andra människor kom på tal började Bernd alltid försöka övertyga mig om att de inte kunde någonting, att han var mycket bättre på sitt jobb, en bättre hantverkare, en bättre vad-som-helst.
När jag berömde en riktigt fin målning som min systerson hade gjort, inför honom och min familj, och frågade om han inte också tyckte det, ryckte han bara på axlarna och sa likgiltigt: ”Tja, jag hade kunnat göra det bättre.”
Vad är det för man som blir avundsjuk på ett barn? Och hur kunde jag ens bli tillsammans med honom?
För att ge hans egotripp en liten knäpp på näsan gjorde jag den här gången motsatsen till att hålla med för att lugna honom.
Jag valde ut en gemensam bekant och höjde honom till skyarna … för minsta lilla sak, och tittade sedan på när Bernds ansikte skiftade färg.
Oavsett om det handlade om utseende, materiella saker, framgång eller personliga egenskaper, fick allt som fick någon annan att verka ”bättre” honom att koka.
Jag kommenterade till exempel hur mycket smak hans granne Till hade och hur otroligt fint han hade inrett sin lägenhet.
Det var nästan komiskt att se hur Bernd letade efter alla möjliga anledningar till att Till egentligen bara var en idiot. Han påstod till och med att Till hela tiden kom till honom för att be om råd.
Det var bara för att Bernd hade hjälpt honom med flytten och inredningen som det såg så bra ut där! Bara tack vare honom!
Med sådana kommentarer fick jag honom gång på gång att tappa fattningen.
Påminn honom om projekt han aldrig avslutat
Narcissister slutför i regel sällan något, så det kan vara värt att hela tiden uppmärksamma honom på det och ställa frågor om hans personliga projekt.
Enkla frågor som: ”Va, har du fortfarande inte gjort klart det?” kan få honom att börja svettas ordentligt.
Hans största mardröm är att framstå som en misslyckad person, eftersom det inte passar in i den perfekta självbild han har målat upp.
Glöm inte att den här självbilden är det enda som verkligen betyder något för honom i världen. Hela meningen med livet kretsar för honom kring hans storslagna ”jag”.
Bernd pratade alltid om hur han helst tillbringade sin fritid i sin ”verkstad” i källaren, där han arbetade i timmar.
Men jag fick aldrig se något han faktiskt hade gjort färdigt. Det skulle han förstås aldrig erkänna, utan i stället påstod han att han hade gett bort alla sina fantastiska hantverk direkt.
Ge honom presenter som får honom att tvivla på sin självbild
Ett litet knep för att göra honom galen: du kan till exempel köpa något åt honom i fel klädstorlek, som en tyst kommentar om att du tycker att han kanske har gått upp lite i vikt.
Var helt oberörd
När narcissisten berättar om sig själv gör han det alltid för att få uppmärksamhet och beröm. Han söker ständigt bekräftelse, och därför kommer du ofta höra honom berätta historier som får honom att framstå i bra dager.
Ofta handlar det också om vilket beröm han har fått. På jobbet har chefen kanske sagt att han är den enda personen han verkligen vill ha kvar på företaget.
Med största sannolikhet hittar han på eller förskönar kommentarerna. Jag minns en vän från skolan som också var narcissist, och hur hon gång på gång pekade ut någon hon hade hört viska när hon gick förbi, om hur vacker hon var och vilken utstrålning hon hade.
Va? tänker du kanske … men jo, hon lyckades alltid få det att låta blygt och generat också.
Jag bröt kontakten med henne efter skolan, men flera år senare sprang vi på varandra av en slump. Ganska snart blev det en monolog från hennes sida, om alla lärare från skolan som fortfarande ville ha kontakt med henne eftersom hon var så fantastisk och speciell … om du har erfarenhet av sådant här förstår du vad jag menar.
Hur fantastisk och speciell en narcissist än tycker att han eller hon är, brukar deras vänskaper aldrig hålla särskilt länge.
Din hämnd här är ett enkelt ”Jaha” som svar. Eller tystnad. Inget mer.
Du ska varken berömma eller döma honom eller henne, utan bara möta personen med likgiltighet.
Att stå uttryckslös framför en narcissist och ignorera honom får piedestalen han ställt sig på att börja vittra.
Det finns inget värre straff för honom än att vara omgiven av människor som inte vill mata hans ego.
Gå ett steg längre
Om de här små elakheterna inte ger dig tillräcklig sinnesro kan det kännas lockande att gräva fram ett skelett ur hans garderob.
Om du har något på honom är din bästa hämnd att låta honom veta att du vet allt och att du tänker avslöja det. Och bara det kan räcka.
Psykologin bakom det är att han kommer att darra av rädsla för att tappa sin mask offentligt. Narcissister är paranoida, och deras största rädsla är att framstå i dålig dager och själva bli manipulerade.
Om du faktiskt skulle göra verklighet av hotet skulle det troligen inte bry honom särskilt länge. Han skulle snart återta kontrollen och komma över det.
Men om du håller honom på halster med jämna mellanrum kan han bli så paranoid att han steg för steg avslöjar sig själv.
