Har du någonsin tänkt på att de flesta av oss har en vana att hålla fast vid just den person vi egentligen vet att vi borde släppa?
Den där personen som du innerst inne vet inte är rätt för dig?
Att vi ofta lider mest när vi förlorar någon som egentligen aldrig var vår från början?
Och du är inget undantag. Även om personen vi pratar om lämnade ditt liv rent fysiskt för ett tag sedan, finns han fortfarande kvar i dina tankar.
Den här mannen som du saknar så djupt är fortfarande den enda du kan tänka på, även om du tror att du gör allt för att låta bli.
Du har gjort allt för att glömma honom helt. Du har brutit all kontakt, gjort dig av med allt som kan påminna dig om honom och tagit avstånd från människor som kopplar ihop er två.
Du har följt regeln om ingen kontakt, blockerat hans nummer och slutat följa honom på alla sociala medier.
Alla omkring dig antar att den här mannen bara är en del av ditt avlägsna förflutna.
Även de som står dig närmast är övertygade om att du har kommit över honom och gått vidare med ditt liv, som om han aldrig hade varit en del av det.
Men inget kunde vara längre från sanningen. Sanningen är att du på sätt och vis har lärt dig att leva utan honom, men att tanken på honom fortfarande tar upp alldeles för mycket plats.
Han är fortfarande det första som dyker upp i huvudet när du vaknar, och hans ansikte är det sista du ser framför dig innan du blundar och somnar.
Sanningen är att du fortfarande får fjärilar i magen varje gång du ser någon som liknar honom eller hör en röst som påminner om hans.
Och framför allt – sanningen är att du fortfarande hoppas att han en dag ska komma tillbaka och erkänna att han gjorde ett misstag när han gick.
Att du fortfarande väntar på att han ska ringa, och att du hoppas att det är han varje gång du hör ljudet av ett nytt meddelande.
Men det här är något du inte vill erkänna för någon, inte ens för dig själv. För trots alla känslor du fortfarande har för honom vet du innerst inne att ni inte är menade för varandra.
Du är inte lycklig utan honom, men du vet också att du inte skulle vara i närheten av lycklig med honom heller.
Så egentligen håller du inte fast vid honom – du håller fast vid minnet av honom och vid allt er relation hade kunnat bli.
Du håller fast vid de fina stunderna ni delade och vid den version av er två som hade kunnat finnas, om han bara hade valt att vara annorlunda.
Jag hatar att behöva säga det, men du gör allt det här för att du omedvetet vill att saker fortfarande ska vara så.
Du vill hålla fast vid honom, trots att du vet att du förr eller senare måste släppa taget.
Och vet du varför? För ditt minne av honom är det enda som håller den här relationen vid liv.
För om du släpper honom, om du verkligen slutar tänka på honom och gör allt du kan för att radera honom ur både ditt huvud och ditt hjärta, då betyder det att du accepterar att det är över.
Det betyder att du accepterar att den här mannen bara är en del av ditt förflutna. Och framför allt betyder det att du accepterar att han inte kommer tillbaka.
Även om du tror att du är redo för det, är det ganska tydligt att du inte är det.
Det är tydligt att du inte riktigt vill gå vidare med ditt liv, och att du på något märkligt sätt känner dig tryggare i dina smärtsamma tankar, eftersom de med tiden har blivit bekanta.
Med tiden har du låtit smärtan definiera dig, och den har blivit en del av vem du är.
Och även om det gör fruktansvärt ont, har det blivit din bekvämlighetszon – en plats du inte vågar lämna.
Men låt mig säga en sak: du kan inte leva resten av ditt liv så här.
Förr eller senare måste du förstå att det är meningslöst att hålla fast vid något som du vet aldrig var menat för dig.
Och när det händer kommer du att se tillbaka och inse att du har slösat bort värdefulla år av ditt liv på en man som inte är, och aldrig kommer att bli, din.
Att du har låst in dig själv i minnen, och att det är du som har hållit dig själv kvar på samma plats.
Så snälla, se sanningen i ögonen och acceptera att det är slut.
Sluta leta efter ett avslut, efter en förklaring. Sluta grubbla över alla möjliga scenarier och orsaker till varför er relation slutade som den gjorde.
Acceptera bara att ni två inte var menade för varandra och släpp taget.
För det är först då du gör plats för mannen som faktiskt är menad att vara din.
Först när du verkligen låter den här mannen lämna ditt hjärta och dina tankar kan du gå vidare på riktigt. Och först då kommer du att känna dig fri.