Varför ses det som det ensammaste sättet att leva att vara singel, när fel relation kan få dig att känna dig så mycket mer ensam?
Att känna sig ensam har inget med att vara själv att göra.
Låt mig förklara.
För några veckor sedan träffade jag en gammal vän från gymnasiet över en kopp kaffe.
Jag visste att hon fortfarande var singel, och jag antog nog att hon letade efter kärleken. Ärligt talat tänkte jag också att något saknades i hennes liv.
Jag tänkte på alla ensamma kvällar hon måste tillbringa själv, när hon önskade att hon hade någon att dela livet med.
Oj, vad fel jag hade. Vi har fått kontakt igen och ses då och då, och allt hon har berättat för mig visar hur lycklig och tillfreds hon faktiskt är.
Hon är en stark och orädd kvinna som har tagit livet vid hornen och bestämt sig för att aldrig nöja sig med mindre än hon förtjänar.
Hon trivs med den hon är, och hon behöver ingen man för att bevisa sitt värde. Särskilt inte fel man.
Att bestämma sig för att inte låta någon köra över henne eller fånga henne i en ond cirkel av lögner, ignorans och svek är det bästa val hon någonsin har gjort.
Hon har visat mig att singelliv inte har något med ensamhet att göra.
Jag har så många vänner som är i relationer som inte ger dem någonting.
Är inte de mer ensamma än hon är?
De har partners som knappt bryr sig om dem eller deras behov.
De är officiellt tillsammans med någon, men innerst inne är de väldigt ensamma.
Ingen kan känna sig mer ensam än den som har en partner som inte vet hur man gör dem lyckliga – eller ännu värre, som inte ens bryr sig om att försöka.
Du kanske är i en relation och allt borde kännas perfekt, för det betyder ju att du har någon att prata med, någon som tar hand om dig, någon att älska, någon som respekterar och uppskattar dig.
Tyvärr är många tillsammans med fel person.
Många börjar skylla på sig själva för att de hade hoppats på mer av relationen. De tänker att de är känslomässigt krävande, när problemet egentligen är att deras partner helt enkelt inte möter deras behov.
Alla har rätt att älska och att få kärlek tillbaka.
Så vad händer när personen som ska älska oss inte gör det?
Jag har fortfarande svårt att förstå varför, men det är tydligt för mig nu att det bara finns vissa par som verkligen passar ihop.
Jag fattar. Du är själv. Du känner dig ensam.
Du tänker att lite mänsklig närhet och uppmärksamhet är bättre än ingenting alls.
Efter ett tag börjar smulorna din partner ger dig få dig att känna dig fruktansvärt ensam.
Du får dig själv att tro att det är du som förväntar dig för mycket.
Du tycker att det är enklare att tänka att du borde sänka kraven och vara mer nöjd med det du har.
Det tankesättet funkar bara när det gäller materiella saker: var glad för det du har. Men när det handlar om kärlek gäller det aldrig.
Du förtjänar att bli älskad på riktigt. Du förtjänar att bli älskad passionerat av din partner.
Du förtjänar en partner som är rädd för att förlora dig.
Du förtjänar en partner som bara har ögon för dig. Du förtjänar en partner vars kärlek till dig är starkare än allt de någonsin känt tidigare.
Du borde inte vara rädd för att vara singel. Du borde vara rädd för att vara ensam.
Att ha en partner är ingen garanti för att ensamheten försvinner.
Det är helt okej att vara singel. Verkligen. Det kan till och med vara precis rätt för dig.
Att vara singel är alltid bättre än att vara i en relation med fel person.
Det ger dig chansen att lära känna dig själv bättre, njuta av tiden med dina vänner och förstå att din egen lycka måste komma först.
Ingen annan kommer någonsin kunna fylla alla tomrum i din livshistoria. Det är bara du som kan göra det.
Slösa inte mer tid om du känner dig försummad i en relation och innerst inne vet att du förtjänar att bli uppskattad.
Låt inte rädslan för ensamhet hindra dig från att ge dig själv chansen att leva det liv du faktiskt förtjänar.
Gå. Du hör inte hemma där.
Du har redan känt dig så ensam i din dåliga relation. Nu kan det bara bli bättre.