Konsekvenserna
Så, vill du veta om jag mådde bättre? Om jag gick därifrån som vinnare efter de här spelen? Nej. Jag kan bara säga att jag fortsatte gå genom helvetet.
Mina tankespel irriterade och rubbade narcissisten i mitt liv för en kort stund. Men en narcissist slår tillbaka, och hårdare än du tror.
Om du använder sådana här taktiker kommer han att se dig som sin ärkefiende och som ett hot mot sitt storslagna jag.
Om du tycker att det är värt det bara för att få se honom koka, så visst, fortsätt. Men jag kan lova dig: det kommer varken ge dig tröst eller ro.
Du startar ett katt-och-råtta-spel som bara kommer suga ur dig ännu mer kraft och förmodligen orsaka mer smärta än lättnad.
Glöm inte att en narcissist, som saknar empati, är kapabel till betydligt mer än du.
Du måste förstå att en narcissist inte klarar av att känna på samma sätt eller visa äkta ånger. Därför blir ditt hämndtåg i grunden meningslöst.
Du driver honom bara att skada dig ännu mer, och han tröttnar inte på det maratonloppet. Han kommer inte att stanna, men du kommer till slut att förlora kraften och ge upp.
Det bästa straffet är din självkärlek och din egen bekräftelse
Han är redan sitt eget största straff. Men om du förstår hur han fungerar vet du att det bästa straffet för en narcissist är ignorans.
För någon som bara jagar beundran finns det inget större straff än total likgiltighet.
Om han kunde se att han inte lyckades knäcka dig, att du har glömt honom, att du inte bryr dig om honom och att du är lycklig och trygg i dig själv utan honom, då vore det hans största nederlag.
En narcissist är en genomgående hämndlysten person som du inte kan mäta dig med. Tro mig, jag säger det som någon som redan har försökt hämnas på en narcissist.
Först tror du att det kommer kännas underbart att såra honom så att han förändras. Men på sätt och vis ger du honom näring och precis det han behöver.
I sitt skruvade huvud njuter han av den här sortens konfrontation.
Och herregud, han är mästare på det spelet. Han skyr inga medel, och för varje litet spratt du spelar honom kommer han att gå till ytterligheter.
Om ni stod varandra nära kommer han att använda allt han vet om dig emot dig.
Med sin charm och sin förmåga att manipulera kan han till och med vända dina vänner emot dig, och snart står du där och slåss mot en hel armé.
Han kommer inte heller tveka att sprida lögner om dig som kan skada dig. Ganska snart kommer du inse att hämnd inte är söt, utan extremt bitter.
Som Konfucius så klokt sa: ”Den som söker hämnd bör gräva två gravar.”
Så var hellre beredd på att allt kan rasa över dig, medan narcissisten står där som offret och det oskyldiga lammet, och dessutom ler åt det hela.
För du har gett honom en mening. Du har triggat honom och gett honom liv.
Är du redo för den kampen? Orkar du stå ut med det skärselden? Framför allt: vad skulle du vinna på det?
Du vill kliva in i ringen en runda och slå ner honom, men det är inte så det kommer att gå. Narcissisten kommer inte låta dig lämna ringen hel.
Du kommer att tvingas kämpa tills du är helt utmattad, ge upp och kanske gå sönder fullständigt.
Tänk därför en gång till.
Som ett gammalt ordspråk säger: ilska är som att dricka gift själv och vänta på att din fiende ska dö. Och det stämmer, även om du kanske inte känner så just nu.
I stället för att börja läka och skapa ett nytt liv stannar du kvar i hans klor och skadar bara din egen själ ännu mer.
När du ser tillbaka om några år kommer du förstå hur viktigt det är att lära sig acceptera de dåliga kapitlen i livet som de är, ta dem som lärdomar och använda dem för att bygga en lyckligare framtid.
Du kommer att inse att du bestämmer över dig själv och kan välja mellan att straffa och klamra dig fast vid det förflutna, eller att välja hoppet och se framtiden rakt i ögonen.
Välj hopp och förlåtelse – inte för hans skull, utan för din egen.
Ditt bästa straff mot honom är alltså att hålla dig borta från honom på alla tänkbara sätt. Blockera honom på sociala medier.
Byt adress och telefonnummer om du måste. Rikta din energi åt ett annat håll, och du kommer att belönas för det.
Glöm inte att vi blir det vi tänker på. För att släppa in något gott i ditt liv måste du vara inställd på det och styra dina tankar åt det hållet.
Du kanske aldrig blir exakt samma person som du var innan, men kom ihåg att narcissisten aldrig kommer att förändras. Han kommer vara samma hårda och grymma person resten av sitt liv.
Han kommer aldrig att känna äkta kärlek, uppleva riktig vänskap eller förstå den sanna glädjen i att vara människa. Och allt han har samlat på sig i livet på oärliga sätt kommer att blekna.
Därför går du segrande ur det här genom att vända honom ryggen och fortsätta leva ditt liv som den fantastiska, kärleksfulla, självständiga och vänliga person du var redan före det där ödesdigra mötet.
