Vi har alla en tendens att använda ordet ”kärlek” ganska lättvindigt. Du kan säga att du har varit kär många gånger och fått hjärtat krossat lika många. Men hur ofta har du verkligen älskat någon? Hur ofta har du satt någon annans lycka före din egen? Vi har alla haft den där personen som betydde något extra, som påverkade vårt liv och som var annorlunda än alla andra.
Det tar tid att inse att det är två helt olika känslor och saker: att vara kär i någon och att älska någon. Och det tar ännu längre tid att verkligen förstå skillnaden.
Någon sa en gång till mig att du är kär i någon för din egen skull, men att du älskar någon för den personens skull. När du är kär gillar du hur den personen får dig att känna. I början njuter du av fjärilarna i magen, pirret och spänningen.
Känslan av att vara kär kan ibland göra dig självisk, svartsjuk och impulsiv. Du längtar efter den personen, och plötsligt är hen det enda du kan tänka på. Just då är ditt ego känsligt, och du vill ha all personens tid och uppmärksamhet för dig själv.
Dina förväntningar på personen och på relationen är långt ifrån realistiska. Du ser allt som en saga och betraktar hela situationen genom rosa glasögon.
Att älska någon är något annat. Då bryr du dig mer om hur du får den personen att känna. Deras välmående betyder allt för dig. Du vill att personen ska växa, både känslomässigt och på alla andra sätt.
Du idealiserar inte personen – du vet att hen är långt ifrån perfekt, du ser alla brister och ser personen precis som hen är. Du är inte förblindad av fascination, utan fullt medveten om alla ofullkomligheter. Ändå älskar du personen precis så. Och du skulle inte ändra något, även om du fick chansen.
När du är kär vill du kanske ändra vissa saker hos den personen – du vill att hen ska passa in i dina krav och förväntningar. Du jämför till och med personen med andra, med dina ex eller med dina vänners partners. Men när du älskar någon vet du att den personen är rätt för dig.
Du älskar alla brister och ofullkomligheter, eftersom personen inte skulle vara densamma utan dem. Hen är inte perfekt, men hen är perfekt för dig. Du älskar inte någon trots deras brister – du älskar dem också på grund av dem.
Du delar allt med personen du älskar. Och du skulle göra vad som helst för att få se hen lycklig. Deras smärta blir din smärta. När hen blir sårad, blir du sårad. Du känner till personens mörkaste tankar – du känner till alla demoner. Och du älskar hen ändå, oavsett vad.
Du har sett personen från sin bästa och sämsta sida, och inget kan få dig att sluta älska hen. Oavsett vad den personen gör finns du där i med- och motgång. När du verkligen älskar någon finns det inget hen kan göra som får dig att bara sluta älska.
Du står bakom personen och stöttar hen i allt. Du pushar hen framåt och ger hopp. Och du tror på hen när ingen annan gör det, även när personen själv har slutat tro på sig.
Även om du en dag slutar vara kär i den personen, kommer du alltid att älska hen. Hen är din bästa vän, din familj. Efter några år är det helt naturligt att passionen lugnar sig och att fjärilarna försvinner. Och just det här blir ofta en brytpunkt för många par.
Det är då många par glider isär, börjar se relationen mer som en vana och till slut gör slut. Om du har varit med om något liknande tidigare, så var det ni hade kanske inte kärlek. Ni två var helt enkelt kära.
Kom ihåg att äkta och uppriktig kärlek inte alltid känns som ett rus. När du är kär går alla sinnen på högvarv och du känner dig som om du svävar över världen. Men kärlek är nästan tvärtom.
Kärlek får dig att känna dig lugn, trygg och hemma. Kärlek är det som finns kvar när känslan av att vara kär har lagt sig.